• Äldre 20 Oct 11:44
    4392 visningar
    27 svar
    27
    4392

    Åldersnoja!

    Hej!

    Jag är 38 år. Mamma till två ivf-flickor på 6 & 1,5 år. Helt spontant efter 10 år så är jag gravid! Egentligen vill vi inte ha fler barn. Men framförallt så känner jag mig alldeles för gammal. Jag tyckte att det var jobbigt att mina föräldrar var äldre när jag var liten (de var 34 när jag kom) & jag tycker att det är jobbigt nu att de börjar bli gamla, min 6-åring oroar sig oxå för när mormor & morfar inte finns mer. Vi kommer att vara ännu äldre!

    Tiden tickar på & jag vet inte hur vi ska göra...

  • Svar på tråden Åldersnoja!
  • Äldre 20 Oct 11:57
    #1

    Det kommer ju bli rätt tätt mellan de två yngsta ändå, och såååå lastgammal är du inte precis, särskilt inte i IVF-kretsar.

    Med tanke på förväntad levnadstid hinner alla dina barn troligen bli medelålders innan du trillar av pinn...

  • Äldre 20 Oct 13:41
    #2

    Det är iofs sant... Men jag hade ångest redan när lillasyster aldrig blev till. Hade sagt att jag aldrig skulle ha barn efter 35. Var på Kyrkis igår & alla nyblivna mammor var sååå mkt yngre än mig...

  • Äldre 20 Oct 13:47
    #3
    mrstj skrev 2018-10-20 13:41:25 följande:

    Det är iofs sant... Men jag hade ångest redan när lillasyster aldrig blev till. Hade sagt att jag aldrig skulle ha barn efter 35. Var på Kyrkis igår & alla nyblivna mammor var sååå mkt yngre än mig...


    Det ska du inte hänga upp dig på. Du har en 1.5 åring... o nu chans o få en till utan krångel med ivf. Slappna av o var glad o tacksam. Vi fick en nr 4 som inte var så planerad... men det blev fantastiskt ändå.
  • Äldre 20 Oct 13:48
    #4
    +1

    Jag tycker du ska tänka mer på om ni verkligen vill ha ett barn till än på hur gammal du är. Åldern sitter ju mest i huvudet, .

    Jag fick mina första 5 barn när jag var 20-28 och kände mig alltid jätteung överallt, alla mammor var minst 10 år äldre än jag. Men efter att sen ha träffat en ny man och helt oväntat velat bli mamma igen vid 35 så insåg jag att jag ff kände mig lika ung som då, . Nu väntar jag och min man vårt andra ( och sista ) barn och jag kommer att ha fyllt 37 när h*n kommer och jag tänker att det viktigaste är vad jag kommer att kunna ge vårt barn med kärlek och trygghet, inte min ålder på föräldramötena.

  • Anonym (Äsch)
    Äldre 20 Oct 14:07
    #5
    +1

    Sluta noja. Och oroar ni er för din mamma som är 72? Hon kan ju leva tjugo år till om inte mer.

    Min mamma var 36 när hon fick mig och 38 när hon fick min lillebror. Vi är andra kullen barn. Visst tyckte jag att min mamma var lite äldre när jag var tonåring. Men tycker man inte alltid att ens föräldrar är fel i den åldern?

  • Äldre 20 Oct 14:54
    #6

    Jag har vänner & bekanta som oxå får barn så här sent, en som tom ska få sitt första. Men jag har blivit helt fixerad vid ålder. Har annars inte problem med hur gammal jag är men just i barnfrågan är det så känsligt! Har gjort en plus- & minuslista. På minus finns förutom åldern en massa praktiska saker. På plus bara ett stort hjärta.

  • Anonym (A no no mys)
    Äldre 20 Oct 20:59
    #7
    mrstj skrev 2018-10-20 11:44:16 följande:

    Hej!

    Jag är 38 år. Mamma till två ivf-flickor på 6 & 1,5 år. Helt spontant efter 10 år så är jag gravid! Egentligen vill vi inte ha fler barn. Men framförallt så känner jag mig alldeles för gammal. Jag tyckte att det var jobbigt att mina föräldrar var äldre när jag var liten (de var 34 när jag kom) & jag tycker att det är jobbigt nu att de börjar bli gamla, min 6-åring oroar sig oxå för när mormor & morfar inte finns mer. Vi kommer att vara ännu äldre!

    Tiden tickar på & jag vet inte hur vi ska göra...


    Jag tycker inte att 38 är så gammalt, men eftersom ni egentligen inte vill ha fler barn så kanske ni borde begrunda den känslan och orsakerna till den. Jag är uppvuxen som det bortglömda mellanbarnet och känner mig fortfarande som det tyvärr, och jag har en teori om att så fort man är tre tjejer så är det alltid någon av de tre som får lite mindre uppmärksamhet och får stå tillbaka.Tre flickor leker sällan bra ihop då det alltid är två som vänder sig till varandra lite mer. Min syster har fått tre flickor och ett av barnen har gett upp litegrann - de andra två tar större plats och hon drar sig undan för hon orkar inte fajtas om uppmärksamheten. Min syster har intentionen att ge alla sina barn lika mycket kärlek och uppmärksamhet men rent praktiskt så blir det inte riktigt så ändå. Men det är ju omöjligt att veta precis hur det skulle bli för er, kanhända gör åldersskillnaden ändå så att 6-åringen vänder sig mer till kompisar än till syskonen i framtiden, och om det nya barnet är en kille så blir det inte heller riktigt samma situation - för jag tror det är något speciellt just med tre tjejer. Så gå efter vad du och pappan känner i magkänslan, det blir nog bäst så. Lycka till hur ni än gör!
  • Anonym (Liv)
    Äldre 20 Oct 21:12
    #8

    Du måste bo långt ut på vischan om du tycker du är så mycket äldre än alla andra mammor. Det är många som får barn i din ålder. Var tacksam!

  • Äldre 20 Oct 21:24
    #9

    Sen är det så att

    a) alla barn kommer in i en fas då de inser att folk runtomkring dem inte är odödliga. Det är troligen där din 6-åring är.

    b) alla barn tycker att deras föräldrar är jobbiga och/eller pinsamma av någon anledning, men vad det är varierar. För dig var det ålder. Min mamma var äldst av alla mina klasskompisars föräldrar. Det tyckte jag aldrig var konstigt. Rätt tidigt tyckte jag istället att det verkade helt galet att skaffa barn vid 18 som många av de andra mammorna gjort (landsbygd och 70-tal, say no more). Däremot tyckte jag det var extreeeeemt pinsamt att min mamma var lärare.

    Så att tänka på vad barnen ska tycka om det ena eller det andra är bara dumt. Det är du och din man som ska bestämma om ni vill ha ett barn till eller inte.

  • Äldre 20 Oct 22:13
    #10
    Anonym (Liv) skrev 2018-10-20 21:12:35 följande:

    Du måste bo långt ut på vischan om du tycker du är så mycket äldre än alla andra mammor. Det är många som får barn i din ålder. Var tacksam!


    Jag bor verkligen inte på vischan! Det hade inte spelat nån roll vart i världen jag bott, min känsla hade ändå varit densamma!
Svar på tråden Åldersnoja!