• Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Äldre 14 Oct 21:26
    411859 visningar
    2871 svar
    -16 +3
    2871
    411859

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Äldre 6 Nov 19:38
    mittilivet skrev 2018-11-06 19:26:30 följande:

    Du verkar ju ha känslor för maken, och har inget intresse av att bryta upp. Samvete verkar du vara utrustad med också, så i det läget är det bästa i min värld att avbryta det flirtande du håller på med på jobbet. Se till att hålla kontakten på en professionell nivå och undvik kontakt när det är möjligt. Och fråga inte vad han känner för dig, svarar han att han har känslor gör du det bara svårare för dig själv.

    Ger du efter och inleder nåt med kollegan är risken stor att du mår skit efteråt i bästa fall, eller att du finner dig singel och i vårdnadstvist i värsta. Räkna med att maken får reda på det förr eller senare.

    Jag har provat och det är inte så kul som det kanske verkar...


    Jag vet att du har rätt. Så less på mig själv att jag tänker så mycket på, och så jävla gärna vill, med den här mannen. Jag vet ju innerst inne att det kommer äta upp mig om jag gör nåt.
  • Äldre 6 Nov 19:51
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-06 19:38:12 följande:
    Jag vet att du har rätt. Så less på mig själv att jag tänker så mycket på, och så jävla gärna vill, med den här mannen. Jag vet ju innerst inne att det kommer äta upp mig om jag gör nåt.
    Jo, jag vet exakt hur det känns. Men det kostar, för mig kostade det hela familjen och det var mycket underbarare i fantasin än i verkligheten.
  • Anonym (Man med egen erfare­nhet)
    Äldre 6 Nov 20:09
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-06 19:38:12 följande:
    Jag vet ju innerst inne att det kommer äta upp mig om jag gör nåt.
    Om du "vet" att det kommer äta upp dig så är mitt tydliga råd att du omedelbart avbryter din lek och ditt flörtande med den andra mannen.

    Om du älskar din make och du vill dela ditt liv med honom så bör du ta ditt ansvar, för din egen skull och för alla inblandade, och avbryta absolut omgående och extremt tydligt,
    alltså om du "vet" att det kommer äta upp dig.

    Annars är det ganska givet att du gör ett medvetet val att riskera ditt äktenskap.

    Det har varit min åsikt hela tiden.
    Men det är första gången som jag märker att du inte är säker på att du känslomässigt skulle vara kapabel att hantera ett äventyr med den andra mannen.
    Därav följer mitt råd att omedelbart avbryta.

    Om man ens ska överväga att ha ett äventyr med en annan, och fortsätta som tidigare i sitt eget förhållande, måste man enligt min uppfattning vara absolut övertygad att man känslomässigt klarar av det utan några andra konsekvenser.

    Lycka till!
  • Äldre 6 Nov 20:41
    +1
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-06 20:09:07 följande:

    Om du "vet" att det kommer äta upp dig så är mitt tydliga råd att du omedelbart avbryter din lek och ditt flörtande med den andra mannen.

    Om du älskar din make och du vill dela ditt liv med honom så bör du ta ditt ansvar, för din egen skull och för alla inblandade, och avbryta absolut omgående och extremt tydligt,

    alltså om du "vet" att det kommer äta upp dig.

    Annars är det ganska givet att du gör ett medvetet val att riskera ditt äktenskap.

    Det har varit min åsikt hela tiden.

    Men det är första gången som jag märker att du inte är säker på att du känslomässigt skulle vara kapabel att hantera ett äventyr med den andra mannen.

    Därav följer mitt råd att omedelbart avbryta.

    Om man ens ska överväga att ha ett äventyr med en annan, och fortsätta som tidigare i sitt eget förhållande, måste man enligt min uppfattning vara absolut övertygad att man känslomässigt klarar av det utan några andra konsekvenser.

    Lycka till!


    För att klara av det rent känslomässigt som du beskriver det och fortsätta som om ingenting har hänt, så förutsätter det att man har lätt för att stänga av och förtränga känslor, samt att man har taskig känsla för moral..vilket sannerligen inte är några positiva egenskaper!! Man är dessutom en mästare på att ljuga och manipulera om partnern av nån anledning skulle fatta misstankar och börja ställa frågor...
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Äldre 6 Nov 20:45
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-06 20:09:07 följande:

    Om du "vet" att det kommer äta upp dig så är mitt tydliga råd att du omedelbart avbryter din lek och ditt flörtande med den andra mannen.

    Om du älskar din make och du vill dela ditt liv med honom så bör du ta ditt ansvar, för din egen skull och för alla inblandade, och avbryta absolut omgående och extremt tydligt,

    alltså om du "vet" att det kommer äta upp dig.

    Annars är det ganska givet att du gör ett medvetet val att riskera ditt äktenskap.

    Det har varit min åsikt hela tiden.

