• jaktenpaflow

    Vi som blivit gravida efter IVF

    Hejsan!

    Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)

    Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!

    Välkomna!

  • Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF
  • Mjbo
    Inalina skrev 2018-12-04 14:22:33 följande:
    ok ja då är vi några stycken som märkt av kraftigare flytningar, slipper man oroa sig för det dåFlört !!

    ja lite skräckblandad förtjusning tycker jag nog fortfarande att det är inför de här ultraljuden.. kan inte heller hjälpa att varje gång jag vart på toa och torkar mig måste jag kolla att det inte kommit något blod. skulle helst vilja slappna av helt och hållet - och jag känner mig ganska lugn men hjärnan spelar ett spratt med en ibland! idag har jag exempelvis druckit lite kaffe och nu tycker jag direkt att jag fått lite molvärk och ont i magenObestämd men egentligen tror jag ju inte att det påverkar. 

    tycker ni andra också det är lite jobbigt att gå bort på middag då man inte rikgit vet om folk sköljer grönsaker ordentligt osv?? jag råkade äta lite rosa oxkött i helgen och fick typ panik efteråt och mådde psykiskt rätt dåligt. man får alla möjliga mardrömmar tycker jag - men känner mig skitjobbig om jag ska hålla på att säga till folk jag inte känner så väl hur de ska laga maten.... suck
    Ja de där med att äta ute tycker jag också är lite jobbigt. Men jag gör det någon gång ibland ändå, och ja tror inte de är någon större fara faktiskt... Intalar mig själv det iallafall. Men ska jag äta kött så säger jag alltid till den jag beställer av att det måste vara väl genomstekt.. Kanske du ska ta det som vana med? :) 

    Och lite kaffe skadar ju inte, upp till tre koppar om dagen sägs ju är okej :) Jag har haft turen att fått avsmak totalt av kaffe, har inte druckit en droppe sen kanske v 7.. inte självmant dock, utan jag bara tyckte att det både luktade och smakade illa då, och inte provat igen sen dess. inte sugen alls. 

    Tiden för att kunna slappna av kommer säkert. Ja tror man måste låta det ta tid. Vi har gått igenom så mycket och det är inte konstigt att man är livrädd att det ska gå åt helvete helt enkelt. Så jag tycker inte det är konstigt alls... Försök njuta dom små stunder du kan, och låt resten komma när det kommer, för det är jag övertygad om att det kommer göra! kram
  • gammelpysen

    Jag skippar alla typer av grönsaker som kräver att man sköljer dem. Sallad äter jag därför endast om jag gjort den själv... är tom nojig för dekoration på rätter typ basilikablad... urlöjligt verkligen men alla vi vet ju vilken pärs vi gått igenom. Vill inte på några villkor riskera att äventyra bebisen.

  • jaktenpaflow
    anina skrev 2018-12-04 11:58:07 följande:

    Igår fick jag titta på min lilla tjej. =) Mötte grannen i helgen, hon är gynekolog. Frågade henne om det är vanligt att magen blir mindre, tyckte min hade blivit det. Så igår ringde hon mig och frågade om jag kunde komma in på ett ultraljud. Allt såg bra ut. Hon mätte olika delar av bebisen och det fanns tillräckligt med fostervatten. Däremot är hon lite liten. Nåt ställe hon mätte var ca 2 veckor för liten och nåt ställe 1 vecka. Det oroar mig. Däremot har hon ju varit liten hela tiden, vilket känns lite betryggande. Hoppas bara inte hon halkar efter mer eller slutar växa. Grannen trodde att mvc kommer göra nån extra koll för att kolla tillväxten. Vi har RUL den 12. 

    Kändes så skönt att få se henne igår iaf. =) Grannen tyckte det såg ut som en flicka, precis som blodprovet visade sannolikhet för.

    Kram på er


    Vad snällt av henne och lyxigt med en gynekolog som granne! Lite farligt också haha:) Min mage har också varierat i storlek ibland dag till dag i båda mina graviditeter. Min BM förklarade då att bebisen kan åka bak mot ryggen och då blir ju magen mindre. När den är mindre så könner jag inte heller några rörelser så det låter ju rimligt då att den är längre bak. Vår bebis var också lite för liten, 4 dagar och då sa dem att upp till två veckor inte var något att oroa sig för och att alla bebisar ser olika ut:) Men såklart förstår jag att det skapar en oro. Skönt med RUL snart så ni får se lilla tjejen igen!!:)) kram
  • gammelpysen

    Ni som har kommit lite längre, hur gör ni med BH? Upptäckte till min stora förtjusning att min B-kupa blivit till mer än D köpte en ny på rean igår men vet inte om man ska kolla på mammabh på en gång i stället?

  • BaKu
    gammelpysen skrev 2018-12-04 18:55:18 följande:

    Ni som har kommit lite längre, hur gör ni med BH? Upptäckte till min stora förtjusning att min B-kupa blivit till mer än D köpte en ny på rean igår men vet inte om man ska kolla på mammabh på en gång i stället?


