Jag vill ligga med min kollega, är gift

Hej TS

Man skall väl inte dra historier  från sitt eget liv för att råda andra, men whatever.... några ord inför veckan som kommer.

För 8 år sedan var jag i samma situation som du. Nyss börjat ett nytt jobb och efter några månader kom en kvinna tillbaka från sin mammaledighet och vi började jobba ihop.

Insåg efter ett tag att jag saknade henne när jag inte var på jobbet, började få mycket starka känslor för henne. Misstänkte att hon nog kände nåt för mig också.

På det var det småbarn hemma och de riktigt jobbiga åren med lite sömn och inte så mycket man & hustru.... lätt att tappa fotfästet.... 

Efter ca 6 månader kulminerade det under en företagsfest. Efter en intensiv stund på dansgolvet fick jag ett förslag om att hoppa in i en taxi, hem till ett hus utan man och barn.

En Tipping-point om någonsin i livet.

Jag stod och tvekade under vad som kände som de längsta sekunderna i mitt liv, men jag valde att inte hoppa in. Evigt tacksam för det idag, annars vet jag inte hur mitt liv sett ut.

Veckorna som följde på jobbet blev jobbiga. Slutade med att hon sade upp sig efter någon månad och bytte jobb, hon kunde inte vara kvar och nära mig enligt henne.

Men nu till poängen. Jag springer till och från på denna kvinna några gånger per år, ibland säger vi bara hej, ibland stannar vi och växlar några ord.

..och TS, det har gått åtta år, åtta långa år, och fortfarande varje gång jag träffar henne pirrar det till och jag känner att de gamla fantasierna som legat begravda kommer tillbaka.

Vad jag vill ha sagt med detta (och detta kommer du nog inte att gilla) är att för att du skall lyckas distansera dig till denna mannen, som du uppenbarligen är, åtminstone lite, förälskad i, kommer innebära att du behöver undvika honom på daglig basis, veckobasis etc.

Du behöver helt enkelt hitta andra arbetsuppgifter där ni inte behöver interagera. Så länge ni ses kommer fantasierna att matas, med risk för att de växer igen.

Att tro att ni skall kunna jobba ihop och ha nåt slags vänskapsförhållande blir nog mycket svårt, med tanke på att det nog är båda som har känslor för varann.

För att parafrasera mäklar-jargongen, det viktigaste är "distance, distance, distance"

Lycka till i veckan nu.

Hej TS

Man skall väl inte dra historier  från sitt eget liv för att råda andra, men whatever.... några ord inför veckan som kommer.

För 8 år sedan var jag i samma situation som du. Nyss börjat ett nytt jobb och efter några månader kom en kvinna tillbaka från sin mammaledighet och vi började jobba ihop.

Insåg efter ett tag att jag saknade henne när jag inte var på jobbet, började få mycket starka känslor för henne. Misstänkte att hon nog kände nåt för mig också.

På det var det småbarn hemma och de riktigt jobbiga åren med lite sömn och inte så mycket man & hustru.... lätt att tappa fotfästet.... 

Efter ca 6 månader kulminerade det under en företagsfest. Efter en intensiv stund på dansgolvet fick jag ett förslag om att hoppa in i en taxi, hem till ett hus utan man och barn.

En Tipping-point om någonsin i livet.

Jag stod och tvekade under vad som kände som de längsta sekunderna i mitt liv, men jag valde att inte hoppa in. Evigt tacksam för det idag, annars vet jag inte hur mitt liv sett ut.

Veckorna som följde på jobbet blev jobbiga. Slutade med att hon sade upp sig efter någon månad och bytte jobb, hon kunde inte vara kvar och nära mig enligt henne.

Men nu till poängen. Jag springer till och från på denna kvinna några gånger per år, ibland säger vi bara hej, ibland stannar vi och växlar några ord.

..och TS, det har gått åtta år, åtta långa år, och fortfarande varje gång jag träffar henne pirrar det till och jag känner att de gamla fantasierna som legat begravda kommer tillbaka.

Vad jag vill ha sagt med detta (och detta kommer du nog inte att gilla) är att för att du skall lyckas distansera dig till denna mannen, som du uppenbarligen är, åtminstone lite, förälskad i, kommer innebära att du behöver undvika honom på daglig basis, veckobasis etc.

Du behöver helt enkelt hitta andra arbetsuppgifter där ni inte behöver interagera. Så länge ni ses kommer fantasierna att matas, med risk för att de växer igen.

Att tro att ni skall kunna jobba ihop och ha nåt slags vänskapsförhållande blir nog mycket svårt, med tanke på att det nog är båda som har känslor för varann.

För att parafrasera mäklar-jargongen, det viktigaste är "distance, distance, distance"

Lycka till i veckan nu.

Jag har inte varit otrogen mot min man. Jag och min man har inget problem i vår relation som jag kommer beskylla honom för, som några här verkar vilja få det till.

Jag vill inte skiljas, jag vill inte att min kollega ska lämna sin familj. Jag förstår att jag måste minimera kontakten med min kollega eftersom jag känner mer än jag borde för honom. Men - jag tänker inte såra min man med detta när jag faktiskt inte gjort något. Jag har väldigt svårt att se att han skulle må bättre av att veta ALLT jag tänker på och fantiserar om. Jag har bara valt att vara öppen här, för att kunna bolla allt jag tänker på gällande detta.

Men som jag nämnt innan, är det inte din sak att avgöra om du varit otrogen eller inte. Det är ju din man som vet var hans gräns går.

Nu tror jag inte (utan att veta) om han kommer att se dina träffar och din attraktion till kollegan som otrohet...Just för att inget har hänt. Om det är som du säger har ni ju knappt rört varandra...

Däremot tror jag att just i ert fall där det inte ligger några familjeproblem som grund för din attraktion, skulle det hjälpa dig att avsluta smusslet och den hemliga spänningen/pirret. Just för att det inte är hemligt längre. Det ligger en oerhörd spänning i hemlighetsmakeriet...Bara något mellan er...

 

Det kan ju vara så att din man inte alls blir ledsen och orolig över detta, utan att hans tillit till dig stärks p.g.a att du är ärlig och att ni kan ha ett konstruktivt samtal om detta.

Det som kan tala emot är väl i.s.f att du haft dessa känslorna så länge (är väl ett år snart...eller mer kanske) utan att säga något.