• Äldre 25 Dec 22:08
    29385 visningar
    3333 svar
    3333
    29385

    Bf September 2019

    Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!

    Här kan vi samlas, välkomna!

    Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D

  • Svar på tråden Bf September 2019
  • Äldre 28 Jan 11:35
    FruW85 skrev 2019-01-28 11:30:04 följande:

    Hej! Nu hoppar jag in här :) Jag fick ett ma i december och vi började försöka direkt efter det. Nu vågar jag inse att det faktiskt gick vägen på första försöket. Är dock otroligt orolig för ett till missfall. Enligt när jag tror jag hade äl så är jag i 5+0 idag med bf 29/30 september, så jag är lite på gränsen där och det kan ju bli ändrat senare :) Håller verkligen tummarna nu för att den får stanna kvar den här gången :) 


    Grattis till dig. Är också 5+0 idag och hade missfall december. Så förstår dig precis . Får påminna mig själv varje dag att denna gång ska det gå. ??
  • Mamaam­u
    Äldre 28 Jan 11:37

    Har någon gjort kub i tidigare graviditet? I vilken vecka gjorde ni det isåfall? :)

  • Äldre 28 Jan 11:40
    Eme1ie88 skrev 2019-01-28 11:35:52 följande:
    Grattis till dig. Är också 5+0 idag och hade missfall december. Så förstår dig precis . Får påminna mig själv varje dag att denna gång ska det gå. ??

    Tack! Och grattis till dig också :D Ja, verkligen.. försöker tänka att folk får ju barn till höger och vänster så det är ju liksom inte så "svårt" ändå..och inte så mycket man själv kan göra för att påverka (förutom allt det där uppenbara) men det är svårt att inte vara orolig ändå. Tänkte boka in ett tidigt ul, dels för att vara säker på vilken vecka jag faktiskt är i men också för att se så att det är okej.. men drar mig för det...är så sjukt nervös eftersom det var på KUB vi såg att hjärtat inte slog... ul=ångest..


  • Äldre 28 Jan 11:56
    Laann skrev 2019-01-28 11:22:53 följande:

    Är det någon annan som har BF runt 25/9 med sitt första barn?

    Det skulle vara så roligt att träffa någon och kunna bolla lite med. Jag är 28 år, bor med sambo och hund lite norr om Stockholm. ????


    Jag har BF 24/9 eller 25/9 olika enligt olika appar, och bor i södra Stockholm. Väntar också första barnet och är 33 :)
  • Äldre 28 Jan 11:57
    FruW85 skrev 2019-01-28 11:30:04 följande:

    Hej! Nu hoppar jag in här :) Jag fick ett ma i december och vi började försöka direkt efter det. Nu vågar jag inse att det faktiskt gick vägen på första försöket. Är dock otroligt orolig för ett till missfall. Enligt när jag tror jag hade äl så är jag i 5+0 idag med bf 29/30 september, så jag är lite på gränsen där och det kan ju bli ändrat senare :) Håller verkligen tummarna nu för att den får stanna kvar den här gången :) 


    Hej och välkommen, fint att se dig här! Även jag har blivit gravid direkt efter ett mf i dec, och innan det hade jag också ett missfall. Men jag försöker att vara glad och njuta av det så länge det varar och inte låta oron ta över.
  • Äldre 28 Jan 12:04
    Laann skrev 2019-01-28 11:22:53 följande:

    Är det någon annan som har BF runt 25/9 med sitt första barn?

    Det skulle vara så roligt att träffa någon och kunna bolla lite med. Jag är 28 år, bor med sambo och hund lite norr om Stockholm. ????


    Jag kommer nog ha det =) Är 30 och bor ca 10 mil ifrån Stockholm =)
  • Äldre 28 Jan 12:06
    Mamaamu skrev 2019-01-28 11:35:20 följande:

    Jag förstår det. Beklagar. Hade barnet gått bort i v 16 eller hade det avstannat tidigare ? Du behöver verkligen inte svara om du inte vill .

    Jag är så rädd att få missfall sent.

    Då jag aldrig fått missfall tidigare så berättade vi att vi var gravida i v 7. Fick missfall bara en vecka efter . Efter att vi sett hjärtat ticka. Det var bara att berätta för folk att vi fått missfall . Så jobbigt. Dom blev så besvikna och min sambo blev så arg. Han irriterad och arg och jag bara ledsen. Så ja folk vet nog att vi kan vara gravida nu eller försöker. Men jag vill verkligen hålla mig till efter kub. Och sen hoppas att inget händer därefter för då berättar vi för barnen också . På mig märks en graviditet ganska tidigt. Mina matvanor . Fluffig. Och stt jag ständigt tackar nej till alkohol. Haha .