    Men det är första gången som jag märker att du inte är säker på att du känslomässigt skulle vara kapabel att hantera ett äventyr med den andra mannen.

    Därav följer mitt råd att omedelbart avbryta.

    Om man ens ska överväga att ha ett äventyr med en annan, och fortsätta som tidigare i sitt eget förhållande, måste man enligt min uppfattning vara absolut övertygad att man känslomässigt klarar av det utan några andra konsekvenser.

    Lycka till!


    Jag är rädd att det skulle äta upp mig i längden. Även om det nu känns som att jag skulle klara det. Men varför skulle jag annars tveka tänker jag?

    Tiden får utvisa hur det blir.
  • Äldre 6 Nov 21:08
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-06 20:45:27 följande:

    Jag är rädd att det skulle äta upp mig i längden. Även om det nu känns som att jag skulle klara det. Men varför skulle jag annars tveka tänker jag?

    Tiden får utvisa hur det blir.


    Förmodligen är du inte helt känslomässigt stabil eller hur..? Som alla som vill vara otrogna men som ändå har ett samvete och som eg tycker det är fel, så försöker du väl intala dig själv att det inte är så farligt, att du bara vill prova, att en gång är ingen gång, att det man inte vet har man inte ont av osv, osv, osv.

    Du vet ju inte heller hur den andra mannen är i avseendet och hur väl hans fruga läser av att allt inte står rätt till.. Skulle hon få reda på det så är nog risken ganska stor att hon informerar din man om vad ni gjort..

    Lyssna på mittilivet och fundera över vad som är värt mest i det långa loppet.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Äldre 6 Nov 21:20
    Inga bekymmer skrev 2018-11-06 21:08:39 följande:

    Förmodligen är du inte helt känslomässigt stabil eller hur..? Som alla som vill vara otrogna men som ändå har ett samvete och som eg tycker det är fel, så försöker du väl intala dig själv att det inte är så farligt, att du bara vill prova, att en gång är ingen gång, att det man inte vet har man inte ont av osv, osv, osv.

    Du vet ju inte heller hur den andra mannen är i avseendet och hur väl hans fruga läser av att allt inte står rätt till.. Skulle hon få reda på det så är nog risken ganska stor att hon informerar din man om vad ni gjort..

    Lyssna på mittilivet och fundera över vad som är värt mest i det långa loppet.


    Känslomässigt stabil är jag ju uppenbarligen inte just nu. Exakt - jag tycker att det är fel att vara otrogen. Och nu sitter jag själv plötsligt och starkt överväger det. Precis det du skriver är ju det jag brottas med. Om jag kan leva med att vara otrogen eller ej, om jag tror att en gång räcker eller om det leder till mer och vad som händer då. Så stabil är det sista jag är just nu.

    Och nej jag vet ju inte hur hans fru är, eller hur han är hemma mot henne etc. Just nu hörs vi alldeles för mycket iaf, om jag ska kunna motstå och säga nej.
  • Äldre 6 Nov 21:24
    +1
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-05 18:42:47 följande:
    Jag ser det också som så, att än behöver jag inte säga nåt till min man. Vi har inte gjort något än, det bara händer väldigt mycket i mitt huvud. Och här tänker jag ju sllt högt. Men jag är JAG också, och har ingen skyldighet att berätta ALLT jag tänker, inte min man heller. Får jag över gränsen så visst, men jag ser inte att jag måste berätta det bara för att jag tänker det.
    Poängen med att berätta för din man om dina känslor är att stoppa dig från att göra något du kommer att ångra. Det är rätt på flera sätt, t.ex. att det är riktigt att du vänder dig till honom när du har problem med relationen, för din lust för andra män är givetvis ett problem i er relation. Ett annat skäl som jag redan nämnt är att det mycket sannolikt tar bort spänningen från relationen med den här andra.

    Du resonerar enligt mig helt galet. Du tänker att du borde berätta för din man efter att du varit otrogen men inte innan. Hur går det ihop? Det är ju bättre att berätta innan eftersom då har ni ju bra chanser att hitta en lösning på det innan det går för långt. Efter en ev. otrohet kommer givetvis er relation bli väldigt skadad för flera år framåt. 

    Jag misstänker att dina ord i ovanstående inlägg kommer från den fega delen inom dig, som inte vill stå för dina handlingar och tankar och känslor, och framförallt för ditt ansvar gentemot den du har valt att bilda familj och samliv med. Jag förstår om du inte vill berätta, och att det är en väldigt jobbig sak - men det jag noterar här är att du ljuger för dig själv om orsaken till det, och det är inte ok. Så om du inte vill berätta, säg det, men erkänn då samtidigt att du vägrar för att du är för feg att stå för det du har gjort och/eller fortfarande har en önskan om att ha sex med den andra.

