• Äldre 11 Aug 18:59
    9682 visningar
    20 svar
    20
    9682

    anknytning - normalt beteende eller inte?

    Hej,

    Har en dotter som är två år gammal. Hennes pappa och jag har sedan dag ett försökt svara upp direkt på hennes signaler (trösta, krama, närhet, bemöta hennes kommunikation med oss, förklara saker för henne och inte bara säga ?nej? ?inte? etc). Hon har varit hemma med sin pappa och mig fram tills nu.

    Bland nya människor är hon otroligt försiktig och avvaktande. Hon har varit så sen ca 6 mån ålder. Hon söker sig direkt till mitt knä eller vill att jag lyfter upp henne om någon ny person tilltalar henne. Reser jag mig upp gör hon sig direkt redo att följa med.

    Hon vill stundtals inte ens att mormor och morfar ska ge henne mat, byta blöja, krama henne etc trots att hon möter dem flera gånger i veckan.

    Nu vid inskolningen till förskolan ser jag hur de andra nya barnen i samma ålder stojar runt relativt obehindrat. Ett nytt barn satt redan nu andra dagen i en av personalens knä och lekte. Barnets förälder var inte ens i samma rum då. Totalt obesvärad.

    Vad tror ni detta beror på?

  • Svar på tråden anknytning - normalt beteende eller inte?
  • Äldre 11 Aug 19:24
    #1

    Min dotter är lite liknande. Jag tror det helt enkelt är deras medfödda temperament.

  • Äldre 11 Aug 19:36
    #2
    Meriall skrev 2018-08-11 19:24:57 följande:

    Min dotter är lite liknande. Jag tror det helt enkelt är deras medfödda temperament.


    Tack för svar. Hemma är hon inte alls försiktig utan full av energi och spring i benen. Hon är även energisk om vi är ute och leker eller besöker exempelvis ett lekland.
  • Äldre 11 Aug 20:09
    #3

    En till fundering:

    Vi har alltid sett till att göra vårat bästa för att vara en trygghet för vår dotter och alltid varit noga med att försöka få henne att känna tillit till oss. Exempelvis försöker jag alltid hålla mitt ord till henne och ska jag gå iväg är jag noga med att säga det tydligt till henne och att jag kommer tillbaka igen. Hennes pappa gör likadant.

    Varför är hon då så ?mammig? med mig i nya situationer jämfört med andra barn som jag ser?

  • Äldre 11 Aug 20:13
    #4

    Jag har två barn. Den ena var mycket mammig och den andre mer framåt. Verkar bara ligga i personligheten. Vissa är försiktigare till sin läggning.

    Ditt barn låter helt normalt.

    Kan tillägga att mitt försiktiga barn nu i 12-årsåldern är framåt och trygg. Det fick ta den tid det ville och nu vågar han allt det som kanraterna gör och mer därtill.

  • Äldre 11 Aug 20:14
    #5
    Solveig og Kosinus skrev 2018-08-11 20:13:03 följande:

    Jag har två barn. Den ena var mycket mammig och den andre mer framåt. Verkar bara ligga i personligheten. Vissa är försiktigare till sin läggning.

    Ditt barn låter helt normalt.

    Kan tillägga att mitt försiktiga barn nu i 12-årsåldern är framåt och trygg. Det fick ta den tid det ville och nu vågar han allt det som kanraterna gör och mer därtill.


    Tack för ditt svar :)
  • Anonym (Leg psykol­og)
    Äldre 11 Aug 20:49
    #6

    Det kan ligga i ditt barns personlighet. En del barn är mer känsliga och försiktiga. Inget att oroa sig för.

  • Anonym (Liv)
    Äldre 11 Aug 21:03
    #7

    Barn är olika, precis som vuxna. Sen är det också olika faser och åldrar. Jag tror också du kommer märka skillnad om några veckor då hon vant sig vid förskolan. Så var det för vårt barn, stora skillnader på hur inskolningen gick för de nya barnen också. Det tog vår dotter två månader innan hon knöt an till personalen, nu älskar hon förskolan och tar för sig som vi aldrig sett förut. Ge det lite tid, hon är fortfarande ett mycket litet barn och ni är hennes trygghet. Det är naturligt.

  • Äldre 11 Aug 21:12
    #8
    Anonym (Liv) skrev 2018-08-11 21:03:03 följande:

    Barn är olika, precis som vuxna. Sen är det också olika faser och åldrar. Jag tror också du kommer märka skillnad om några veckor då hon vant sig vid förskolan. Så var det för vårt barn, stora skillnader på hur inskolningen gick för de nya barnen också. Det tog vår dotter två månader innan hon knöt an till personalen, nu älskar hon förskolan och tar för sig som vi aldrig sett förut. Ge det lite tid, hon är fortfarande ett mycket litet barn och ni är hennes trygghet. Det är naturligt.


    Tack för ditt svar! :)
  • Äldre 11 Aug 21:15
    #9
    Anonym (Leg psykolog) skrev 2018-08-11 20:49:59 följande:

    Det kan ligga i ditt barns personlighet. En del barn är mer känsliga och försiktiga. Inget att oroa sig för.


    Tack för ditt svar :)

    Undrade över eran uppfattning eftersom hon har sin trygghet med oss men är så försiktig i nya situationer.

