Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Alltså mitt humör är verkligen inte att leka med ???? stackars min sambo. Visste inte att jag kunde bli så här irriterad på honom som jag har varit de senaste två dagarna. Han är världens snällaste som tar hand om mig på bästa sätt och förstår när jag mår illa av olika lukter etc. Hoppas detta går över fort, känner mig misslyckad och som en liten tickande bomd.
Ja dessa symtom. Jobbigt när de tar upp så mkt av ens tid på dygnet, för de är ju oftast inte till det bättre ;)
Jag klagade på noll symtom förut, skulle inte gjort... nu i v 7 blir det värre och värre för varje dag! Hoppas detta betyder att det går bra!! :o
Illamående deluxe hela tiden!!
Brösten börjar ömma rejält.
Kasst humör.
GAH!
Hur gör alla för att få tidiga ultraljud? Jag har bara fått göra rutinultraljud i mina tidigare graviditeter men den här förstår jag inte ens hur den blev till då vi inte ens låg när jag trodde att jag hade ägglossning :P så vill gärna ha lite tydligare hur långt gången jag är och såklart se att något lever där inne. Jag ska på inskrivning 6/2 och kommer vara i vecka 10-11 då. Är det då man ber om ultraljud? Får man göra det utan egentlig orsak?
Hej!
Jag hoppar in här i tråden!
Är gravid i v.5 (4+2) via Ivf. Har min planerade bf den 27/9. Hade min testdag idag, men har redan testat sedan en vecka tillbaka. Har varit positivt sedan första testet och bara bara blivit starkare sedan dess. Är såååå nervös och rädd för att något ska gå fel när man kämpat sig blodig för denna graviditet! Tycker att varje toalettbesök är en ren pina, då jag är livrädd att jag sa blod i trosan eller på pappret.
Men försöker också att tänka positivt och drömma mig bort, trots att det är läskigt!
För min del handlar det om först ett mycket sent missfall och några månader senare ett tidigt missfall, som jag nu blivit gravid direkt efter. Det är alltså inget knep som jag önskar någon annan att behöva använda sig av...
I min första grav (som slutade i sent missfall) fick jag bekosta vul själv.
Beklagar anledningen till att du fått tidigt ul!
Menade inte att jag ville ha knep utan fick bara känslan att ?alla? gör tidiga ultraljud. Förstår självklart att man får göra det om man har en historik av missfall eller andra tråkigheter!
Förstår att du inte menade så, men märker ofta hur folk blir avundsjuka att man fick det, tills dom hör anledningen. Som jag förstått det så är det i stort sett omöjligt att få det om man inte garn en specifik anledning. Sen är väl osäker graviditetslängd en av de vanligaste anledningarna, har du pratat med din bm om det?
Förstår att du inte menade så, men märker ofta hur folk blir avundsjuka att man fick det, tills dom hör anledningen. Som jag förstått det så är det i stort sett omöjligt att få det om man inte garn en specifik anledning. Sen är väl osäker graviditetslängd en av de vanligaste anledningarna, har du pratat med din bm om det?
Räknar ner. Har äntligen passerat till v 7 (v 6+1 idag). Nästa milstolpe för mig är om 2 v. Både att passera till v 9 (v 8+0) men också att vi ska på VUL v 8+1!!! Det känns skönt att ha något att ta på.
Det svåra tycker jag är nu att planera framöver när man inte vet hur det kommer gå med graviditeten när man är så tidigt inne i den.
Vi kommer snart behöva lägga in om sommarsemester och jag vill ha på två helt olika sätt om jag är gravid eller inte! :( Men man får väl ta det som det kommer. Hoppas att vi inte ska lägga in om semester innan jag gjort vul. Då känns det ju lite säkrare i alla fall.
Nästa milstolpe lärde jag mig ju är runt v 8-9 då organen bildas..Sedan är ju den klassiska v 12 nästa gräns.
Nån mer som gör såhär med olika "delmål" för att orka vänta ut oron?
Mina symtom har blivit värre och har tänkt att det är positivt men då kommer negativa helga in och säger att "ja men vid ett MA så fortsätter kroppen som vanligt..." okej,... så inget lugn i det heller! HAHA
Jag är alltid en positiv människa annars men med graviditeter är jag exceptionellt negativ, säkert för att jag inte ska bli ledsen om nåt händer!