Jag vill ligga med min kollega, är gift

Tja, om man ger rådet "följ ditt hjärta" som i det här fallet innebär att bedra sin man och riskera att fucka upp livet för både honom och deras barn så kan man ju fråga sig hur stor empatiskt förmåga och förmåga att känna skuld man har?

Varför vill man råda någon att bedra någon annan?

Jag är i liknande situation fast det har inte gått lika långt. Kan vara bara jag som är intresserad. Jag är lyckligt gift och vill så förbli, han är singel.

Tidigare när jag har blivit förtjust i ngn t.ex. på jobbet så har det gått över med tiden (har aldrig agerat på känslan) och i efterhand vet jag inte riktigt vad jag såg i mannen ifråga. Men arbetsdagen blir ju lite mer spännande när man vet att det finns en speciell person i lokalerna...

Den här gången är det annorlunda, precis som du beskriver så känns det som att jag bara måste ligga med kollegan (avlägsen kollega). Har tom börjat tro att jag skulle kunna leva med den lögnen.

Såna här tillfällen dyker inte upp speciellt ofta. Ta chansen, sköt det diskret och njut av tillvaron.

Jag inbillar mig också att jag kan leva medden lögnen, att det är den bördan jag isåfall få bära. Men helst vill jag ju bara sluta känna för honom, men det blir ju snarare starkare och starkare. Och känslorna kan jag inte styra över (men mina handlingar såklart). Som sagt, vi balanserar på gränsen men ingen av oss har sagt något rakt ut. Men herregud vad jag vill. FAN.

djävulen på min axel säger samma sak. Förnuftet säger nåt helt annat...

Visserligen man men tror den grundläggande känslan är samma :)
För två år sen var det en kollega som fick mig att falla totalt.
Vet hur outhärdligt det är när hjärtat bultar och allt annat bleknar.

För mig tog det några månader trots att vi hördes hela tiden innan jag kunde tänka på annat. Det är väl samma som den första förälskelsen i ett förhållande, den lägger sig med tiden och världen slutar att se så blek ut i jämförelse.

Numera skild trots barn, hus mm dock inte på grund av kollegan utan mer växt åt olika håll och inte var samma personer som gifte oss längre.
Kollegan finns kvar i mina tankar och jag undrar om det hade varit så fantastiskt som det kändes.

Mitt råd, vänta och känn efter sen. Fantastiskt kan det vara sen också men då är det något du gör medveten om risken.

Nästan alla i tråden verkar utgå ifrån att man blir upptäckt om man är otrogen. Jag tror tvärtom att det sker en massa som ingen någonsin får veta om. Och när det gäller samvetet så har jag, från att ha varit ganska svartsjuk när vi blev ihop för 18 år sedan, börjat tänka mer och mer att man kan unna varandra andra upplevelser när man är så pass trygga i relationen som vi är. Men, det är såklart inte samma sak som att vara otrogen. Och jag tror inte att min man ser det på samma sätt. Jag tror inte att han har lust att ligga med andra, även om han såklart tänder på andra. Tror det steget är helt onödigt för honom, han har ju mig. Menar inte att jag är fantastisk utan att jag känner honom som person och vet vilka drivkrafter han har och inte.

Som jag sade i en annan tråd: Det man inte vet mår man inte dåligt av.
Alltså det din man överhuvudtaget inte känner till, inte ens misstänker, mår han givetvis inte dåligt av.

Men detta självfallet under förutsättning att man själv kan hantera det på ett sådant sätt, både känslomässigt och rent praktiskt, att det inte påverkar någonting i övrigt. Och givetvis under förutsättning att ens partner under inga som helst omständigheter vet något, någonsin.

Under dessa omständigheter så gäller alltså sanningen att det man inte vet mår man inte dåligt av.
Då behöver det där med otrohet och eventuella konsekvenser inte vara så himla dramatiskt. Man kan ändå aldrig äga en annan människa och man kan inte heller hindra sin partner från att vara otrogen. 
Hur som helst, särskilt ovanligt är det ju inte med otrohet.

OBS: Jag har aldrig sagt att otrohet är något bra och det är inget jag rekommenderar. Om man kan undvika det så är det nog oftast både bäst och enklast.
Men om man kan sköta det på sådant sätt att man inte blir avslöjad så behöver det ju inte alls medföra några dramatiska konsekvenser, eller överhuvudtaget några som helst konsekvenser för någon annan än en själv. Strikt egoistiskt för en själv kan det ju självfallet medföra mycket positiva konsekvenser...

Nä men följer hon sitt hjärta så gör hon ju inner med denna kollegan. För hon skrev ju att hon älskade sin man. Följer hon istället sina lustar så väljer hon att gå vidare med kollegan.. Är väl så jag ser på det om hon inte har blivit förälskad i kollegan då såklart ;)

Det är väldigt lätt, du slår näven i bordet och berättar åt din kollega att det här fungerar inte. Ni får sluta ha kontakt som inte berör jobbet.

Du har ett avgörande beslut framför dig, det är här det märks om du är en tänkande människa eller känslostyrt djur utan förmåga att handla rationellt.

Kan du inte hålla dina klåfingrar i styr är du inte mycket bättre än en våldtäktsman som ger efter för sina primitiva instinkter. Vilket alternativ är du, tänkande människa eller prmitivt och korkat djur med enbart instinkter?