    Hur skulle en otrygg anknytning hos barnet uttrycka sig, vet du?
  • Anonym (Leg psykol­og)
    Äldre 11 Aug 21:26
    #10
    Oledoledoff skrev 2018-08-11 21:15:42 följande:

    Tack för ditt svar :)

    Undrade över eran uppfattning eftersom hon har sin trygghet med oss men är så försiktig i nya situationer.

    Hur skulle en otrygg anknytning hos barnet uttrycka sig, vet du?


    Det kan gestalta sig på lite olika sätt beroende på typ av otrygg anknytning. Om du vill läsa en kortfattad sammanfattning kan jag rekommendera denna sidan www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/anknytning
  • Äldre 11 Aug 22:28
    #11
    Anonym (Leg psykolog) skrev 2018-08-11 21:26:31 följande:

    Det kan gestalta sig på lite olika sätt beroende på typ av otrygg anknytning. Om du vill läsa en kortfattad sammanfattning kan jag rekommendera denna sidan www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/anknytning


    Tack för länken. Har läst igenom den.

    Försiktighet och ?mammighet? är alltså inte nödvändigtvis uttryck för en otrygg anknytning?
  • Anonym (Leg psykol­og)
    Äldre 12 Aug 09:37
    #12
    Oledoledoff skrev 2018-08-11 22:28:09 följande:

    Tack för länken. Har läst igenom den.

    Försiktighet och ?mammighet? är alltså inte nödvändigtvis uttryck för en otrygg anknytning?


    Nej, precis.
  • Äldre 12 Aug 11:50
    #14
    Anonym (Leg psykolog) skrev 2018-08-12 09:37:35 följande:

    Nej, precis.


    Tack för svaret.
  • Äldre 12 Aug 11:54
    #15
    Limajo skrev 2018-08-12 09:48:00 följande:

    Jag hade faktisnt varit mer orolig för barnet som dag två sitter i personalens knä (även om man så klart inte kan säga något på bara en liten händelse).

    Jag tror också det handlar om personlighet och inte dålig anknytning. Hon är lite blyg (vilket vissa personer är) och har integritet. Sen tankar hon trygghet hos dig och det är en bra sak.


    Tack för svaret. Frågan grundar sig i en person som hävdade att en dålig anknytning till föräldrar karaktäriseras av att barnet är försiktig och känner sig otryggt i miljöer med nya människor. Att barnet inte byggt upp en grundtrygghet till föräldern om att denne finns där för honom/henne.
  • Äldre 12 Aug 13:42
    #17

    Hon är nöjd och utforskande och iakttagande framförallt i mitt knä. Tittar runt på vad som händer runt om. Hon svarar på lekkamraters kontaktförsök utan mammighet. Hon interagerar med dem avslappnat (exempelvis ger och tar leksaker till varandra). Kommer en vuxen nära gnyr hon dock till och kommer närmare upp i knät på mig. Andra inskolningsdagen började hon dock interagera litegranna med förskolepersonalen, dock försiktigt.

  • Äldre 13 Aug 22:23
    #18

    Jag har läst en hel del om anknytningsteorin och tyvärr är det många som missförstått den.

    För att få en otrygg anknytning krävs rätt mycket. Att föräldern är opålitlig och inte kommunicerar med barnet exempelvis, och isåfall under en längre tid.

    Exempelvis ett barn som aldrig vet om hen kommer få stryk eller en kram när föräldrarna kommer hem, eller en bebis som får ligga och skrika sig till sömns varje kväll kommer antagligen få en otrygg anknytning.

    Barn till "normala" stabila, nyktra föräldrar, alltså någon som älskar sitt barn och agerar utifrån vad de anser är barnets bästa som ni beskriver er kommer inte få otrygg anknytning.

    Det du beskriver hos ert barn är ett blygt och försiktigt barn. Vilket i många anseenden är positiva egenskaper. Ett barn som är försiktig kring nya människor och hellre vill vara med sina föräldrar än främlingar är bra. Även om det är jobbigt i just situationen där ni ska in skola på förskolan.


    Korrekturläser som en kratta
  • Anonym (Olika­)
    Äldre 13 Aug 22:25
    #19

    Låter inte avvikande. Alla är olika

  • Äldre 13 Aug 22:58
    #20
    Physalis skrev 2018-08-13 22:23:11 följande:

    Jag har läst en hel del om anknytningsteorin och tyvärr är det många som missförstått den.

    För att få en otrygg anknytning krävs rätt mycket. Att föräldern är opålitlig och inte kommunicerar med barnet exempelvis, och isåfall under en längre tid.

    Exempelvis ett barn som aldrig vet om hen kommer få stryk eller en kram när föräldrarna kommer hem, eller en bebis som får ligga och skrika sig till sömns varje kväll kommer antagligen få en otrygg anknytning.

    Barn till "normala" stabila, nyktra föräldrar, alltså någon som älskar sitt barn och agerar utifrån vad de anser är barnets bästa som ni beskriver er kommer inte få otrygg anknytning.

    Det du beskriver hos ert barn är ett blygt och försiktigt barn. Vilket i många anseenden är positiva egenskaper. Ett barn som är försiktig kring nya människor och hellre vill vara med sina föräldrar än främlingar är bra. Även om det är jobbigt i just situationen där ni ska in skola på förskolan.


    Tack för ditt svar! Känns positivt. :)
Svar på tråden anknytning - normalt beteende eller inte?