Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Någon mer än jag som har heeeemska mardrömmar? Jag drömmer vidriga drömmar, alltså värsta skräcken. Olika senarium men mina barn är alltid med & jag tappt bort dom hela tiden. Alltså jag mår sjukt dåligt av dem....
Är det oron för mf tro? Oroar mig varje dag nu eftersom jag blött och det kommer fortfarande bruna flytningar. Jag är livrädd att det ska vara mf på g... vet ju att det inte var någon fara med myran och att hjärtat slår men jag kan inte få tanken ur skallen att dess blödningar/flytningar jag har (tillsammans med Lutinus) har varit en smygande mf och på måndag på vul så ska myran vara borta... min högsta mardröm just nu :( :( :(
Graviditeten och alla hormoner gör att man drömmer mycket mer och ofta väldigt oroliga drömmar. Blir nog extra mycket för oss som gått igenom IVF.
I början drömde jag väldigt mycket om min man och mycket kring vårt förhållande. Vi hade det ändå väldigt bra då (har fortfarande det väldigt bra) men det var mycket katastrofdrömmar och jag vaknade ofta väldigt arg på honom.
Jag upplevde att det minskade allt eftersom hormonerna stabiliserades och graviditeten fortskred. Det händer fortfarande att jag drömmer mardrömmar, men det har jag alltid gjort så mer normalt läge...
Jag drömmer också oroligt. Sen vaknar jag runt 2-3 och är klarvaken till strax innan 6 då väckarklockan ringer...
Och jag inte bara drömmer. Häromdagen vaknade min man på pisshumör. Då hade jag slagit honom i sömnen.. inte hårt, utan förmodligen bara varit ute efter att putta till honom för att han snarkade, men det hade träffat ansiktet... jag hade inget minne av det alls..
Hej på er,
Idag är det inte någon kul dag för mig.. jag är ganska säker på att något är fel med grodan och att detta inte har gått vägen. Det började med att jag fick ont i magen igår eftermiddag som eskalerade och blev värre under några timmar när jag skulle ta mig hem från jobbet. Hade även en del värk i ländryggen men magen var absolut värst och jag kunde knappt stå eller gå till slut. Tog mig hem stapplandes i alla fall och la mig i sängen och var helt knäckt och livrädd att det skulle komma en störtflod. Hade väldigt mycket illamående och yrsel hela dagen i går och mådde allmänt kasst hela dagen också.
Magen lugnade ner sig på kvällen men jag vilade hela tiden men hade kvar alla gravsymptom jag haft senaste veckan.
I morse när jag vaknar är jag jättepigg, illamåendet är som bortblåst och jag har inte yrseln kvar heller. Nu tror jag grodan har dött och nu går jag och väntar på att något hemskt ska hända :( är helt knäckt samtidigt som jag faktiskt mår bra rent fysiskt för första gången på några veckor.
Ville bara skriva av mig lite- Jag funderar på att boka en tid hos gyn på måndag för att undersöka hur det har gått. Hur skulle ni ha gjort? Har ni hört om någon där symptomen försvunnit men allt vart bra ändå..? Kram på er!
[quote=79112207][quote-nick]Inalina skrev 2018-10-05 08:15:36 följande:[/quote-nick]Hej på er,
Idag är det inte någon kul dag för mig.. jag är ganska säker på att något är fel med grodan och att detta inte har gått vägen. Det började med att jag fick ont i magen igår eftermiddag som eskalerade och blev värre under några timmar när jag skulle ta mig hem från jobbet. Hade även en del värk i ländryggen men magen var absolut värst och jag kunde knappt stå eller gå till slut. Tog mig hem stapplandes i alla fall och la mig i sängen och var helt knäckt och livrädd att det skulle komma en störtflod. Hade väldigt mycket illamående och yrsel hela dagen i går och mådde allmänt kasst hela dagen också.
Magen lugnade ner sig på kvällen men jag vilade hela tiden men hade kvar alla gravsymptom jag haft senaste veckan.
I morse när jag vaknar är jag jättepigg, illamåendet är som bortblåst och jag har inte yrseln kvar heller. Nu tror jag grodan har dött och nu går jag och väntar på att något hemskt ska hända :( är helt knäckt samtidigt som jag faktiskt mår bra rent fysiskt för första gången på några veckor.
Ville bara skriva av mig lite- Jag funderar på att boka en tid hos gyn på måndag för att undersöka hur det har gått. Hur skulle ni ha gjort? Har ni hört om någon där symptomen försvunnit men allt vart bra ändå..? Kram på er![/
Men vännen :( :( :(
Det behöver inte betyda nått... jag ber en stor bön för dig!
RING på en gång in till gyn och få en tid. Berätta din oro och kräv en tid. Jag mår exakt som du..... bruna flytningarna vill inte sluta :( jag är livrädd! Hur mår du idag? Alltså jag liiiideer med dig!!!!! Ville vecka är du i nu? För i v 8-9 kan symtomen försvinna helt! Har dom sagt till mig!
