Vi som blivit gravida efter IVF

Allt såg toppen ut och hon kunde se att det var en liten snopp, men inget är säkert sa hon..... inte ens nipt ska man lita på tydligen!

En 7 cm lång liten myra, vi är överlyckliga!!!!!! Blev fram puttad 2 dagar till så går in i v 14 i morgon, wiiiiiiii!!!

Här är lilla miraklet!

Tack :) Ja jag slutade med p-piller 2009, så då hoppades vi väl på att det tar sig när det tar sig med ingen brådska överhuvudtaget, jag pluggade fortfarande på högskolan så det kändes inte som att det inte gjorde så mycket att det inte tog sig, 2012 var jag fortfarande inte gravid och vi började väl försöka lite mer aktivt jag var 23 år då så då var det väl inte heller direkt någon panik, då var det också dags för cellprov, då visade det sig att jag hade cellförändringar (jaha cancer då, tänkte man) men det visade sig att jag hade grava cellförändringar så efter ett par månader med rekommendation att inte försöka bli gravida så fick jag genomgå en kongesering, och sen gå på efterkontroll då passade jag på och fråga om allt mitt såg bra ut där nere för att bli gravid och det gjorde det, så efter ett par månader tog vi tag i att vi nog behövde hjälp på traven, mannen fick då testa sig och allt såg bra ut. Men då visade det sig att jag hade förhöja sköldkörtelvärden och blev igen rådd att inte försöka aktivt, efter ett par månader igen så konstaterades att jag hade glutenintolerans och då läste jag mig till att sköldkörtelvärden kunde bli bättre av glutenfri kost och då tänkte man såklart att det var det som gjorde att vi inte blev gravida, men efter 6 månader hade fortfarande inga värden sjunkit så jag valde att operera bort sköldkörteln och så tog det cirka 1 år innan min medicinering på levaxinen var under kontroll. Så december 2017 fick vi äntligen besked om att vi skulle få genomföra IVF, 3 månader senare fick vi komma på första besöket, första ivf försöket påbörjades i maj 2018 och blev negativt, nu gjorde vi vårt andra IVF och jag har för första gå gen i mitt liv testat positivt :) jag är nu 29 år, min man är 31 år, vi gifte oss 2017 och nu ser vi såå mycket fram emot att få bli föräldrar till den här som vi kallar Pärlan <3 p.s det blev ett väldigt långt inlägg!

Allt såg toppen ut och hon kunde se att det var en liten snopp, men inget är säkert sa hon..... inte ens nipt ska man lita på tydligen!

En 7 cm lång liten myra, vi är överlyckliga!!!!!! Blev fram puttad 2 dagar till så går in i v 14 i morgon, wiiiiiiii!!!

Här är lilla miraklet!

ja men de lät ju som en bra ide annars, ett på hjul! då kan du ju flytta den till där den får plats eller passar just då! :) 
Det finns säkert, och om inte så finns de säkert nånting man kan bygga ihop enkelt... :) 

Jaa de ska bli kul att renovera barnrum.. Vet preciiis hur jag vill att de ska se ut redan dock :D så nu är de bara små detaljer som ja behöver veta könet för att kunna planera vidare i huvudet ;) 

Hur mår du nu? Är krämporna och illamåendet bättre eller är det likadant? :)
Själv mår jag oförskämt bra.. Inget att klaga på alls, de är bara min trötthet som är sååå intensiv. hoppas den släpper lite snart den med så man kan komma ut ur sin bubbla :) 

har kikat lite - och det finns med hjul så det får det blir för oss! =) haha 'bygga ihop enkelt' finns inte i vårt ordförråd  båda två har tummen mitt i handen!!

vi har precis köpt en lägenhet som håller på att byggas - så vi har valt ut precis alla material, färger, golv, klinker etc till hela lägenheten så det är lite mer vår grej- att inte behöva göra det själva liksom  

dela gärna med dig av dina förslag till bebisen - kan behöva all typ av kreativ inspiration som finns!! Älskar Pinterest-appen!

jag mår mkt bättre nu - illamåendet är bättre (inte helt borta) och jag känner mig inte sjuk längre! =) har dock också en sån där plötslig zombie-trötthet som kan slå till precis när som helst! (sen är det ju november så kanske rätt normalt ändå att man är lite tröttare...;)

men det är enorm skillnad från tidigare! 

Förstår att du är orolig. Kan du få tag på din klinik lite snabbt idag och be dem om råd/tips/ lindra oro?? 

Jag har tyvärr ingen erfarenhet av det mer än att jag tog lutinus fram till testdag, inget mer än så tyvärr.. Men jag hoppas någon annan har erfarenhet eller lite kloka ord att dela med sig av. Oavsett så ring kliniken tycker jag. Stort lycka till!

Tack. Försökte få tag på dem men de svarar inte... Hoppas de hör av sig idag för jag har bara tabletter så det räcker till imorn eftermiddag och jag vill verkligen inte byta medicin nu.

Hoppas det löser sig för dig eller att de åtminstonde kan lugna dig med att det är exakt samma ämnen i tabletterna.

vet du om man ens använder dina tabletter i Sverige? för det är ett problem som är ganska vanligt när man gör IVF utomlands, att man får utskirvet saker som inte ens finns i sverige och då ger de väl det närmaste. det kommer gå bra, var inte orolig 

Tack :) Ja jag slutade med p-piller 2009, så då hoppades vi väl på att det tar sig när det tar sig med ingen brådska överhuvudtaget, jag pluggade fortfarande på högskolan så det kändes inte som att det inte gjorde så mycket att det inte tog sig, 2012 var jag fortfarande inte gravid och vi började väl försöka lite mer aktivt jag var 23 år då så då var det väl inte heller direkt någon panik, då var det också dags för cellprov, då visade det sig att jag hade cellförändringar (jaha cancer då, tänkte man) men det visade sig att jag hade grava cellförändringar så efter ett par månader med rekommendation att inte försöka bli gravida så fick jag genomgå en kongesering, och sen gå på efterkontroll då passade jag på och fråga om allt mitt såg bra ut där nere för att bli gravid och det gjorde det, så efter ett par månader tog vi tag i att vi nog behövde hjälp på traven, mannen fick då testa sig och allt såg bra ut. Men då visade det sig att jag hade förhöja sköldkörtelvärden och blev igen rådd att inte försöka aktivt, efter ett par månader igen så konstaterades att jag hade glutenintolerans och då läste jag mig till att sköldkörtelvärden kunde bli bättre av glutenfri kost och då tänkte man såklart att det var det som gjorde att vi inte blev gravida, men efter 6 månader hade fortfarande inga värden sjunkit så jag valde att operera bort sköldkörteln och så tog det cirka 1 år innan min medicinering på levaxinen var under kontroll. Så december 2017 fick vi äntligen besked om att vi skulle få genomföra IVF, 3 månader senare fick vi komma på första besöket, första ivf försöket påbörjades i maj 2018 och blev negativt, nu gjorde vi vårt andra IVF och jag har för första gå gen i mitt liv testat positivt :) jag är nu 29 år, min man är 31 år, vi gifte oss 2017 och nu ser vi såå mycket fram emot att få bli föräldrar till den här som vi kallar Pärlan <3 p.s det blev ett väldigt långt inlägg!