    En annan falsk sak som du framför är att det "bara" har hänt saker i ditt huvud. Du fattar väl att du har gått väldigt långt i otroheten genom att kära ner dig i en annan man? Vakna! Du har gått fram till klippkanten och står där med ena foten och dinglar och sedan säger du att det inte är någon panik för du har inte ramlat ner än. Du är på vippen att gå hela vägen i en otrohetsaffär, men vägrar se det, och vägrar ta ansvar för det. Du behöver skåda sanningen i ansiktet innan det är för sent!

    Visst är det bra att du har startat tråden och försöker reflektera, men du behöver även tillerkänna ansvar för vad du sysslar med, och släcka den där kåtheten för den andra mannen inom dig som hotar din framtida lycka med din man.

    Ge upp killen, och börja gå i parterapi med din man och jobba med era problem istället på ett mer konstruktivt sätt! (Ja, ni har ett problem om du har varit så attraherad av en annan man som du uppgett)
  • Äldre 6 Nov 21:31
    +1
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-06 20:45:27 följande:
    Jag är rädd att det skulle äta upp mig i längden. Även om det nu känns som att jag skulle klara det. Men varför skulle jag annars tveka tänker jag?

    Tiden får utvisa hur det blir.
    Låt inte tiden utvisa något, utan föregå tiden och bestäm själv vad du vill göra. Om du tänker "jag får se", kommer sannolikt dina känslor ta överhanden förr eller senare och sedan gör du något du får ångra och drar på dig ett riktigt elände. 

    Genom att vara aktiv och bestämma dig, låter du den logiska sidan av dig vinna över dina känslor, och det är något du vinner på långsiktigt!
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Äldre 6 Nov 21:37
    jrockyracoon skrev 2018-11-06 21:24:14 följande:

    Poängen med att berätta för din man om dina känslor är att stoppa dig från att göra något du kommer att ångra. Det är rätt på flera sätt, t.ex. att det är riktigt att du vänder dig till honom när du har problem med relationen, för din lust för andra män är givetvis ett problem i er relation. Ett annat skäl som jag redan nämnt är att det mycket sannolikt tar bort spänningen från relationen med den här andra.

    Du resonerar enligt mig helt galet. Du tänker att du borde berätta för din man efter att du varit otrogen men inte innan. Hur går det ihop? Det är ju bättre att berätta innan eftersom då har ni ju bra chanser att hitta en lösning på det innan det går för långt. Efter en ev. otrohet kommer givetvis er relation bli väldigt skadad för flera år framåt. 

    Jag misstänker att dina ord i ovanstående inlägg kommer från den fega delen inom dig, som inte vill stå för dina handlingar och tankar och känslor, och framförallt för ditt ansvar gentemot den du har valt att bilda familj och samliv med. Jag förstår om du inte vill berätta, och att det är en väldigt jobbig sak - men det jag noterar här är att du ljuger för dig själv om orsaken till det, och det är inte ok. Så om du inte vill berätta, säg det, men erkänn då samtidigt att du vägrar för att du är för feg att stå för det du har gjort och/eller fortfarande har en önskan om att ha sex med den andra.

    En annan falsk sak som du framför är att det "bara" har hänt saker i ditt huvud. Du fattar väl att du har gått väldigt långt i otroheten genom att kära ner dig i en annan man? Vakna! Du har gått fram till klippkanten och står där med ena foten och dinglar och sedan säger du att det inte är någon panik för du har inte ramlat ner än. Du är på vippen att gå hela vägen i en otrohetsaffär, men vägrar se det, och vägrar ta ansvar för det. Du behöver skåda sanningen i ansiktet innan det är för sent!

    Visst är det bra att du har startat tråden och försöker reflektera, men du behöver även tillerkänna ansvar för vad du sysslar med, och släcka den där kåtheten för den andra mannen inom dig som hotar din framtida lycka med din man.

    Ge upp killen, och börja gå i parterapi med din man och jobba med era problem istället på ett mer konstruktivt sätt! (Ja, ni har ett problem om du har varit så attraherad av en annan man som du uppgett)


    Jag ser inte att min man eller vårt förhållande mår bättre av att jag berättar att jag är tänd på en annan. Jag ser noll vinning i att såra min man med det i det här läget. Det här är än så länge min känslomässiga härva att reda ut, så länge jag inte gjort eller sagt något. Men oavsett utgång så tror jag absolut att det kan vara klokt med parterapi om detta skadar relationen mellan min man och mig. Jag har dock ingen allmän ?lust för andra män? - utan det är enbart just denna man. Och jag måste ju själv reda ut, och ta ansvar för det. Det ska inte min man behöva. Mitt ansvar nu är främst om jag fixar att bryta kontakten med den här mannen, mer än absolut nödvändigt för jobbet. Jag inser mitt ansvar i att låta känslorna växa istället för att kväva dem.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift