Vill bara slänga in lite lugnande ord till er alla som blir oroliga när symptom kommer och går:
Mina bröst är mitt tydligaste symptom. Bröstvårtorna har varit ömma redan från äl+7 och det blir liksom värre och värre hela tiden. Senaste veckorna känns det som glassplitter i bröstvårtorna, kan knappt nudda dom och har svårt att sova då jag i vanliga fall sover på mage men nu vaknar av att det gör ont om jag gör det. Men vid 3-4 tillfällen har det liksom avtagit helt! Och sen efter någon halv dag återkommit igen.
Just nu (7+2) är mina bröst betydligt större än innan, och bröstvårtorna är typ tredubbel storlek. Inatt var jag uppe och kissade och då var jag tvungen att hålla i brösten när jag gick till toaletten. Men när jag vaknade ett par timmar senare barn dom inte ens spända, ingen ömhet, helt ihopsjunkna och gick att klämma på hur mycket som helst (tro mig, jag blev så stressad så jag klämde ordentligt). Blev superstressad, men bara några timmar senare var dom lika ömma igen. Kroppen luras verkligen ordentligt! Så obehagligt, men börjar lära mig att det verkligen kommer och går.