Hej
Jag hoppar gärna in här också, är gravid ÄNTLIGEN efter vårt första IVF försök, inga andra ägg klarade sig så detta blev enda chansen efter första processen. Vi har försökt bli gravida i 1 1/2 år efter missfall i v. 10+0. Det känns galet men jag är så mentalt slutkörd efter denna långa period så när vi fick ett plus så blev jag så glad men det bytes direkt ut över total skräck för missfall. Jag känner mig ganska likgiltig och vågar inte hoppas på något sätt utan går mer eller mindre och väntar på att det skall gå illa.
Vet inte riktigt vilken vecka jag är i eftersom jag inte hänger med på hur man räknar efter IVF men bör kanske vara i v. 5 alt v. 6 så det är super tidigt.
Jag tror efter att ha läst på att jag har endometrios och att det är därför vi inte lyckats. Har haft molande värk i livmoders trakten sedan några månader efter missfallet som är något bättre i perioder och sämre i perioder. Har fortsatt samma känsla men kanske kanske lite bättre.
Så gott att kunna dela denna period med er andra som verkar känna ungefär som jag vilket inte är så konstigt såklart.
// Anna
[quote=79112207][quote-nick]Inalina skrev 2018-10-05 08:15:36 följande:[/quote-nick]Hej på er,
Men vännen :( :( :(
Det behöver inte betyda nått... jag ber en stor bön för dig!
RING på en gång in till gyn och få en tid. Berätta din oro och kräv en tid. Jag mår exakt som du..... bruna flytningarna vill inte sluta :( jag är livrädd! Hur mår du idag? Alltså jag liiiideer med dig!!!!! Ville vecka är du i nu? För i v 8-9 kan symtomen försvinna helt! Har dom sagt till mig!
åh jag läste om dina flytningar också - så jobbigt :( så länge du inte blöder mycket och klarrött ska man ju inte behöva vara orolig men vad hjälper det...
Tack snälla åh jag läste om dina flytningar också - så jobbigt :( så länge du inte blöder mycket och klarrött ska man ju inte behöva vara orolig men vad hjälper det...
jag pendlar mellan hopp o förtvivlan och är såklart också livrädd men känner att jag inte kan göra nåt åt det.
Jag gick in i v 8 idag - och tycker bara att symptomen försvann huxflux stämde lite för bra med min otroliga magvärk igår :( Jag har inte hört om symptom som försvinner redan vecka 8.. - till saken hör också att igår kväll när jag skulle lägga mig mådde jag så sjukt dåligt - kunde inte ens sitta upp utan att ta på mig mina åksjukearmband och jag bara ville gråta.
sen när jag vakna i morse var precis ALLT borta. Ingen blödning här ännu men det vet jag ju kan dröja om det är ett MA.
Hej
Jag hoppar gärna in här också, är gravid ÄNTLIGEN efter vårt första IVF försök, inga andra ägg klarade sig så detta blev enda chansen efter första processen. Vi har försökt bli gravida i 1 1/2 år efter missfall i v. 10+0. Det känns galet men jag är så mentalt slutkörd efter denna långa period så när vi fick ett plus så blev jag så glad men det bytes direkt ut över total skräck för missfall. Jag känner mig ganska likgiltig och vågar inte hoppas på något sätt utan går mer eller mindre och väntar på att det skall gå illa.
Vet inte riktigt vilken vecka jag är i eftersom jag inte hänger med på hur man räknar efter IVF men bör kanske vara i v. 5 alt v. 6 så det är super tidigt.
Jag tror efter att ha läst på att jag har endometrios och att det är därför vi inte lyckats. Har haft molande värk i livmoders trakten sedan några månader efter missfallet som är något bättre i perioder och sämre i perioder. Har fortsatt samma känsla men kanske kanske lite bättre.
Så gott att kunna dela denna period med er andra som verkar känna ungefär som jag vilket inte är så konstigt såklart.
// Anna
Hej på er,
Idag är det inte någon kul dag för mig.. jag är ganska säker på att något är fel med grodan och att detta inte har gått vägen. Det började med att jag fick ont i magen igår eftermiddag som eskalerade och blev värre under några timmar när jag skulle ta mig hem från jobbet. Hade även en del värk i ländryggen men magen var absolut värst och jag kunde knappt stå eller gå till slut. Tog mig hem stapplandes i alla fall och la mig i sängen och var helt knäckt och livrädd att det skulle komma en störtflod. Hade väldigt mycket illamående och yrsel hela dagen i går och mådde allmänt kasst hela dagen också.
Magen lugnade ner sig på kvällen men jag vilade hela tiden men hade kvar alla gravsymptom jag haft senaste veckan.
I morse när jag vaknar är jag jättepigg, illamåendet är som bortblåst och jag har inte yrseln kvar heller. Nu tror jag grodan har dött och nu går jag och väntar på att något hemskt ska hända :( är helt knäckt samtidigt som jag faktiskt mår bra rent fysiskt för första gången på några veckor.
Ville bara skriva av mig lite- Jag funderar på att boka en tid hos gyn på måndag för att undersöka hur det har gått. Hur skulle ni ha gjort? Har ni hört om någon där symptomen försvunnit men allt vart bra ändå..? Kram på er!