Tankar om döden...

Att den är ständigt närvarande: kvistar knäcks, dör och förmultnar, de flesta äter döda djur flera ggr i veckan.

Tänker att döden är något människan filosoferat och grubblat kring i alla tiden. För någon är den obarmhärtig och gräbslöst smärtsam och för någon annan den största befrielse hon kan tänka sig.

Jag tänker att döden kan föra människor samman. Om någon dör tvingas människor söka tröst hos varann.

Som kristen tänker jag på döden som en förutsättning för liv. När Jesus dog och sedan uppstod övervann han döden. Varje människa behöver ständigt arbeta på att dö ifrån sin själviska sida. Vissa dagar är det lätt att känna tacksamhet, hjälpa andra och vara godhjärtad. Och andra dagar drar avundsjukan och missnöjdheten i en och detta tolkar jag som den själviska delen av oss. Det är naturligt och ok att känna avund men så fruktansvärt smärtsamt.

Att få dö ifrån sina begär om att ha ett underbart och lätt liv är nog ett nödvändigt steg för att trivas.