Vi som blivit gravida efter IVF

Hej igen! Jag fick missfall förra veckan och lämnar därför tråden. Hoppas på att snart vara tillbaka här hos er. Lycka till alla!

Hej alla, en liten uppdatering härifrån.

Prick 3 veckor kvar och börjar kännas rätt mysigt med magen även om jag längtar som en galning efter minipysen.

Gick ifrån min sista jobbdag i torsdags lunch, planerade en lugn och mysig eftermiddag. Hade tid hos BM vid 12.30 för att göra v37-kollen. Maken har följt med varje gång, nu var det dessutom under lunchen så han tänkte att det här blir lugnt, tillbaka på jobbet ca 13.15.

Kommer dit. Då ligger lillan i säte! Snabb koll med litet UL och samtal till förlossningen. Därefter gick allt rasande fort. 13.45 hade vi tid för UL (man gör endast vändningsförsök om allt ser bra ut med moderkakan och flödet och bebisen får inte ha fötterna nedåt), 14.30 tid för vändning.

Själva vändningen gick bra Även om det var grymt jobbigt. Började kallsvettas och mådde illa och slutade med att jag spydde när de äntligen lyckats få henne på plats. Tydligen brukar man inte spy utan de trodde att det kunde vara nervositeten.

Så i fredags kände jag hur sparkarna ändrat sida. Maken hörde tydliga hjärtljud på vänster, efter vändningen var de på höger. Hade haft molande mensvärk under dagen och började få sammandragningar igen, så snabbt samtal till förlossningen och sedan dags för nytt UL. BM som tog emot oss kände efter och trodde även hon att hon roterat igen, så vi hann få fundera på hur vi skulle gå vidare. Som tur var visade UL att vi alla haft fel. Minipysen ligger kvar som tidigare.

Nu vill jag inte behöva åka upp förrän det är dags. Samtidigt är vi galna av längtan. Känns otroligt att hon snart är här.

Vad roligt med en uppdatering! Tänk att det snart är dags och att ni snart får träffa minipysen! Låter väldigt jobbigt med vändning men skönt att höra att det gick bra och att bebisen inte vänt sig på nytt.

Känner du dig redo?

Är det någon mer än jag som har problem med lite ångest och oro? Alltså inte bara nu utan även innan graviditeten?

Jag äts upp inifrån av oro hela tiden. Vill komma förbi v 25 så man är säker på att man känner bebisen (känner de nu då coh då men det är ju så pass diffust så man ändå blir lite osäker) och om det händer nåt så finns det en chans att bebisen överlever.

Jag ska till bm idag för en annan sak och tänkte då be om att lyssna på hjärtljuden, tror ni det går i v 17+3(4)??

jag måste också prata med henne om min oro för det kan ju knappast vara bra för bebisen att jag går runt och är orolig?

Någon som vet om man kan få extra UL pga oro i graviditeten, om man har denna problematik i anamnesen sedan förut??

Jag börjar känna mig redo. Lite pirrigt nu faktiskt. Vi monterade skötbordet igår och slängde ut mitt skrivbord så väntrummet börjar ta form. Känns lite vemodigt men det är väl för det blir så väldigt påtagligt att vi snart är framme.

Hur går det för er? Du måste ha kommit en bit Nu?

Det är nog väldigt vanligt med oro, speciellt i vår situation. Jag fick ett extra läkarbesök inkl UL när jag var ungefär i din vecka. Prata med sin BM om det. Verkar hon Bra?

ja eftersom jag har en ångestdiagnos i botten också så gör det ju inte saken bättre. Var i väg till bm i dag och fick lyssna på hjärtljuden. Hon förvarnade mig att det inte är säkert man hör nåt såhär tidigt och när jag har moderkakan i framvägg. Är i v 18 nu. 

Hon hittade dock bebisen en kortis innan den drog iväg ;) har en väldigt livlig bebis men hon hörde att den rörde på sig och hjärtljuden en kort stund så det var skönt att få det bevisat att det ÄR bebisen jag känner och att hen lever! :)

Vi bokade in varannan vecka nu, först RUL om 2 v sedan ny kontroll hos henne om 2 v efter det! Vill jag ha oftare är det okej sa hon. Då får jag bara höra av mig. HOn är superbra!

Förstår verkligen att det är pirrigt!

Vecka 22 imorgon. Känns helt sjukt och overkligt att vi har kommit så långt! Snart ska vi börja fixa lite i det rum vi har tänkt för bebisen. Vågar inte riktigt än.

Ja, verkas som jag har ordentligt med mjölk för han går ju upp mycket i vikt också :) skönt att slippa krångla med ersättning. När vi var på sjukhuset förstod man också hur mycket problem ersättning kan skapa för så fort vi sa att han helammas så var de genast mindre oroliga. Det är ju fantastiskt att ersättning finns för de som behöver, men amning är (när det funkar) fantastiskt finurligt. Nu börjar jag dock känna av att han sover så länge på nätterna för brösten hinner bli sprängfyllda. Inatt vaknade jag när han brukar äta, men han var inte på väg att vakna så slutade med att jag fick gå upp och pumpa ur lite för att det kändes som det skulle explodera annars :p men det är ju helt klart ett lyxproblem.

Oron finns där hela tiden. Å ena sidan är jag lugn med att lämna till mina föräldrar, men å andra sidan är jag så nervös. Det är dock löjligt egentligen för de har ju för sjutton klarat av att ta hand om mig :p i det läget ligger nervositeten nog mer i att jag ska vara ifrån honom. Spenderar ju minst 23 timmar per dygn med honom inom synavstånd. Enda är när jag ibland får tillfälle att duscha eller gå på toaletten. Han är verkligen en del av mig och känns konstigt att vara utan honom.

Misstaget med bröstkorgen har jag också gjort. Men som tur var bara i provrummet. Det är svårt att fatta hur mycket större bh man kan behöva. Ser mig fortfarande som småbystad trots att jag har ganska stora bröst sen flera år tillbaka. Fick större bröst när jag vid nåt tillfälle la på mig vikt och konstigt nog förblev de stora när jag gick ner igen. Sen har ju graviditet gjort sitt. Men antar att de blir lite hängigare när hormonerna är tillbaka på normalt sen...

Vi har en sån candidekudde, men används lite. Lånade en och använde mycket första tiden. Sen tyckte jag det var jobbigt att flytta runt den eftersom vi har flera ställen han ligger på. Så köpte två till. Efter det har vi knappt kunnat använda dem för lillen ligger inte direkt stilla på natten så efter en liten stund så är kudden inte under huvudet längre. Så nu blir det mest när han ligger på golvet, men har fått byta till en vanlig bebiskudde så han har lite mer utrymme innan han sprattlat av den. Nu har han väldigt runt huvud och har ingen direkt favoritsida att sova på så än så länge har vi inga problem med platt huvud. Han vänder ju även huvudet i sömnen så sover med huvudet åt båda sidor och med baksidan ner ganska jämnt. Sammanfattningsvis så anser man väl inte heller att kudde behövs här om inte huvudet får fel form om jag fattat det rätt.

Viktiga är att man inte har massa saker de kan kvävas av i sängen... Vi har bara madrass och lakan nu. Babynestet började bli trångt och han sover bra utan så det har vi bara på dagtid numer...