Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Hm. Alltså såg en tjej på instagram nu som lagt upp en bild på sin gravidmage i v 32. Och jag har typ exakt lika stor mage. Är det nåt fel på mig? XD nä men alltså såklart jag är glad att jag har en mage men hur kan den vara så stor redan? Är i v 15. Och det är ju mitt första barn. Har inte gått upp speciellt mycket heller. Det e bara runt magen som det växer. Jag vet att alla är olika men tycker det är ovanligt tidigt?
Ska till bm på onsdag så då kan jag ju fråga lite mer :P hoppas ni alla mår bra :)
Nu har vi varit på besök hos barnmorskan och fått lyssna på hjärtljud ? så mysigt! Blev nästan tårögd igen... fick även intyg om graviditet till försäkringskassan så tänkte skicka in det omgående eftersom det tydligen kan dröja innan allt kommer in.
Nu ser vi fram emot ultraljud nästa vecka ???
Visst ja, angående influensavaccin.. barnmorskan var tydlig med att jag skulle ta ett. Nu har jag redan gjort det men hon påpekade att man löper så mycket högre risk att även drabbas av komplikationer som tex lunginflammation.
Gud så mysigt. Längtar tills jag oxå känner nånting.. Och såklart tills mannen och dottern oxå kan känna.. Än så länge känner jag ingenting.. Däremot växer magen. Senaste veckan har den exploderat. Går inte att dölja det över huvud taget nu, hur stora koftor jag än skulle inskaffat haha :P
Har dock inget behov av att dölja det längre heller, de flesta vet, alla på jobbet och de närmsta vännerna och så.. Så det gör inget att magen sticker ut :) Mannen ÄLSKAR att jag börjar få mage.. Han tycker det är såå mysigt.. Jag däremot tycker det är lite jobbigt när han ska hålla på och klämma och känna på den, Är jag kanske ensam om det?? Hoppas det släpper, för självklart ska han oxå få känna.. men känner starkt obehag och tar gärna bort hans hand när den kommer mot magen.. än så länge.. Jag jobbar på det :)
Vad roligt att magen börjar komma :D jag är också väldigt försiktig med magen. Vill inte ha något som klämmer åt eller några kalla händer som trycker på magen. Känner mig lite överbeskyddande och vill egentligen att min sambo ska känna men den känns samtidigt "för liten" att känna på. Vet knappt var bebis finns och var exakt den ligger så det känns nästan lite löjligt. Tror jag är lite skadad av hela ivf-oron att magen är lite läskig. Vill bara att bebis ska växa och blir redo att komma ut och att inget ska få störa den där inne. Jag var till och med lite orolig på kub-ultraljudet för då skulle de klämma en evighet för bebis skulle ändra läge så de skulle kunna mäta nacken. Ville be barnmorskan strunta i det och låta bebisen ligga som den ville haha ;)
Kram
Visst ja, angående influensavaccin.. barnmorskan var tydlig med att jag skulle ta ett. Nu har jag redan gjort det men hon påpekade att man löper så mycket högre risk att även drabbas av komplikationer som tex lunginflammation.
Jaaaa.. ÄNTLIGEN :D 9 dagar soffliggande totalt blev det. Men nu är jag tillbaka på jobbet, lite sliten och så efter detta faktiskt, det tog rejält på kroppen.. men nu är jag frisk iallafall :)
Mår i övrigt bra, magen växer och gör inte ont längre som förut. Så det känns skönt.. Inget illamående eller andra krämpor heller. Det ända som ja känner just nu är tröttheten fortfarande på kvällarna, men inte aaaalls som tidigare i graviditeten dock.
Hur mår du? Vilken dag var det du hade undersökning? för visst va det denna vecka?:)
Jag är i chock vi ska få en liten pojke!! Haha helt sjukt första pojken i min familj på 43 år! Jag trodde ju verkligen tjej så behöver ställa om mig lite men så spännande:) Sen börjar man tänka praktiskt, alla tjej grejer man har! Vad gör man med dem lixom haha:) Bara börja tänk på namn!
I fredags kväll fick vi svar på niptestet, och vi väntar en son med låg risk för allt som de testade för. Känns så overkligt och verkligt på samma gång. Jag har i hela mitt liv föreställt mig att jag skulle få en dotter, så nu ska jag ställa om. Men vi är så glada! V 11+ 4 idag och har äntligen börjat slappna av, och känna att vi väntar barn och inte missfall.