• Anonym (Ledse­n)
    Äldre 14 May 10:19
    2149 visningar
    17 svar
    17
    2149

    Att lämna mannen man älskar...

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 13 år och har 2 barn. Jag har alltid sett honom som min bästa vän. Vi har kunnat pratat om allt.

    MEN nån gång under resans gång så har vi glidit ifrån varandra. Jag älskar honom så mycket men han är som mitt tredje barn som jag får tjata på....

    Problemet är att jag är så trött på att böna och be om uppmärksamhet när han väljer att sitta vid datorn 5 timmar VARJE kväll.

    Jag är less på att vi inte har något sexliv överhuvudtaget.

    Jag orkar inte jobba heltid, städa, tvätta, handla och när jag kommer hem efter varit tvungen att jobba över så sitter han och väntar på att jag ska laga middag.

    Han har absolut inget intresse i att gå på en dejt med mej, samtala med mej eller uppvakta mej på något sätt.

    Samtidigt så känner jag attraktionen försvinna eftersom han inte vårdar sitt yttre, inte duschar regelbundet och inte ens borstar tänderna dagligen!

    Jag vill inte lämna honom och splittra våran familj men jag orkar inte tjata och hoppas förgäves längre.

    Jag har alltid känt att jag älskar och respekterar honom tusen gånger mer än han älskar mej och det gör ont....det gör jätteont.

    Men hellre ensam i en egen lägenhet än att leva med honom i ett förhållande och fortfarande vara ensam.

    Men vet inte hur jag ska våga ta steget för det gör så ont att lämna den man älskar!

  • Svar på tråden Att lämna mannen man älskar...
  • Anonym (Tjej)
    Äldre 14 May 10:25
    #1

    Vad tror du om att inte göra slut utan bara separera? Då slipper du dela vardagen vilket verkar vara det jobbiga och han får lära sig hur man tar hand om hem och barn och kanske börjar se och uppskatta det du gjort innan som han tagit för givet, och ska ni ses så blir det bara på dejt. Då kommer han börja se dig mer som en människa. Jag tänker att det kan vara en ide om du trots allt faktiskt älskar honom.

    Vägrar han och säger det är slut i så fall så är det ju tydligt att han bara vill ha dig som hushållerska.

  • Anonym (Svårt­)
    Äldre 14 May 10:27
    #2

    Har du pratat med honom om detta?

    Känns som han borde få veta dina tankar och känslor, och därmed en chans att ändra sig om han inte vill förlora dig.

    Om han vet, men inte vill förändras så tycker jag du ska fundera på vad relationen ger dig, och vad den tar av dig.

    Är du lycklig?

  • Anonym (Häpp)
    Äldre 14 May 10:29
    #3

    Ta första steget och se om det leder till förändring. Börja med att åka iväg en helg med några kompisar eller lägg några fredagskvällar på aw eller liknande. Börja leva ditt liv och skaffa uppmärksamhet från andra håll.

    Se till att han fattar att han kommer att förlora dig, om han reagerar och börjar ändra sig, ge honom en chans annars drar du

  • Äldre 14 May 10:40
    #4

    Du har hamnat i ett medberoende. Han har blivit skärm-missbrukare. Sök hjälp. Prata om detta. Klocka honom och notera i två kolumner på papper vad du gör och han gör några dagar. För att kunna diskutera.

    Jag levde med en kvinna som betedde sig som din man men hon tränade och skötte sitt yttre. Det var hemskt. Hon ville inte höra mitt tjat om närhet och kärleken dog alltmer. När tonårspojken började strula i skolan m.m. Så skilde hon sig utan dialog. Hon och pojken har det miserabelt nu tyvärr medan jag andas friare och har det roligare i ny relation.

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 14 May 10:44
    #5

    Vi har pratat sååå många gånger....jag har hotat, gråtit och skrikit och varje gång lovar han förändring men det håller i en dag lr två sen är allt som vanligt.