    Jag köpte ett par sportbhar i början som var riktigt skönt att ha på sig. Fick också enormt mycket större bröst och väldigt snabbt. Nu i vecka 36 är även dessa för små. Framför allt har jag blivit större runt om (jag har inte gått upp nåt egentligen, men man blir förvånad över hur stor plats magen tar efter ett tag :p ) köpte amningsbh först idag. Men inte så många utan tänker att jag har till första tiden nu. Sen får det bli nytt inköp längre fram när bebis kommit för vet ju inte om brösten ändras lite till. Men tills dess blir det amningsbh.
  • BaKu

    Nu var det ett tag sen jag skrev här. Har försökt läsa allt, men har säkert missat något och någon fråga.

    Första veckan hemma från jobbet. Inte en dag för tidigt. Är trött och har ryggont och foglossning.

    V35+1 nu. Bebis har vänt sig och det börjar ju kännas att det närmar sig. Spännande och läskigt på samma gång.

    Bebisen sparkar för fullt. Hela magen rör sig och rätt som det är sticker någon kroppsdel ut. Den har en hel del hicka också.

    Det ilar en del också när bebisen rör sig neråt. Mycket nerver den kommer åt.

    Sover extremt dåligt och räknar väl med att det blir så här en lång tid framöver nu.

    Mannen har gått in i förberedelsemood. Grejar med allt möjligt och håller sig hemma och nykter (inte för att han dricker några mängder annars, men den där ölen till maten står han över)

    Det mesta är inköpt, men lite småsaker till tänkte jag försöka köpa. Idag köpte vi lite kläder till så om det inte blir en kräkbebis bör vi klara första tiden.

    Kan inte fatta att vi kommit så långt. Det känns som igår vi grät efter senaste misslyckade försöket. Nu kommer jag ibland på att vi faktiskt ska få en bebis till oss och att vi är någons föräldrar. Då kommer glädjetårar istället.

  • gammelpysen
    BaKu skrev 2018-12-04 19:34:51 följande:

    Nu var det ett tag sen jag skrev här. Har försökt läsa allt, men har säkert missat något och någon fråga.

    Första veckan hemma från jobbet. Inte en dag för tidigt. Är trött och har ryggont och foglossning.

    V35+1 nu. Bebis har vänt sig och det börjar ju kännas att det närmar sig. Spännande och läskigt på samma gång.

    Bebisen sparkar för fullt. Hela magen rör sig och rätt som det är sticker någon kroppsdel ut. Den har en hel del hicka också.

    Det ilar en del också när bebisen rör sig neråt. Mycket nerver den kommer åt.

    Sover extremt dåligt och räknar väl med att det blir så här en lång tid framöver nu.

    Mannen har gått in i förberedelsemood. Grejar med allt möjligt och håller sig hemma och nykter (inte för att han dricker några mängder annars, men den där ölen till maten står han över)

    Det mesta är inköpt, men lite småsaker till tänkte jag försöka köpa. Idag köpte vi lite kläder till så om det inte blir en kräkbebis bör vi klara första tiden.

    Kan inte fatta att vi kommit så långt. Det känns som igår vi grät efter senaste misslyckade försöket. Nu kommer jag ibland på att vi faktiskt ska få en bebis till oss och att vi är någons föräldrar. Då kommer glädjetårar istället.


    Fantastiskt kul! Du får hålla oss uppdaterade första bebisen i gruppen, sen är vi några i april.

    Måste passa på att fråga hur länge man "brukar" jobba. Jag är i vecka 20 nu och hade tänkt jobba till 2 veckor innan förlossningen. Är det orealistiskt? Jag har gått upp 10 kg och börjar märka av magen när jag till exempel ligger ner eller sitter djupt i soffan. Det ska bli så mysigt att få ännu mer mage och framförallt känna rörelserna på riktigt när de väl kommer men inser att jag hittills varit rätt förskonad från besvär.
  • BaKu
    gammelpysen skrev 2018-12-04 22:23:36 följande:

    Fantastiskt kul! Du får hålla oss uppdaterade första bebisen i gruppen, sen är vi några i april.

    Måste passa på att fråga hur länge man "brukar" jobba. Jag är i vecka 20 nu och hade tänkt jobba till 2 veckor innan förlossningen. Är det orealistiskt? Jag har gått upp 10 kg och börjar märka av magen när jag till exempel ligger ner eller sitter djupt i soffan. Det ska bli så mysigt att få ännu mer mage och framförallt känna rörelserna på riktigt när de väl kommer men inser att jag hittills varit rätt förskonad från besvär.


    Det ska jag göra!

    Det där är helt individuellt. Jag hade aldrig kunnat jobba längre. Har haft väldigt ont och mått sådär sista tiden så egentligen borde jag försökt bli sjukskriven lite tidigare. Men har kollegor som jobbat längre så beror helt på hur man mår och vad man har för jobb. Tycker man ska göra som man själv vill. Kan du jobba så länge är väl det bra, men tänk på att slutet ofta blir jobbigare. Man blir tung och trött. Många sover ju väldigt dåligt och beroende på jobb kan det bli svårt att hantera. Kan ju vara skönt med lite vila innan en jobbig förlossning.

