Hur tänker han egentligen?
Kanske kan någon hjälpa mig förstå. Min son har ganska extrem övervikt och han är vuxen, så det finns inte mycket jag kan göra åt. Men jag förstår bara inte att han inte tänker på dels hälsan och även så många andra nackdelar som han ju får genom övervikten (får ingen tjej, svårt att köpa kläder, dyra kläder, allting är jobbigare).
Grejen är att han äter stora mängder. Det började efter en kris/depression när han var 17 (nu är han 30). Innan dess var det inte några problem. Min man råkade en gång säga till honom att det ju inte är så konstigt att han väger mer om han äter så mycket mer än vi andra. Han äter fyra skivor bröd till frukost när vi andra bara äter två. Och motsvarande vid andra måltider också. Jag har försökt prata med honom i flera år, har sagt att det nog inte är så svårt att ställa om sig till mindre mängder, man vänjer sig ju ganska snart.
Han bor ju inte längre hemma, men var på besök nu. Jag undrar om det finns någon forskning på hur man ska tänka i såna här fall - där det är uppenbart att personen själv orsakar detta. Är det ett matberoende eller varför gör man så? Jag skulle bara vilja hitta något sätt att nå honom. Och brorsan som är 23 år och bor hemma har också börjat äta för mycket och har gått upp mycket dem senaste månaderna. Är förtvivlad snart! :(