Vad tänker ni om denna familjekonstellation?

Att din man är svart bryr jag mig inte om.

Däremot hade jag nog undrat hur man hinner med så många barn, och att man dessutom har ett extra barn. Jag har lite svårt för det att man ska skaffa nya barn med ny partner, när man redan har misslyckats att hålla ihop familjen en gång. Men, men, jag har inte varit i den sitsen själv, så det är ju bara mina fördomar. 

Nu känner jag er inte, och skulle aldrig drömma om att döma er på förhand.

Fast det var ju JUST det du gjorde nyss! Du dömde ts utan att ens veta varför hon blev ensam med 4 barn från start. Ser du inte att du säger emot dig själv?

Först är det jag förstår inte hur man kan orka med så många barn(dömma). Varför man väljer skaffa barn med ny parner. Varför "hon" inte kunnat hålla ihop familjen sen innan(dömma). Hur ni kan ha ett extra barn på det(dömma).

Sen skriver du dessutom att det är dina egna fördommar för att sen skriva i nästa rad att du aldrig skulle drömma om att dömma henne. Hur ska du ha det?

Ts skriver inget om varför hon blev ensam. Varför hon ville ha ett barn med sin nya man. Det var DU som dömde henne. Kanske pappan till dom tidigare barnen dött? Kanske han var ett as som utövade psykiskt/fysisk misshandel?

Eller såå kanske dom bara gled ifrån varandra som många människor gör överallt i världen. kanske ville ts ha ett barn till för att hon älskar sin nya man och kanske hon ville ha ett barn till för att hon kände att det skulle funka och passa in i hennes liv?

Dömmer du mig med? Låt höra. Jag har 5 barn med samma man. Dom har inte eget rum alla 5 då vi tyvärr bor för trångt. Vi har hund båda har fast jobb. Vi bor i Sthlm i en 5a. Vi orkar med våra barn. Tre av dom har dessutom kontaterade diagnoser men tro det eller ej det är väldigt lugnt hemma hos oss på kvällarna ändå.

För att svara på din fråga ts jag tänker ingenting. Tycker ni verkar vara en fin familj. Jag har själv fler än 2 barn och dessutom är min äldsta bara 11år så har 5 "små" barn. Och det går toppenbra. Jag tycker det är fantastiskt att du funnit kärleken igen och att ni fått ett gemensamt barn. Att din sambo är svart skulle jag itne ens fundera över. Kmnappast något ovanligt med par av olika hudfärg idag. 

Kaos är min första tanke. Men inget mer än det.

Att ni båda har barn som är stora kan säkert underlätta. Däremot har jag ingen förståelse att man ifrågasatte att ni hade barn sedan tidigare, det verkar ju inte vara så att det var igår de tidigare förhållandena var, utan det har gått några år, ni är äldre, ni har båda erfarenhet av tidigare förhållande, troligen klarar ni er relation bättre nu när ni är mer mogna.

Att man är från sydafrika innebär mig veterligen att man med automatik är mörkhyad, det finns ju både vita och väldigt mycket indier i det landet

Haha sköning, tack!

Faktum är att pappan lever inte, mamman till mannens son lämnade pojken som bebis. Så här är vi :) skulle kunna skaffa ett par biologiska till <3

Sant! Kaos är det ibland, ett jäkla liv o bråk.

Men vi har väldigt skoj och mycket kärlek med.

Barnen har aktiviteter och sköter skolan

Jag menar att jag inte skulle döma henne öppet. Håller med om att det är oklart skrivet.

Resten av det du skriver är ointressant, eftersom fördomar just handlar om att inte veta bakgrunden. Nu är du kanske helt fördomsfri (jag tvivlar starkt, men du tog väl åt dig av mitt inlägg eftersom du också har många barn), men jag tycker inte det är konstigt att man undrar saker när man träffar nya människor.

Kul att er familj på många sätt verkar likna vår, både vad gäller antalet barn och blandningen mellan olika kulturer. Det enda jag inte känner igen är att du skriver att ni möter så mycket fördomar. Det har inte vi upplevt. Antingen beror det på att jag är "okänslig" (inte bryr mig så mycket om) vad folk tycker, eller så är det annorlunda när en svensk man gifter sig med en afrikansk kvinna.

Jag gissar att du undrar över vilka fördomar männsiskor har.  Du kommer inte få ärliga svar här i PK-träskets epicentrum.

Min spontana fördomsfulla reflektion är att ni tar fosterbarn enbart för att tjäna pengar.
Haha.

Gissar att det verkligen inte är så utan det är mina fördomar. Jag har stött på flera där det varit enda motiveringen sen har det varit sisådär med hur barnen haft det.

Mina första tankar som jag får är: Härligt! Varmt. Kärleksfullt.
Jag drar paralleler till typ syrianska klasskompisar som levde i stooora familjer. 
Härlig mat, stora grytor med mycket smak.
Och så tänker jag mig mycket färg, saronger och afrikanska mönster.
Och minst en kompis som är med vid middagen varje dag.
Dörren står alltid öppen för alla och hemmet är väldigt populärt bland kompisar och släkt.

Det är de fördomarna jag får