    Har en kollega som fick nån vecka tidigare än beräknat och fick åka direkt från jobbet. En annan fick också typ en eller två veckor tidigare. Gick på fredagen och fick på måndagen.

    Kan vara bra att tänka på att det ändå är fullgången tid redan v 38, även om många förstföderskor går över tiden.

    Sammanfattningsvis. Du kan sikta på det, men kanske flagga för arbetsgivaren att du kan komma att ändra dig när det närmar sig.
  • Inalina
    BaKu skrev 2018-12-04 19:34:51 följande:

    Nu var det ett tag sen jag skrev här. Har försökt läsa allt, men har säkert missat något och någon fråga.

    Första veckan hemma från jobbet. Inte en dag för tidigt. Är trött och har ryggont och foglossning.

    V35+1 nu. Bebis har vänt sig och det börjar ju kännas att det närmar sig. Spännande och läskigt på samma gång.

    Bebisen sparkar för fullt. Hela magen rör sig och rätt som det är sticker någon kroppsdel ut. Den har en hel del hicka också.

    Det ilar en del också när bebisen rör sig neråt. Mycket nerver den kommer åt.

    Sover extremt dåligt och räknar väl med att det blir så här en lång tid framöver nu.

    Mannen har gått in i förberedelsemood. Grejar med allt möjligt och håller sig hemma och nykter (inte för att han dricker några mängder annars, men den där ölen till maten står han över)

    Det mesta är inköpt, men lite småsaker till tänkte jag försöka köpa. Idag köpte vi lite kläder till så om det inte blir en kräkbebis bör vi klara första tiden.

    Kan inte fatta att vi kommit så långt. Det känns som igår vi grät efter senaste misslyckade försöket. Nu kommer jag ibland på att vi faktiskt ska få en bebis till oss och att vi är någons föräldrar. Då kommer glädjetårar istället.


    Åh det är så mysigt att höra från dej som är så nära att få träffa din bebis nu =) så skönt att du är ledig nu och kan rå om dig själv och huset och pyntet Flört när man sover så dåligt är det ju också befriande att du inte behöver gå upp så tidigt på morgonen - försök vila ut nu de sista veckorna !! mår du mindre illa nu?

    ja besvikelsen när man aldrig fick det där plusset eller när mensen kom är ju fortfarande färskt i minnet - men förstår att du är väldigt lycklig nu :) - man kommer nog aldrig glömma att man har kämpat men det kommer ju vara värt kämpandet många gånger om! Jag läser fortfarande i IVF tråden och känner med dem som började när man själv gjorde och har nu gått igenom flera försök tillSkäms men vi får hoppas att de hamnar i den här tråden inom kort också!!

    Kram!
  • Inalina
    Mjbo skrev 2018-12-04 15:00:25 följande:
    Ja de där med att äta ute tycker jag också är lite jobbigt. Men jag gör det någon gång ibland ändå, och ja tror inte de är någon större fara faktiskt... Intalar mig själv det iallafall. Men ska jag äta kött så säger jag alltid till den jag beställer av att det måste vara väl genomstekt.. Kanske du ska ta det som vana med? :) 

    Och lite kaffe skadar ju inte, upp till tre koppar om dagen sägs ju är okej :) Jag har haft turen att fått avsmak totalt av kaffe, har inte druckit en droppe sen kanske v 7.. inte självmant dock, utan jag bara tyckte att det både luktade och smakade illa då, och inte provat igen sen dess. inte sugen alls. 

    Tiden för att kunna slappna av kommer säkert. Ja tror man måste låta det ta tid. Vi har gått igenom så mycket och det är inte konstigt att man är livrädd att det ska gå åt helvete helt enkelt. Så jag tycker inte det är konstigt alls... Försök njuta dom små stunder du kan, och låt resten komma när det kommer, för det är jag övertygad om att det kommer göra! kram
    ja men jag har flera vänner som bjudit på ex. spagetti carbonara när jag har kommit dit - för det är ju 'helt ofarligt' - jag har dock läst att råa ägg inte är någon hit som gravid då det kan innehålla salmonella.. (ok inte jättevanligt i sverige eller schweiz - men ett sånt exempel där man känner sig som den där hysteriska  liksom...) vilket jag faktiskt inte är - är bara rädd om lilla livet där inne. 

    blev såklart ganska rejält dålig i magen igår efter att jag skrivit här med mina farhågor - men det verkar ha lugnat ner sig nu....Obestämd)

    jag har inte heller vart sugen på kaffe - men nu sedan v 13-14 kan jag tänka mig att dricka en kopp till frukost ibland. tycker jag har mindre mage nu än för någon vecka sedan också - men kanske beror på att jag inte mådde så bra igår ;) får ju kolla hos gyn i morgon att allt ser ok ut!

    är det något annat du/ni undviker att äta/dricka? 
Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF