• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (man)
    Anonym (FYI) skrev 2019-01-29 13:05:31 följande:
    Jag kan i.a.f. erkänna mina fel och brister vilket jag inte sett någonstans att du gjort.
    Jag skyller heller inte ifrån mig på en annan människa utan konstaterar bara att hans inställning tog musten ur min föreställningsvärld om hur dessa situationer ofta slutar. Därav min hårdare ton vid nästa inlägg

    Allt detta är ju OT och jag skulle gärna önska dig välkommen tillbaka i tråden...Men tyvärr. Att gå i polemik med dig ger mig inget.
    PS! Man med egen erfarenhet är lite av en expert på att börja snacka person istället för topic när det passar och slänga siänga sig med starka ord som "påhopp", "kränkning". och "dömande"..... Gå inte på det.Flört

    Personligen tycker jag du skriver bra inlägg.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (man) skrev 2019-01-29 14:48:58 följande:
    PS! Man med egen erfarenhet är lite av en expert på att börja snacka person istället för topic när det passar och slänga siänga sig med starka ord som "påhopp", "kränkning". och "dömande"..... Gå inte på det.Flört

    Personligen tycker jag du skriver bra inlägg.
    Nej då...Jag går inte på det...Både du och jag har ju varit i diskussion med honom tidigare om hans "enda sanning" så jag vet mycket väl var han står i frågan.
    Bara det att jag tröttnat på honom..Det ger inget...
  • Anonym (Orolig man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-01-29 12:09:24 följande:

    Som jag skrev själv -  jag ÖNSKAR att nr 3 skulle funka men inser att jag måste ha distansen. 


    Min och min mans samvaro har varit och är bra, om något har det gått positivt ut över sexlivet senaste 6 mån (där snarare jag vill ha mer sex än vad han vill/orkar, vilket iofs är trist för mig men så det är). Det kunde lika gärna varit tvärtom, att jag sökt mig bort från min man, inte velat ha sex m honom etc. men nej, mycket mer snarare.


    Din tråd berör verkligen, som du säger många känner igen sig, på båda sidorna.

    Bara det att du ideligen orkar gå in här och bolla tankar (trots alla OT & ibland inte så konstruktiva kommentarer) tyder på att du är driven och envis.
    Uppfattar dig som en genuint trevlig person, just nu tillfälligt känslomässigt förvirrad kanskeFlört 

    Vill med detta ha sagt att jag faktiskt tror att du har både envisheten, viljan & karaktären att lyckas med ditt "2.5" alternativ. Håll fast vid den planen nu!

    Mycket i tråden känns nu som upprepningar och cirkelbevis så jag tror egentligen du har allt du behöver. 

    Hoppas på (och ser fram emot att få höra om) ett lyckligt slut för er båda (du och maken alltså).
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-01-29 11:22:46 följande:
    2. Nej, jag kan inte veta vad kollegan skulle svara om jag adresserade det, och jag har ju inte gjort det med rädslan att han säger att han känner samma. För nej, jag vet inte vad som skulle hänt då  - och därför har jag heller inte gjort det. Efter bl.a. en hel del bollande här - precis det jag var ute efter med tråden.

    DOCK  - enligt min definition är man (minst) två om man är otrogen. Dvs jag och en motpart som antingen gjort något med varann - fysiskt eller skrivit / sagt något om vad vi känner. Och det har jag/vi alltså inte gjort. Jag anser inte att man kan vara ensidigt otrogen utan motpart (om man inte har såna regler i sitt förhållande, det har iaf inte vi). Dvs den andra parten måste på ett eller annat sätt - skriftligt / uttalat eller fysiskt också vara med på noterna Och det kan varken jag eller ni veta om kollegan är eftersom vi varken rört varann eller sagt / skrivit något rakt ut om vad vi tänker / känner. 

    Annorlunda om vi hade pratat om det jag och kollegan och sen fortsatt  - DÅ skulle det vara annorlunda. 
    Ser att du är noga med att påpeka att du inte varit otrogen. Så det är väl kanske på tiden att vi reder ut det. 

    Ingen har sagt att du är otrogen i fysisk bemärkelse så som i att du skulle haft sex med din kollega. Det är heller ingen som sagt att det är fel att känna som du gör.
    Det som ifrågasätts är att du går bakom ryggen gått/går bakom ryggen på din man och gör saker som du vet att han inte är ok  med. Att du inte vill berätta det för din man borde väl vara bevis nog för att du är medveten om att det du gjort/gör inte skulle vara helt accepterat av din man.