    Vi hade precis fått ett positivt KUB-test och börjat berätta för alla, men i början av vecka 16 gick mitt vatten - läkarna misstänker att berodde på en infektion i moderkakan. Barnet levde några dagar till men sen fick jag värkar och cytotec för att hjälpa allt på traven.

    Vi hade väntat med att berätta trots att vi inte fått missfall tidigare, ville liksom att det skulle vara mer verkligt för oss själva innan andra fick veta. Och efter kub eller ett ultraljud där allt ser bra ut så tror man ju att det ska gå bra så då började vi väl slappna av.

    Jag känner att det inte är lika hemligt den här gången och inte lika stor överraskning som förra gången, så att berätta blir inte sån stor grej. Det är nog bara att jag vill komma till en punkt i mig själv där jag vågar hoppas att det faktiskt kan bli ett barn och inte bara ett smakprov på graviditet som jag tidigare upplevt.

    När man passerat vecka 16 är risken för att nåt händer lika låg genom hela resterande graviditeten, så det känns lite för mig som ett tryggt datum, inte bara för att jag då passerat tiden för mitt sena missfall.
  • Äldre 28 Jan 12:09
    Jojjans skrev 2019-01-28 11:57:55 följande:
    Hej och välkommen, fint att se dig här! Även jag har blivit gravid direkt efter ett mf i dec, och innan det hade jag också ett missfall. Men jag försöker att vara glad och njuta av det så länge det varar och inte låta oron ta över.
    Tack, och detsamma! Har ju lite koll på dig från de andra trådarna :) Ja men precis, det skadar ju inte att vara glad under tiden.. men helt lätt är det ju inte. Vill helst bara gå och lägga mig och vakna om några veckor haha.. Men jag håller tummarna för oss nu :)
  • Äldre 28 Jan 12:26
    Anonym (chockad!) skrev 2019-01-28 08:18:42 följande:

    Han har en spridd cancer men prognosen är ändå god. svårt att veta hur länge men är nog ett antal månader innan det är bättre skulle jag tro... tyvärr.

    Han är inte pappa till mina barn. De har ingen kontakt med sin pappa. De är 10 och 13 år gamla. 

     

    Lite trist ändå eftersom jag inte ens får en fråga hur jag mår eller nåt...och så hör man så mkt om andra som blir "omhändertagna" av sina män... :( vore bara trevligt att få en fråga om nåt, eller fråga vilken vecka jag är i eller vad som helst :(

    Förstår att det låter fånigt och framför allt egoistiskt men just nu känner jag så...


    Fast det är väl inte egoistiskt av dig? Du begär ju inte mycket alls, utan bara lite omtanke. Det kan alla ge, oavsett hur sjuk man än är! Kan du inte bara säga det, hans cancer finns ju där och blir varken bättre eller sämre av att han bryr sig mer om dig än om sig själv. Nu lät det hårt, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Det är ändå hans blivande barn det gäller och mitt i allt det mörka måste ju den lille lysa upp. Att våga prata om det och drömma, kan ju få din sambo att må bättre och kraft att kämpa. Han kan inte sluta bry sig om de han älskar bara för att han själv är sjuk. Nu om någonsin är ju relationer viktigast av allt, man behöver kämpa tillsammans. Tycker du ska öppna dig och berätta att du inte känner att han bryr sig, men att du kan förstå det, dock behöver han göra det eftersom du väntar ert första gemensamma barn. Ta hand om dig. Kram
  • Mamaam­u
    Äldre 28 Jan 13:18

    Men usch! Beklagar.


    Jojjans skrev 2019-01-28 12:06:03 följande:

    Vi hade precis fått ett positivt KUB-test och börjat berätta för alla, men i början av vecka 16 gick mitt vatten - läkarna misstänker att berodde på en infektion i moderkakan. Barnet levde några dagar till men sen fick jag värkar och cytotec för att hjälpa allt på traven.

    Vi hade väntat med att berätta trots att vi inte fått missfall tidigare, ville liksom att det skulle vara mer verkligt för oss själva innan andra fick veta. Och efter kub eller ett ultraljud där allt ser bra ut så tror man ju att det ska gå bra så då började vi väl slappna av.

    Jag känner att det inte är lika hemligt den här gången och inte lika stor överraskning som förra gången, så att berätta blir inte sån stor grej. Det är nog bara att jag vill komma till en punkt i mig själv där jag vågar hoppas att det faktiskt kan bli ett barn och inte bara ett smakprov på graviditet som jag tidigare upplevt.

    När man passerat vecka 16 är risken för att nåt händer lika låg genom hela resterande graviditeten, så det känns lite för mig som ett tryggt datum, inte bara för att jag då passerat tiden för mitt sena missfall.


Svar på tråden Bf September 2019