Bf September 2019

Idag har jag en orosdag! Är i 6+6 idag och har känt mig piggare de senaste dagarna, sover bättre på natten och är inte lika illamående. Har lite växtvärk från och till men inte alls farligt, brösten ömmar men kanske inte lika mkt som tidigare.

Får tankar på att jag inbillar mig att jag är trött och lite illamående men att det egentligen avstannat och är ett MA...är verkligen inte alls lika trött som jag varit fram tills för några dagar sedan. Kanske är jag inte tröttare än jag normalt är efter en veckas jobb?

Är egentligen mest orolig för att det faktiskt dött och att jag sedan ska gå och tro att jag är gravid i 7 veckor till innan det konstateras på kub...

Är det normalt att det kommer och går och hur lång "uppehåll" av symptom är normalt?? Det är så jobbigt att vänta och räkna dagarna till nästa besök hos BM

Jag känner likadant, är också i 6+6 enligt sista mensen. Har bara ont i brösten. Hade växtvärk konstant fram till några dagar sen, nu kommer det då och då och jag går bara o väntar på att känna något för att få bekräftelse på att det händer något där inne. Tre veckor kvar till ul, inser att jag kommer oroa mig till dess.

Kul att familjeliv fortfarande finns ????

Var ca 9 år sen sist jag var här och skrev i gravidtrådar.

Mamma på snart 34 till en 8 och 11 åring, med flera MF i bagaget.

Efter att ha försökt bli gravida i 2-3 år så la vi ner verkstan, och gick vidare med livet.

Nu över 1 år senare och inga tankar på att försöka mer så försvann mensen och 2 streck

lystes upp på stickan! Helt i chock... blev en riktig liten sladdis ????

Beräknad till 21 september och försöker minas allt från när man var gravid sist och vad som ändrats under tidens gång haha.

Några på mitt jobb har börjat spekulera i om jag är gravid och jag tycker det är SÅ jobbigt! Jag är i vecka 8-9 och har absolut ingen lust att dela detta med mina kollegor än, speciellt inte kollegor som inte ens är på samma avdelning som jag. De har alltså först diskuterat detta med varandra för att jag var hemma med magont en dag (hade ätit mat som min mage inte klarade av, så inte ens gravidrelaterat) och sedan frågat mig rakt ut och sagt att de inte tror på mig när jag säger nej. Blir så frustrerad och vet inte hur jag ska bemöta detta! Och vet att jag kommer bli arg när dessa kollegor sedan säger ?jag visste det? när det är dags att berätta. Liksom, de visste inte alls, de baserar hela teorin på att jag hade ont i magen EN gång.

Okej om man misstänker att något är på gång men tycker nästan det är respektlöst att fråga, vill man att någon ska veta så berättar man ju det liksom.

Puh, skönt att skriva av sig om det, har gått och varit så irriterad på hela grejen haha!

Fy vad oförskämt! Jag hade blivit jättearg av spekulationer, som du säger även om man misstänker så säger man inget om det för om man ville berätta så hade man ju gjort det! Jag har misstänkt flera ggr på jobb, och haft rätt, men jag har ALDRIG sagt något till vederbörande eller någon annan på arbetsplatsen heller, utan väntat tills de valt att delge den nyheten.

7+0 idag. Gud såååå långsamt det går. Vul på torsdag.Innan dess så tror jag inte att det finns något i magen.

7+0 idag. Gud såååå långsamt det går. Vul på torsdag.Innan dess så tror jag inte att det finns något i magen.