    Jag tror till exempel att du är ganska väl medveten om att ta en fika eller luncha med en vän som man INTE är kåt/kär i inte riktigt är samma sak som att fika/luncha med någon man helst skulle vilja slita av kläderna på och knulla sig sanslös med eller hur? För det skulle du väl inte själv vara ok med att din man gjorde?

    Kort sagt, du har helt rätt, du har inte varit otrogen, det som ifrågasätt är om det är så snällt mot din man att du fortsätter ha tät kontakt med en person som du gärna skulle vilja ligga med? Skulle du själv vara ok med att din man chattar, mailar, smsar, fikar och lunchar med någon har är dökåt på?

    Om du inte skulle vara det, varför skulle din man vara det? Och varför fortsätter du då ha så tät kontakt med din kollega när du VET att det inte är bra för varken ert förhållande eller schyst mot din man? Förstår att det inte är lätt och att man inte rår över sina känslor, men du KAN väl rå över vad du gör? 

    Din tråd är trotts allt runt ett år gammal och på ett år har du gått från att vara tveksam till att du nu säger dig vara mer beslutsam, men vad har det inneburit i praktiken? Du fortsätter ju ha tät kontakt med kollegan. Det är väl bra att du KÄNNER dig mer beslutsam nu, men är det inte dags att du också applicerar det i praktiken?
  • Tecum
    Anonym (FYI) skrev 2019-01-29 13:05:31 följande:
    Jag kan i.a.f. erkänna mina fel och brister vilket jag inte sett någonstans att du gjort.
    Jag skyller heller inte ifrån mig på en annan människa utan konstaterar bara att hans inställning tog musten ur min föreställningsvärld om hur dessa situationer ofta slutar. Därav min hårdare ton vid nästa inlägg

    Allt detta är ju OT och jag skulle gärna önska dig välkommen tillbaka i tråden...Men tyvärr. Att gå i polemik med dig ger mig inget.
    Jag tror att din kund har fel, förälskelse och starka känslor måste inte leda till otrohet. Jag tror att många har varit i samma situation som TS men att man stått emot och sedan har det hela ebbat ut.  Nu har visserligen TS hållit på så länge och trånat efter honom och det är oroande.

    Tror inte heller att man måste bryta helt, byta jobb osv  för att komma undan. Tvärtom, att träffas regelbundet kan göra att dramatiken och spänningen minskar och det blir vardag. Men upptäcker nya sidor hos varann som inte är lika positiva och man får tid att sansa sig. Som en kvinna sa till mig, "en eld som inte får nytt bränsle slocknar". Men att tvinga sig att avstå kontakt kan leda till att man idealiserar, längtar och fixerar sig vid det man inte kan få. Förbjuden frukt osv... 
  • Kråkungen
    Anonym (FYI) skrev 2019-01-29 15:00:40 följande:
    Nej då...Jag går inte på det...Både du och jag har ju varit i diskussion med honom tidigare om hans "enda sanning" så jag vet mycket väl var han står i frågan.
    Bara det att jag tröttnat på honom..Det ger inget...
    Vill bara göra det väldigt tydligt att även om "Man med egen erfarenhet" av någon outgrundlig anledning citerade ett inlägg från dig (FYI) till mig ovan, och besvarade det som om det var riktat till honom, så är jag INTE "Man med egen erfarenhet". Vill bara göra det väldigt tydligt, som sagt, eftersom jag nu misstänker att det är denna (och uppenbarligen andra) nick som "Man" hade i åtanke när han i en annan tråd påstod att jag använder flera olika nick. Känns sjukt obehagligt. Jag vet att detta är helt OT, men kände nu att jag verkligen ville klargöra detta... Jag försöker hålla en civiliserad ton; jag försöker att inte gå i polemik med någon; jag försöker att hålla mig saklig även om jag blir upprörd ibland. Men ffa skriver jag inte under några andra nick någon gång. Jag vidhåller f.ö. det jag sagt innan om din ton, FYI - du har dessutom kurage nog att erkänna om du betett dig fel och stå för det. All cred. 
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-01-29 15:11:28 följande:
    Din tråd berör verkligen, som du säger många känner igen sig, på båda sidorna.

    Bara det att du ideligen orkar gå in här och bolla tankar (trots alla OT & ibland inte så konstruktiva kommentarer) tyder på att du är driven och envis.
    Uppfattar dig som en genuint trevlig person, just nu tillfälligt känslomässigt förvirrad kanskeFlört 

    Vill med detta ha sagt att jag faktiskt tror att du har både envisheten, viljan & karaktären att lyckas med ditt "2.5" alternativ. Håll fast vid den planen nu!

    Mycket i tråden känns nu som upprepningar och cirkelbevis så jag tror egentligen du har allt du behöver. 

    Hoppas på (och ser fram emot att få höra om) ett lyckligt slut för er båda (du och maken alltså).
    Tack! Det stärker mig. 
    Anonym (man) skrev 2019-01-29 15:25:23 följande:
    Ser att du är noga med att påpeka att du inte varit otrogen. Så det är väl kanske på tiden att vi reder ut det. 

    Ingen har sagt att du är otrogen i fysisk bemärkelse så som i att du skulle haft sex med din kollega. Det är heller ingen som sagt att det är fel att känna som du gör.
    Det som ifrågasätts är att du går bakom ryggen gått/går bakom ryggen på din man och gör saker som du vet att han inte är ok  med. Att du inte vill berätta det för din man borde väl vara bevis nog för att du är medveten om att det du gjort/gör inte skulle vara helt accepterat av din man.

    Jag tror till exempel att du är ganska väl medveten om att ta en fika eller luncha med en vän som man INTE är kåt/kär i inte riktigt är samma sak som att fika/luncha med någon man helst skulle vilja slita av kläderna på och knulla sig sanslös med eller hur? För det skulle du väl inte själv vara ok med att din man gjorde?

    Kort sagt, du har helt rätt, du har inte varit otrogen, det som ifrågasätt är om det är så snällt mot din man att du fortsätter ha tät kontakt med en person som du gärna skulle vilja ligga med? Skulle du själv vara ok med att din man chattar, mailar, smsar, fikar och lunchar med någon har är dökåt på?

    Om du inte skulle vara det, varför skulle din man vara det? Och varför fortsätter du då ha så tät kontakt med din kollega när du VET att det inte är bra för varken ert förhållande eller schyst mot din man? Förstår att det inte är lätt och att man inte rår över sina känslor, men du KAN väl rå över vad du gör? 

    Din tråd är trotts allt runt ett år gammal och på ett år har du gått från att vara tveksam till att du nu säger dig vara mer beslutsam, men vad har det inneburit i praktiken? Du fortsätter ju ha tät kontakt med kollegan. Det är väl bra att du KÄNNER dig mer beslutsam nu, men är det inte dags att du också applicerar det i praktiken?
    Det är fler än en i denna tråd som ansett/anser att jag redan varit/är otrogen, jag orkar inte förklara min ståndpunkt ang det längre, jag har gjort det åtskilliga ggr redan, bara att leta i mina svar. Jag har också sagt att jag och kollegan, trots att vi inte gjort något, inte bör ha så mkt kontakt pga känslorna - och det är ju precis det jag nu jobbar med. 

    Jag har inte alls lika tät kontakt med honom, vi sågs en gång utanför kontoret innan jul och efter det tog jag beslutet att nej, jag kan inte göra det här mer eller ta det längre för att se vart det bär, och varken han eller jag har heller bjudit in till det igen - kanske vi båda känner samma, gränsen nådd där? Vad vet jag vad han tänker. Vi har heller inte hängt på tu man hand som innan, och inte heller fikat lika ofta, även om vi ändå gjort det kanske tre ggr i januari.Sjukt mkt på jobbet så jag skulle inte ens hinna om jag skulle vilja, vilket alltså är en bra hjälp på vägen, jag ser honom knappt på dagarna. Dvs det går visst åt rätt håll. Vi har inte brutit med varann men kontakten har trots allt minskat. Tråden är från oktober, känslorna snart ett år - men som sagt är beslutet taget och jag kämpar med det. 
  • Anonym (Man med egen erfarenhet)

    För mig är det fakta att TS inte har varit otrogen.
    Dessutom tar jag till mig de fakta som TS har beskrivit, bl a att hon är lycklig med sin man och älskar honom, hon vill leva resten av sitt liv med honom, de har sex och närhet med varandra, snarare mer och bättre på senare tid.
    Dessutom förutsätter jag, efter att ha läst inläggen, att TS själv är mer kapabel än alla andra i tråden att avgöra vad som är bäst för henne och familjen.

    Vissa i tråden (kanske är det en och samma person?) tillåter sina egna känslor att fantisera ihop en katastrof bara för att TS, eller någon annan, kanske känner sig dragen till, känner lust eller kanske tom vill vara otrogen.
    Men känsla/lust/vilja har ju ingenting att göra med vad som faktiskt har hänt!


    Vem har rätt fördöma någon för att hon känner sig sugen att vara otrogen? 

    Flera här kan inte skilja på sak och person och bemöter TS och andra som att hon faktiskt redan skulle ha varit otrogen. 
    En uttalar sig på så sätt som om det i så fall var han som var drabbad av hennes otrohet...
    Trots att fakta är att det är begränsat till TS känsla/lust/vilja.

    Jag tycker det är intressant att resonera runt TS frågor och funderingar och därav följer min fråga: 
    Rent faktabaserat, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan? 
    Alltså om allt annat är lika, t ex att vår ömsesidiga kärlek till varandra är opåverkad eller kanske tom starkare?
    Var är dramatiken i att ens partner känner sig dragen, känner lust, har en vilja, men som hon väljer att inte fullfölja IRL?

    Om min fru har en sexuell upplevelse med en annan och jag aldrig får reda på det: Vad är då rent faktabaserat de negativa konsekvenserna?


    På mina frågor har ingen hittills kunnat ge några vettiga svar eller ens några vettiga tankar.

    Större delen av inläggen i denna tråden har inte heller besvarat TS frågor och funderingar utan man har i stället valt att utgå från sig själva, sina egna påhittade scenarior och de allra hemskaste fantasier man förmår, i stället för att beakta TS beskrivning.
    Varför?

  • Anonym (FYI)
    Tecum skrev 2019-01-29 15:27:59 följande:
    Jag tror att din kund har fel, förälskelse och starka känslor måste inte leda till otrohet. Jag tror att många har varit i samma situation som TS men att man stått emot och sedan har det hela ebbat ut.  Nu har visserligen TS hållit på så länge och trånat efter honom och det är oroande.

    Tror inte heller att man måste bryta helt, byta jobb osv  för att komma undan. Tvärtom, att träffas regelbundet kan göra att dramatiken och spänningen minskar och det blir vardag. Men upptäcker nya sidor hos varann som inte är lika positiva och man får tid att sansa sig. Som en kvinna sa till mig, "en eld som inte får nytt bränsle slocknar". Men att tvinga sig att avstå kontakt kan leda till att man idealiserar, längtar och fixerar sig vid det man inte kan få. Förbjuden frukt osv... 
    Jag kan hålla med om det mesta i första stycket och hoppas du har rätt.

    Att det faktum att ts "hållit på så länge" tycker jag i andra stycket blir en motsättning...
    Tycka om..bli attraherad..kul tillsammans..spänningen...bekräftelse..det förbjudna.
    Detta är inget som avtagit, utan istället tilltagit vad jag förstår fram till juletid då ts kommer på andra tankar.

    Vad man oftast glömmer att ta upp, i de flesta trådar som behandlar detta ämne är partnern..Hur går tankarna till honom? Rör det honom överhuvudtaget? Eller är han bara något hinder?

    Som partner i detta läget är man helt i underläge. Oftast är man bara vardag med hämtande och lämnande, middagstjöt, nattande av ungarna, sedan dödstrött bli sittande i soffan, tittande på TV tills det är dags att gå och lägga sig. 

    Jag vet inte om detta gäller TS men så ser det nog ut hos många och då blir det svårt att stå emot den charmerande roliga kollegan på jobbet som man inte har en vardag med, och inte kommer att få, förrän man flyttar ihop med honom.

    Om man då kan, och har viljan att distansera sig från kollegan måste enligt mig vara att föredra istället för att slänga nytt bränsle på brasan som jag uppfattar TS fortfarande gör i viss mån.

    Och TS, jag förstår att det inte är lätt...
  • Anonym (FYI)
    Kråkungen skrev 2019-01-29 16:03:24 följande:
    Vill bara göra det väldigt tydligt att även om "Man med egen erfarenhet" av någon outgrundlig anledning citerade ett inlägg från dig (FYI) till mig ovan, och besvarade det som om det var riktat till honom, så är jag INTE "Man med egen erfarenhet". Vill bara göra det väldigt tydligt, som sagt, eftersom jag nu misstänker att det är denna (och uppenbarligen andra) nick som "Man" hade i åtanke när han i en annan tråd påstod att jag använder flera olika nick. Känns sjukt obehagligt. Jag vet att detta är helt OT, men kände nu att jag verkligen ville klargöra detta... Jag försöker hålla en civiliserad ton; jag försöker att inte gå i polemik med någon; jag försöker att hålla mig saklig även om jag blir upprörd ibland. Men ffa skriver jag inte under några andra nick någon gång. Jag vidhåller f.ö. det jag sagt innan om din ton, FYI - du har dessutom kurage nog att erkänna om du betett dig fel och stå för det. All cred. 
    Nej, jag har ingen tanke på att ni skulle vara samma person med olika nic. Har aldrig trott det. Du har en ödmjukare framtoning i din argumentation, och dessutom vet jag, och säkert (man) också, att man inte kan ha samma nic i en och samma trådFlört
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift