Bf September 2019

Fick du svar förra gången varför fostret dog? Det är ju väldigt ovanligt att de dör så sent i graviditeten.

Hej. Läser fortfarande här då och då, det känns bra att följa er ett litet tag till. Vad jag ville inflika är att sent missfall inte verkar så väldigt ovanligt ändå. Vi verkar vara minst tre i denna tråd som behövt erfara det, och jag vet nu fyra personer i min omgivning som också varit med om det. Detta skriver jag inte för att göra någon orolig, (det kommer med all sannolikhet gå prima för er alla, SÅ vanligt är det ju inte att två i samma tråd bör drabbas), men för att häva stigmat. Det hjälper åtminstone mig i sorgen att veta att jag inte är ensam och "avvikande". Allt gott till er blivande mammor, jag gläds med er.

Hej. Läser fortfarande här då och då, det känns bra att följa er ett litet tag till. Vad jag ville inflika är att sent missfall inte verkar så väldigt ovanligt ändå. Vi verkar vara minst tre i denna tråd som behövt erfara det, och jag vet nu fyra personer i min omgivning som också varit med om det. Detta skriver jag inte för att göra någon orolig, (det kommer med all sannolikhet gå prima för er alla, SÅ vanligt är det ju inte att två i samma tråd bör drabbas), men för att häva stigmat. Det hjälper åtminstone mig i sorgen att veta att jag inte är ensam och "avvikande". Allt gott till er blivande mammor, jag gläds med er.

Usch idag har jag en nojig dag.

Fick börja med mediciner igen i tisdags så tänker att snart kommer det hända något... :(

Jag har inte känt bebisen i dag...gör inte det riktigt varje dag än men har nu gått in i v 19 och tycker jag borde göra det snart..känt bebisen i 2-3 v och senaste 1.5 v har jag varit "säker" på att det är bebisen, men nu vill jag bara att den ska kännas varje dag så man får något slags bevis på att allt är bra! 

Jag blir galen på att jag ska vara så nojig!! Gör ju att jag liksom knappt ville skaffa barn för jag vet att det är 9 månader av oro! Konstant oro! :( 

Räcker med all annan stress man har omkring sig! :( 

Jag tror verkligen inte du behöver vara orolig rent teoretiskt. Men är man oroligt lagd så kan man ju jaga upp sig över minsta lilla (mvh personen som var på gynakuten pga helt normala sammandragningar). Det låter tufft att känna så dom du gör, och jag förstår attt du längtar efter den där bekräftelsen som rörelserna nog måste vara.

Har du haft någon möjlighet att gå och prata med någon om din oro och stress? Ofta göder dom ju dessutom varandra...

Konstig fråga kanske men ni som har bröst som redan växt mkt. Har det kommit och gått nåt gällande storlek och "hårdhet" eller har de liksom successivt blivit större och mer svullna?

Konstig fråga kanske men ni som har bröst som redan växt mkt. Har det kommit och gått nåt gällande storlek och "hårdhet" eller har de liksom successivt blivit större och mer svullna?

Enda observationen gällande bröst är att de blivit fylligare och lite större, men inte markant. Ni som varit graviditet tidigare, vet ni om brösten vanligtvis växer lite hela graviditeten eller om de blir större när mjölken kommer efter födseln? Kan det vara så att det inte blir så mycket större för vissa? :) (undrar om jag vågar hoppas på att få prova att vara en storbystad för en gångs skull).