Deprimerad partner och småbarn

Sedan 2 år tillbaka lever jag med en man som under hela vår relation gått igen en depression eller tid av hög press och stress kombinerat med ett förflutet med människor som utnyttjat honom och lurat honom. Varannan vecka bor mina två barn sedan tidigare hos oss och om 2 månader får vi en bebis vi med.

Faktumet att vi ska ha barn har fått honom att släppa in mig mer och lita på mig mer. Men jag behöver honom mer nu än innan. Han är inte utbränd eller så och är inte diagnostiserad med depression men lider av sömnlöshet och har svårt att hantera all stress som det innebär att vänta på svar om avgörande saker som kan ändra hela hans framtid. Jag förstår honom och hans känslor och gör vad jag kan för att ge honom verktygen för att lösa det som lösas går.

Han vill absolut inte gå och prata med någon och tror inte på att det hjälper att prata om detta då det som sagt är svar han väntar på som är avgörande. Han oroar sig även mycket över ekonomin och det har inte blivit bättre av att han ska bli pappa. Jag har däremot en rätt stabil ekonomi så det är lugnt men han vill kunna bidra mer. Vilket är begripligt. Och ja vi är inte direkt välbärgade. Förhoppningsvis börjar han plugga yrkesutbildning i höst och kan då inom något år få ett vettigare jobb med fler timmar och bättre tider.

Vad jag behöver hjälp med är vad jag ska göra av mig själv och barnen när han är nere? Vad säger jag till barnen? Min äldsta är 7 år och tvåan är 4,5 år och snart har vi en bebis. Vad säger man för att de inte ska tro att det har med dem att göra? Min lilla har börjat säga att hon vill till pappa och börjat visa ilska mot min sambo iom att han ibland är väldigt loj. Barnen älskar honom annars och kallar honom extrapappa och han har alltid engagerat sig i dem så gott han kan och passar dem och tar dem på morgonen så att jag kan sova och hämtar från skola/förskola osv.

Men på senaste tiden så är han mer nere än vanligt och döljer det sämre än innan. Barnen skojar och han kan inte ens le som respons. Så hur pratar jag med barnen? Någon här som gått igenom en depression eller en tid av hög stress och press som haft önskemål om hur deras partner skulle vara och vad denna skulle sagt till barnen osv? Innan jag blev höggravid så åkte vi till min mamma på helgerna så att han fick vila om han var nere eller så åkte vi till stan eller till någon kompis till dem eller så. Men jag klarar inte det längre, jag måste också vila.

Tips tack ??