• Anonym (Kaffedraken)

    Orolig inför första jobbet

    Jag är en tjej på 18 år som förhoppningsvis får mitt första jobb i sommar. Har aldrig jobbat förut och har inte riktigt velat det för den delen heller. Alltid när det var prao i skolan på högstadiet tyckte jag det var rätt jobbigt att hitta praktikplats osv. det beror mestadels på att jag är rädd för vad andra ska tycka om mig och att jag har social ångest. 

    Har nu sökt sommarjobb på ett lokalt äldreboende och även feriepraktik på en förskola. Allra helst skulle jag vilja jobba på förskolan eftersom jag är bra med barn och trivs väldigt bra med dem, tycker det är väldigt kul. Men om det är så att jag får sommarjobb på äldreboendet så tänker jag nog ändå ta det i första hand eftersom det är bättre betalt och har chans att få jobb även på helger därefter. 

    Anledningen till att jag oroar mig så mycket är för att jag har social ångest och då har svårt att klara av vissa saker som andra i min ålder klarar mycket lättare, som att jobba, träffa kompisar, gå på gym etc. Vill ändå så gärna ha ett jobb i sommar då jag känner att det är dags, men så fort de ringer mig känner jag att jag kommer fega ur och inte svara eller något. Har aldrig haft prao på ett ålderdomshem, så vet inte hur det är och om det passar mig, om någon här jobbar/har jobbat med det får ni gärna skriva hur det är.

    Vill bara va som alla andra i min ålder och kunna ha ett jobb, men är så rädd för att det inte kommer gå bra och att de inte kommer tycka om mig etc. 

    Dock är det många i min omgivning som min familj etc. som faktiskt säger att jag har stor social kompetens och inte förstår varför jag är rädd, men känner mig liksom osäker ändå. Är det någon här som har/har haft social ångest men som ändå klarar av att jobba? Skulle ni säga att det vart en bra träning och att ni utvecklats mycket som personer tack vare arbetet? Tack. 

  • Svar på tråden Orolig inför första jobbet
  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag tror att jag har någon form av social ångest, och precis som i ditt fall har det uppenbarligen inte märkts så mycket utåt för jag har också fått höra att jag har social kompetens och även att jag är social. 

    Har jobbat på äldreboende och, ja, det har utvecklat mig mycket! Min sociala ångest har absolut inte försvunnit men jag har utvecklats mycket som person och klarat många situationer som 18-åriga jag inte trodde att jag skulle klara. 

    Ska jag ge dig något slags tips så tänk på att visa att du vill jobba! För även om det är jobbigt att ta initiativ så kan man vara noga med att undvika saker som signalerar att man inte vill jobba (som att dra sig undan eller sitta med sin telefon på arbetstid). Egna initiativ är bra, men jag vet att det kan vara jättesvårt i början så kommer du inte på själv vad du kan göra så fråga! 

    Och om du känner att du kan och vågar - prata med dina kollegor om hur du känner! Hittar du någon bland personalen som du känner förtroende för så berätta vad du tycker är jobbigt och be om tips och råd. Har du förstående kollegor så kan jag nästan lova dig att de kommer att se det som något positivt att du berättar hur du känner, och jag tror att de vill dela med sig av sin erfarenhet och hjälpa dig så länge du bara försöker och visar att du vill! 

    Stort lycka till! 

  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag är sådan att jag tycker att det är jättejobbigt att hamna i nya sociala sammanhang (ny klass i skolan, nytt jobb, ny social gemenskap etc), men när jag väl blivit varm i kläderna och lärt känna alla, lärt mig vad som förväntas av mig och hur det fungerar så brukar jag känna mig mer självsäker och inte tycka att det är jobbigt längre. Det kanske är likadant för dig?

    Mitt tips är att du tar ett steg i taget. När de ringer in dig första gången och du kanske funderar på att låta bli att svara, tänk såhär: Svara ja och gör ditt bästa för att ge ett gott första intryck första dagen och tänk att det förmodligen kommer gå bra och att alla dessutom vet att det är din första dag och ditt första jobb (du kan gärna berätta detta för kollegorna så får de mer förståelse för om du gör något fel, säg också till dem att du vill göra ett så bra jobb som möjligt och att du gärna vill att de berättar för dig om du ska göra något annorlunda).

    Sedan, om det mot förmodan skulle gå så katastrofalt som du är rädd för, så kan du tänka att du har en livlina i att du faktiskt aldrig behöver gå tillbaka dit och träffa de här människorna igen, som en sista utväg. Men då har du i alla fall gett det ett försök, eller hur? Och dessutom har du blivit en liten erfarenhet rikare som kommer hjälpa dig att känna dig lite, lite mer van till nästa gång du börjar på ett nytt jobb. Om du säger nej direkt så får du heller aldrig veta om du kanske hade gjort ett fantastiskt jobb och trivts jättebra på den arbetsplatsen när du väl lärt känna alla och hittat din roll. Du har egentligen ingenting att förlora på att åtminstone prova jobbet.

Svar på tråden Orolig inför första jobbet