    Han säger att han är trött och därför behöver sova till kl 14 på helgerna. Han säger att han inte orkar umgås med mej men med kompisar orkar han vara trevlig och glad.

    Så ibland funderar jag på om han verkligen inte älskar mej utan är jätte olycklig med mej och deprimerad för att han känner sig fast med mej för barnens skull? Och det är vara jag som älskar honom och kämpar för oss båda....

    Jag behöver flytta, jag vet det. Men jag var 17 när jag träffade honom och har aldrig levt ensam. Och risken finns att barnen som är 12 och 10 kommer vilja bo kvar här hemma och jag kommer få flytta ensam.

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 14 May 10:46
    #6
    Anonym (Tjej) skrev 2018-05-14 10:25:53 följande:

    Vad tror du om att inte göra slut utan bara separera? Då slipper du dela vardagen vilket verkar vara det jobbiga och han får lära sig hur man tar hand om hem och barn och kanske börjar se och uppskatta det du gjort innan som han tagit för givet, och ska ni ses så blir det bara på dejt. Då kommer han börja se dig mer som en människa. Jag tänker att det kan vara en ide om du trots allt faktiskt älskar honom.

    Vägrar han och säger det är slut i så fall så är det ju tydligt att han bara vill ha dig som hushållerska.


    Det har jag föreslagit men han säger om jag flyttar så är det slut. Och då är ALLT mitt fel och jag splittar familjen.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 14 May 10:48
    #7
    Anonym (Svårt) skrev 2018-05-14 10:27:56 följande:

    Har du pratat med honom om detta?

    Känns som han borde få veta dina tankar och känslor, och därmed en chans att ändra sig om han inte vill förlora dig.

    Om han vet, men inte vill förändras så tycker jag du ska fundera på vad relationen ger dig, och vad den tar av dig.

    Är du lycklig?


    Jag skulle kunna BLI lycklig med honom! Absolut! Men som det är nu så känner jag mej mer som en hushållerska som sätter hans behov före alla andras. Jag ger alltid honom allt men får ingenting tillbaka. Och varje gång vi pratar så förstår han och lovar förbättring men ingenting sker....
  • Anonym (Tjej)
    Äldre 14 May 10:52
    #8

    Parterapi under en längre period då kanske? Så att han blir varse mönstret om att lova förändring om och om igen men det inte håller...? 


    Varför är det du som måste flytta om ni gör slut? Tror du att han vill ha barnen på heltid i så fall om de vill bo kvar hemma och du flyttar? 


    Har du/han praktiskt möjlighet att få bostad någonstans i närheten? 

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 14 May 10:54
    #9
    Rudbeckius skrev 2018-05-14 10:40:33 följande:

    Du har hamnat i ett medberoende. Han har blivit skärm-missbrukare. Sök hjälp. Prata om detta. Klocka honom och notera i två kolumner på papper vad du gör och han gör några dagar. För att kunna diskutera.

    Jag levde med en kvinna som betedde sig som din man men hon tränade och skötte sitt yttre. Det var hemskt. Hon ville inte höra mitt tjat om närhet och kärleken dog alltmer. När tonårspojken började strula i skolan m.m. Så skilde hon sig utan dialog. Hon och pojken har det miserabelt nu tyvärr medan jag andas friare och har det roligare i ny relation.


    Han sitter vid datorn jämt. Det är det första han gör när han vaknar och timmarna går utan att han har någon tidsuppfattning överhuvudtaget. Samma sak efter jobbet, av med skorna och direkt till datorn. ?Ska bara kolla mejlen? och 3 timmar senare sitter han fortfarande där....

    Han vet att JAG tycker det är ett problem men han tycker absolut inte det utan att det är mitt bekymmer som inte rör honom typ. Har försökt att få honom att umgås med mej minst en dag i veckan men han har inget intresse alls.
  • Anonym (Tjej)
    Äldre 14 May 10:55
    #10
    Anonym (Häpp) skrev 2018-05-14 10:29:35 följande:

    Ta första steget och se om det leder till förändring. Börja med att åka iväg en helg med några kompisar eller lägg några fredagskvällar på aw eller liknande. Börja leva ditt liv och skaffa uppmärksamhet från andra håll.

    Se till att han fattar att han kommer att förlora dig, om han reagerar och börjar ändra sig, ge honom en chans annars drar du


    Jag tror att det här är bra också. Läs boken "Familjens projektledare säger upp sig". Ni har hamnat i ett konstigt mönster där du blir som en förälder åt honom och om han inte klarar av att bryta det (att han inte vill ha sex är inte så konstigt under de omständigheterna om han börjar se dig som en mamma) så kanske du klarar av det. Jag tror (utan att ha läst boken) att du får många bra tips där. 


    annars så börja satsa på ditt eget liv. Att separera är lättare om du har egna saker som får dig att må bra. Skaffa nya vänner, gå ut och dansa etc. Det kan också få honom att se dig på något annat sätt och det är bra mycket roligare än att vara hemma och plocka upp efter honom. 

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 14 May 11:00
    #11
    Anonym (Häpp) skrev 2018-05-14 10:29:35 följande:

    Ta första steget och se om det leder till förändring. Börja med att åka iväg en helg med några kompisar eller lägg några fredagskvällar på aw eller liknande. Börja leva ditt liv och skaffa uppmärksamhet från andra håll.

    Se till att han fattar att han kommer att förlora dig, om han reagerar och börjar ändra sig, ge honom en chans annars drar du


    Precis så har jag tänkt så många gånger. Att om han vill sitta hemma så får jag hitta på egna roliga saker och inte vara beroende utav honom.

    Men han blir så sur! Han ger mej dåligt samvete och säger att jag försumar barnen, att jag är självisk och skiter i familjen så det blir alltid bråk. Eftersom jag ofta jobbar övertid (vi behöver pengarna) så tycker han att jag ändå är hemifrån 12 timmar om dagen och han är hemma med barnen så mycket! Barnen är 10 och 12 så om är väldigt självgående och behöver inte mycket till passning direkt.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 14 May 11:04
    #12
    Anonym (Tjej) skrev 2018-05-14 10:55:27 följande:

    Jag tror att det här är bra också. Läs boken "Familjens projektledare säger upp sig". Ni har hamnat i ett konstigt mönster där du blir som en förälder åt honom och om han inte klarar av att bryta det (att han inte vill ha sex är inte så konstigt under de omständigheterna om han börjar se dig som en mamma) så kanske du klarar av det. Jag tror (utan att ha läst boken) att du får många bra tips där. 

    annars så börja satsa på ditt eget liv. Att separera är lättare om du har egna saker som får dig att må bra. Skaffa nya vänner, gå ut och dansa etc. Det kan också få honom att se dig på något annat sätt och det är bra mycket roligare än att vara hemma och plocka upp efter honom. 


    Tack för tipset! Ska absolut läsa den!

    Jag vet att jag bara har ett liv och måste leva det till fullo men det är så svårt att ta steget.... jag vet också om jag tittar på en egen lägenhet så kommer han lova mej guld och gröna skogar för att jag inte ska flytta och tyvärr så kommer jag gå på det en gång till...
  • Anonym (Häpp)
    Äldre 14 May 11:07
    #13
    Anonym (Ledsen) skrev 2018-05-14 10:44:34 följande:

    Vi har pratat sååå många gånger....jag har hotat, gråtit och skrikit och varje gång lovar han förändring men det håller i en dag lr två sen är allt som vanligt.

    Han säger att han är trött och därför behöver sova till kl 14 på helgerna. Han säger att han inte orkar umgås med mej men med kompisar orkar han vara trevlig och glad.

    Så ibland funderar jag på om han verkligen inte älskar mej utan är jätte olycklig med mej och deprimerad för att han känner sig fast med mej för barnens skull? Och det är vara jag som älskar honom och kämpar för oss båda....

    Jag behöver flytta, jag vet det. Men jag var 17 när jag träffade honom och har aldrig levt ensam. Och risken finns att barnen som är 12 och 10 kommer vilja bo kvar här hemma och jag kommer få flytta ensam.


    Vem har sagt att du skall flytta och att barnen är med honom. Barn är smartare än man tror och väljer ofta den föräldern som har regler och ordning. För honom blir det nog bara att vara varannan helgpappa.

    Släng ut honom!
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 14 May 11:09
    #14
    Anonym (Tjej) skrev 2018-05-14 10:52:45 följande:

    Parterapi under en längre period då kanske? Så att han blir varse mönstret om att lova förändring om och om igen men det inte håller...? 

    Varför är det du som måste flytta om ni gör slut? Tror du att han vill ha barnen på heltid i så fall om de vill bo kvar hemma och du flyttar? 

    Har du/han praktiskt möjlighet att få bostad någonstans i närheten? 


    Han vägrar parterapi och all möjlig hjälp som finns, totalvägrar! För han har ju inga problem utan bara jag som har det!

    Under alla gånger vi pratat så har han varit väldigt tydlig med att han och barnen ska bo kvar och om jag vill förstöra våran familj så är det jag som får flytta.

    Vi bor i ett litet samhälle där det kommer ut hyresrätter då och då och jag har rätt bra med köpoäng så även om det kan dröja några månader så har jag möjlighet att flytta ja.
  • Anonym (Funde­ringar­)
    Äldre 14 May 11:34
    #15

    Fy vilken jobbig sits du har hamnat i. Hoppsan det löser sig, att mannen tar sig själv i kragen och ser sin roll i det hela istället för att bara lasta dig. Verkar väldigt orättvist och kan inte vara meningen att han ska sova till 14 på helgerna ?!? Det gör man när man är 17 och inte har något att ta ansvar för i livet, inte när man har partner och barn under sitt tak.

    Kan ävem tipsa dig om tråden nedan.... Vi är ganska många som går med liknande tankar och av olika anledningar har funderingar på att lämna våra partners... Du skulle få mkt pepp där och säkert en hel del tankeställare också bland det som har skrivits.

    www.familjeliv.se/forum/thread/78395037-funderar-pa-att-lamna-fler

  • Anonym (-----­------­------­)
    Äldre 14 May 12:29
    #16

    Du jobbar heltid, men inte han verkar det som? Eftersom han har så mycket tid över. 

    Tycker iaf det är tydligt att han är säker på dig, alldeles för säker.. Och vet precis vad han ska trycka på för att ge dig dåligt samvete. 

    Och du är rädd för att leva ensam, eftersom du aldrig gjort det. Därför kan er relation fortsätta...

  • Anonym (A)
    Äldre 14 May 14:00
    #17
    Anonym (Funderingar) skrev 2018-05-14 11:34:05 följande:
    Fy vilken jobbig sits du har hamnat i. Hoppsan det löser sig, att mannen tar sig själv i kragen och ser sin roll i det hela istället för att bara lasta dig. Verkar väldigt orättvist och kan inte vara meningen att han ska sova till 14 på helgerna ?!? Det gör man när man är 17 och inte har något att ta ansvar för i livet, inte när man har partner och barn under sitt tak.

    Kan ävem tipsa dig om tråden nedan.... Vi är ganska många som går med liknande tankar och av olika anledningar har funderingar på att lämna våra partners... Du skulle få mkt pepp där och säkert en hel del tankeställare också bland det som har skrivits.

    www.familjeliv.se/forum/thread/78395037-funde...
    Håller med
Svar på tråden Att lämna mannen man älskar...