Jag vill ligga med min kollega, är gift

Jag tycker det är fel på dem som vill äga sin partners sexualitet och hur den kommer till uttryck. Så gör man inte om man älskar någon! Om man älskar någon förstår man att man inte är allt för en annan person även om man vill vara det. Man kliver ner från sin piedestal och inser att man är en vanlig människa som inte räcker till allt och som inte alltid kan dyrkas av en partner. Man inser och respekterar varandras önskemål i livet och man ställer inte krav som får någon att göra avkall på sina grundläggande behov som människa.

Det här är det största anledningen till depressioner och skilsmässa. Det finns miljoner människor i det här landet som mår dåligt för att de lever i förhållanden med "rätt att kräva" som du uttrycker det.

Det spelar ingen roll om man känner sig sårad, kräver man exklusivitet som om man vore den enda exklusiva och viktiga människan i världen är man fruktansvärt egoistisk. Då kretsar det verkligen runt det egna jaget. Då är man nästan sjuk, kanske till och med narcissistisk.

Man har inte rätt att kräva exklusivitet som partner. Man kan göra slut om man inte får det. Men man har verkligen inte rätt att kräva det.

Det är inte ansvarslöst att ha sex med olika människor, det är fullt normalt mänskligt beteende. Finns för övrigt hos alla däggdjur...

Jag skrev här för att jag ville ha hjälp att reda ut tankarna. Vilket jag fått - och får - väldigt bra hjälp med. Jag tror att det är de flesta som skriver här på FL med dilemman gör. Då är alltså alla som rådfrågar på FL attention whores? Well, det säger mer om dig än om mig.

Jag har aldrig nånsin varit otrogen mot min man, eller haft en flirt som jag har nu. Vi har varit ihop i 14 år. Hade jag varit en attention whore hade jag gjort något för längesen. Men tyck vad du vill.

TS, jag förstår att det är en process. Och jag kan ju se att du tagit steg i rätt riktning iaf genom att inte haka på det sista mötestillfället tex. Men jag tror du kommit fram till vad det bästa för dig är om du tänker lite framåt? Då behövs bara ett beslut som du sedan står fast vid och sen agerar du utefter de råd du fått om att ta kyligt avstånd och INTE berätta om dina känslor.

Anledningen till att du vill berätta om känslorna för mannen tänker jag är nyfikenhet, du vill veta vad han känner om han tycker du är lika speciell som han osv, osv och du kanske känner att du fortfarande vill hålla det lite öppet, eller?

Men för det första: Spelar det nån roll vad han känner för dig när du har bestämt dig? Ditt beslut ska grundas på vad DU har att förlora och dina barn, inte vad den andra mannen känner.

För det andra: Även om han skulle berätta för sina känslor för dig, hur ska du veta om han är ärlig med vad han känner? Om han inte är en sååå fin person som du tror, så kommer han ju säga det som han tror kommer få dig dit han vill, eller hur???

Du har uppfattat att han är en reko kille. Men om du försöker bortse från dina känslor här och se det från ett annat håll. Han bokar upp ett rum i 3 timmar för att ha "möte" med dig, när ni inte har några arbetsuppgifter att lösa. Skulle han lida samma samvetskval som du, och vara mån om sin familj, så skulle han väl inte göra så?? Gängar du dig med den mannen så kan du räkna med att han en dag gör samma sak mot dig... När du inte är lika spännande längre..eller när det kommer en svacka i livet eller vardagen bara känns lite grå igen. Visst, han kanske är djupt olycklig i sitt äktenskap. Han kanske har en fru som är bitter och elak och som inte vill ligga längre. Men det är ingen ursäkt att förstöra för DIN familj!!!

Du och din sida är ju inte olycklig med din man. Du och din man har bara inte tagit hand om er relation och behöver hitta tillbaka till varann. Tro mig, om du varit så lycklig som du säger, då kan du bli hög på nyförälskelse så småningom i relationen med mannen som du valt!! Jag har upplevt det och det är lika fantastiskt, ja snäppet bättre skulle jag nästan vilja säga..

När du fattar ditt beslut tänk tillbaka på tiden med din man. Har han varit dig trogen som han lovat? Om svaret är ja, tror du inte han har haft tillfällen att gå bakom din rygg under era 14 år tillsammans? Tror du aldrig att han känt en dragningskraft till nån annan, att han klickat med en annan kvinna som du gjorde med mannen när du började arbeta på nya jobbet? Tror du då att han börjat umgås med den kvinnan och spendera mer och mer tid tillsammans och prata mer med henne än med dig?

Som jag sa till min man.. Otrohet börjar inte med att man råkar hoppa i säng med nån bara sådär, det börjar i tanken...

Jag tackar mig själv att jag läser honom tillräckligt bra för att förstå att nånting är jävligt fel nu....påväg att splittra sönder min familj som iaf jag tycker att jag gör allt för och som skulle va en otroligt stor sorg för mig om den går sönder. Fy fan!!

För mig, är det största sveket att dra sig undan istället för att öppna sig, när jag finns där och vill att han och familjen ska må bra. Att känna att man tas för givet, att man ens tänker tanken att han kan göra så och komma undan när jag aldrig ens tänkt den tanken. I vårt fall är det mer komplicerat än i ditt....

Ditt val här är enkelt!

Kram