• Äldre 8 Nov 01:05
    2161 visningar
    7 svar
    7
    2161

    Pappan tar över

    Hej.

    Jag måste fråga en sak. Min man, min dotters pappa tar ofta över när jag tröstar henne och det tar lite längre tid. Dottern är 1,5 år. Om hon gråter och jag inte lyckas trösta henne på 5-15 min kommer han in och tar över. Ibland blir hon tyst förhållandevis fort men ibland skriker hon även lika länge om inte längre hos honom med. Till en början tyckte jag att det varvhelt ok. Det är ju hon som mår dåligt och behöver tröstas. Spelar ingen roll av vem. Men nu efter närmare 6 mån börjar jag bli störd , irriterad över det. Han ger mig ingen chans att också låta henne gråta en längre stund hos mig. Nu börjar det bli att all tröst blir hos pappa. Hon vill också till pappa jämt. Jag börjar tro att det är en effekt av att jag inte är den som hon kan tröstas av.

    Tänker jag fel och ska bara vara glad att hon trivs med pappan? Eller är detta en effekt av att han tagit över varje gång och gett henne den tryggheten? Kan hon i framtiden känna trygghet i mig också när jag inte ?får? ge det nu?

    Förutom detta så känner jag mig även trampad på av min man som inte låter mig trösta en längre stund. Antingen är det hans tålamod eller om det är för att han tycker att han är bättre på det.

    Jo jag har pratat med honom men han anser att det är bättre att hon blir tyst oavsett av vem. Han ser det inte som att han tar över. Men det är verkligen varje gång. Och hon är verkligen inte så här när jag är ensam med henne eller om han är borta.

  • Svar på tråden Pappan tar över
  • Äldre 8 Nov 01:22
    #1

    Tycker det låter som en jättebra man och pappa till barnet som inte bara struntar i att barnet skriker. Om barnet gråtit i 10-15 min så är väll det kanska länge ändå?

    Enkel lösning: Välj ett tillfälle då du ska trösta och säg nej när pappan kommer och förklara att du vill fixa detta den här gången.

  • Äldre 8 Nov 09:10
    #2

    Svår fråga, förstår att du mår dåligt av att känna såhär. Är du bra på att läsa av varför barnet är ledset? Inte så lätt att veta alla gånger, men kanske bäst att börja där. Jag tycker att du borde få chansen att vara själv med barnet när du ska trösta, att pappan ska vara utom synhåll. Kanhända har barnet en pappa-fas just nu men det betyder absolut inte att det blir så i framtiden. Det kan bli tvärtom faktiskt för det är en helt annan sak att trösta ett litet barn eller t.ex ha en givande pratstund med ett större barn.

  • Sommar­skugga­n
    Äldre 8 Nov 09:14
    #3

    5-15 minuter är en lång tid, om pappan kan trösta fortare så är det ju bra att han tar över. Det handlar om barnets känslor, inte dina. Barnet ska alltid komma först.

  • Sonnet
    Äldre 8 Nov 10:06
    #4

    Att ett barn gråter 5-15 minuter medan hen är i sin förälders trygga famn är ingen fara. Tycker du ska be pappan backa lite.

  • Äldre 8 Nov 10:30
    #5
    +1

    Det här är en situation som jag tror många pappor känner igen.

    Jag tycker du ska prata med din man om det så att du får chans att trösta ungefär lika ofta som han tröstar.

    Jag tror att barnet mer och mer söker sig till den som brukar trösta om det blir ledset.

    Men det finns också en gräns för hur mycket barnet ska behöva gråta bara för att du vill rösta ibland. Men det får ni väl tillsammans avgöra.

    Sedan kan det även gå i perioder vem barnet säkert sig till ibland.

  • Äldre 24 Nov 00:31
    #6

    Tack alla för svaren. Även om de skiljde sig lite åt så var det ändå bra att höra att det sannolikt inte spelar någon roll vem som tröstar bara att hon får tröst. Hon kommer förhoppningsvis till mig när hon blir äldre för min vilja finns ju där. Att hon völjer pappan har inte gjort mig så mycket. Det var mer att han tog över och att jag kände mig överkörd av honom. Men jag ska försöka se det genom hennes ögon istället.

  • äldreo­chklok­are
    Äldre 24 Nov 08:02
    #7

    Jag tycker du ska ta upp fråga med din man, just att du nu efter ett tag insett att detta är ett mönster som alltid sker. Anklaga inte utan bara nämn det, precis som du gjort här. 

    "jag har funderat på en sak vad gäller att trösta X". Jag har märkt att du alltid kommer och tar över när det gått en stund. Vi har egentligen aldrig pratat om hur vi ska göra. Jag uppskattar verkligen att du hjälper till men jag undrar om det inte är bra att dottern får vara ledsen färdigt, även hos mig. Nu blir det lite som om du ska rädda situationen varje gång och jag tror det är bra för barn att båda föräldrarna kan trösta" 

    Om han tycker du är fånig eller inte lyssnar får du  kanske ta till med det som jag försökte undvika i texten ovan, nämligen: "tycker/tror du inte att jag klarar av att trösta vår dotter utan din hjälp?" (det skulle ju kunna vara så att han tycker det tar för lång tid och "rycker in", men då är det väl schysst om han säger att det är så, så kan ni hellre prata om det och hur ni ska göra). Det kan också vara så att han helt enkelt inte alls reflekterat över saken utan bara ser det som något som måste lösas, och helst fort. 

Svar på tråden Pappan tar över