Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-10-14 21:26:58 följande:
Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.
Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.
Vill rådfråga:
1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)
2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.
Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).
Tack!
Hej!
Jag tänkte komma med några synpunkter kring ditt inlägg.
Du har ansvar för dina handlingar och du har hela tiden valt att upprätthålla den här spänningen mellan er. Du har gjort tusentals val när du kunnat avspisa, undvika eller ta bort spänningen i ert möte, men du har valt att inte göra så. Att du nästan hamnat i en situation där du oåterkalleligen dras till denna man, är helt och hållet på din egen förskyllan. Du har valt att ta dessa steg mot att vara otrogen mot din man. Ett stort svek mot både din man och dina barn, och säkerligen också mot dig själv och din egen moraliska kompass. Du skriver att du inte vill det här. Men faktum är att du har låtit det hända. Det är ingen annan än du som har valt att tänka alla dessa tusen små tankar som har lett dig fram till där du är idag. Ta ansvar och inse att du faktiskt väljer själv!
Du uppvisar också en väldigt oreflekterad och omogen syn på olika saker och ting. T.ex. så pratar du om att ligga med honom för att "få det ur världen". Du blir bara mer insyltat känslomässigt och fysiskt, ju mer du närmar dig honom. Det är ingalunda något du kan göra, och sedan backa tillbaka och fortsätta med ditt liv. Dina känslor för denna man kommer inte att minska i och med att du har sex med honom, utan tvärtom.
När det sedan gäller din fråga nr 2, så är det självklart att han känner likadant för dig. Det har han icke-verbalt kommunicerat till dig, så det finns ingen chans att du har missuppfattat det när det har gått så långt som det har gjort.
Om du vill rädda din och din mans relation, så har du två huvudsakliga val.
1. Berätta allt för din man. Om du gör detta innan du har varit fysiskt otrogen, så finns det en stor möjlighet att ni kan gå vidare tillsammans stärkta i det här. Givetvis kommer han inte bli glad, men med tiden kommer han att kunna smälta detta - och det skulle kunna leda till en konstruktiv diskussion om hur ni båda kan börja hitta tillbaka till varandra och vad det är som fattats i er relation, som gjort att något sådant här kunnat hända. Och om du ville hitta en knapp att trycka på för att din attraktion till den andra mannen skulle försvinna, så är det detta. Jag försäkrar att dina känslor för den andre mannen till 70% har byggts upp av hemlighetsmakeriet kring detta. När du avslöjar dina känslor för din man, kommer dina känslor till den andre inte finnas kvar, eller med en väldigt reducerad styrka. (Detta säger samtidigt något om hur uppblåst era (din och älskarens) romantiska känslor är, och hur illa underbyggt ert passionerade förhållande är med viktiga bitar som vänskap, omtanke och reflektion).
2. Men eftersom du troligen, likt majoriteten av personer i din situation, inte vågar stå för dina känslor och vara sann mot din partner, återstår alternativ två. Detta är att avprogrammera dig själv. Du har som sagt valt att tänka på den här mannen, istället för att slå bort tankarna om dig och honom som orimliga. Nu när du har byggt upp denna spänning mellan er, är det svårt att gå tillbaka, men det går. Sluta aktivt att tänka på honom romantiskt och sexuellt. Förbjud hans inträde i dina tankar. Börja istället fokusera på din man och vad som är fel med er relation. Börja prata med din man om hur ni kan hitta tillbaka till varandra, försök att hitta tid för romantiska stunder och deklarera din kärlek till honom. Förpassa din kollega tillbaka till skuggorna där han hör hemma. Tänk bort honom ur ditt liv, för att rädda dig och din relation från ditt livs största misstag.
Men hela ditt inlägg skriker att du inte vill det här. Du vill så gärna förstöra för dig själv, dina barn och din man, och även den här andra mannens fru och ev. barn. Allt detta för ditt eget egos skull, och för din egna uppblåsta känslors skull. Ja, det är tyvärr helt upp till dig att bestämma hur du vill agera.
Jag tror dessutom inte på dig när du säger att det inte är något fel på er relation. Du är på vippen att vara otrogen, och du har inte berättat om dina känslor för honom. Redan där ser jag ett stort svek. Att du sviker honom genom att ha tagit dig ända hit känslomässigt, gör att relationen inte är hel. Och att du är på väg att fortsätta svika honom i ännu högre grad och t.o.m. vill det - säger mig att ni har ett stort problem i er kommunikation och respekt inför varandra.
Mitt råd är du börjar ta ansvar för vad du håller på med och bryt med den andra mannen. Det är aldrig värt att vara otrogen mot någon man älskar. Det förstör 100 gånger mer än vad man får ut av det.