Fler 40 plussare som plussat?

Nä fy...se ut som en 40 åring måste ju vara värre än döden =D =D. Fast där hag jobbar ser dom yngsta ut som små tanter tycker jag så jag lär se ut som nått så omodernt som en övervinttad hippie eller nått ;)

Skönt att alla varit glada. Jag vet inte varför jag gruvar för att folk sa säga något dumt.....kanske för att det dinns så dumt folk ;) Men mest gruvar jag mig kanske för vad barnen ska säga.....

Hej! Det var ett tag sedan jag plussade, men såg att andra också kommit en bit in i graviditeten. Jag är i v.24+0 idag och har BF 13 september (8/9 enligt mina egna beräkningar samt tidigt VUL men de gick stenhårt på RUL). 

Fyller 43 i juni och har en dotter sedan tidigare som fyller 7 nu i juni också. Detta är min mans första barn och det var planerat men ändå en överraskning eftersom vi hade nog lite gett upp hoppet och ställt in oss på att det inte blir något....Min dotter kom till via IVF och jag sade typ på andra dejten med min nya kärlek att jag kommer aldrig kämpa för barn igen så om det var en avgörande faktor var det lika bra att han började dejta någon yngre, kanske barnlös tjej. Men han valde mig.  

Stort grattis!! Vad roligt, då är vi beräknade nästan samtidigt. Jag går in i vecka 27 imorgon och har Bf 1/9 även om jag tror att det blir en augustibebis...

Är det ingen som har listat ut hur man skapar en hemlig FB-grupp...? Jag uppfattar det som att vi (den som skapar gruppen) måste vara "vänner" när gruppen skapas, och sedan kan man plocka bort varandra som vänner direkt om så önskas. Har dock ingen aning om det är rätt.

När jag tänker efter så har jag fått två lite kluvna reaktioner från vänner/bekanta, och det har varit från dem som jag vet själva har varit i valet och kvalet huruvida de ska försöka skaffa en liten till men som slutligen har valt att inte göra det... Och den reaktionen handlar ju överhuvudtaget inte om mig/oss utan om dem.

Jag kan ju inte alls veta hur dina kommer att reagera, men vår femåring och elvaåring blev överlyckliga när vi berättade (i vecka 10 tror jag att det var, gjorde vul då pga blödning och fick lugnande besked och ett foto som vi visade barnen). Fjortonåringen log stort men sa inte ett ord. Däremot har jag haft ett behov av att hålla det lite för oss själva. Vet inte varför. Men nu syns det så tydligt att det inte går att dölja mer...

Har fortfarande inga direkta symptom och mår bra. Trött visserligen, men det är jag alltid. Känns grymt nervöst inför UL om ca 1,5 vecka. Hoppas att tiden går riktigt fort. Är inställd på att det inte ska vara ngt liv, men det är ju ren och skär självbevarelsedrift från min sida. Är i vecka 9 om allt stämmer.