Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Hej allihopa. Börjar bli lite desperat, att få vår bebis att somna på dagarna är nästan omöjligt.. det enda som funkar är att gå ut och gå med vagnen. Alltså ute. Inne funkar inte. Hon gallskriker bara.. i famnen vägrar hon också somna, känns så hemskt att en sån liten bebis inte vill somna i ena famn.. men hon gallskriker och trycker huvudet bakåt.. :( vill bara att hon ska känna trygghet och att vi finns där och hade varit mysigt att få henne att somna i vår famn ibland.. bärsele har vi testat och det funkar ibland.. men vill gärna ha andra tips och råd. Hur får ni era bebisar att somna på dagarna?
Jag igen som skrev inlägget ovan. Testade att ha henne i selen idag när hon skulle sova, jag märker när hon börjar bli trött och försökte då gunga henne lite när hon låg i selen, hon började gråta/gnälla. Men absolut inte gallskrik, vrider och vänder på huvudet men tillslut fick jag henne att somna i selen. Jag är verkligen emot allt det här med att skrika sig till söms och att de tillslut vet att ingen kommer ändå trots att jag skriker. Men när jag har henne i sele eller exempelvis ligger bredvid henne i sängen och guppar på rumpan eller har henne i famnen, gör det något att hon gråter då? (Förstå mig rätt) känner hon ändå sig ?övergiven?, jag ligger/finns ju verkligen alldeles intill eller har henne på bröstet. Så hon är ju aldrig själv. Hänger ni med på hur jag tänker? Är det ?farligt? att hon gråter om jag verkligen är precis intill henne tills hon somnar? För tar jag upp henne över axeln slutar hon gråta.. men vet ju att det är trött hon är och därför hon gråter. Sorry för rörigt inlägg men hoppas ni hänger med i mina Tankar.. behöver lite tips och råd
Hej allihopa. Börjar bli lite desperat, att få vår bebis att somna på dagarna är nästan omöjligt.. det enda som funkar är att gå ut och gå med vagnen. Alltså ute. Inne funkar inte. Hon gallskriker bara.. i famnen vägrar hon också somna, känns så hemskt att en sån liten bebis inte vill somna i ena famn.. men hon gallskriker och trycker huvudet bakåt.. :( vill bara att hon ska känna trygghet och att vi finns där och hade varit mysigt att få henne att somna i vår famn ibland.. bärsele har vi testat och det funkar ibland.. men vill gärna ha andra tips och råd. Hur får ni era bebisar att somna på dagarna?
Jag igen som skrev inlägget ovan. Testade att ha henne i selen idag när hon skulle sova, jag märker när hon börjar bli trött och försökte då gunga henne lite när hon låg i selen, hon började gråta/gnälla. Men absolut inte gallskrik, vrider och vänder på huvudet men tillslut fick jag henne att somna i selen. Jag är verkligen emot allt det här med att skrika sig till söms och att de tillslut vet att ingen kommer ändå trots att jag skriker. Men när jag har henne i sele eller exempelvis ligger bredvid henne i sängen och guppar på rumpan eller har henne i famnen, gör det något att hon gråter då? (Förstå mig rätt) känner hon ändå sig ?övergiven?, jag ligger/finns ju verkligen alldeles intill eller har henne på bröstet. Så hon är ju aldrig själv. Hänger ni med på hur jag tänker? Är det ?farligt? att hon gråter om jag verkligen är precis intill henne tills hon somnar? För tar jag upp henne över axeln slutar hon gråta.. men vet ju att det är trött hon är och därför hon gråter. Sorry för rörigt inlägg men hoppas ni hänger med i mina Tankar.. behöver lite tips och råd
Våran gråter nästa alltid innan han somnar. Han somnar 9 gånger av 10 i vagnen både inne och ute. Vi vaggar tills han somnar men det föregår alltid 3-5 min gråtande. På natten somnar han dock alltid efter ätande om utan ett pip. Mina två andra barn var likadana. De vet inte hur de ska göra för att somna och därför skriket de av frustration läste jag om i en bok om småbarn. Det är ingen fara och de känner sig ju förstås trygga när man är bredvid eller när man vaggar.
Jag igen som skrev inlägget ovan. Testade att ha henne i selen idag när hon skulle sova, jag märker när hon börjar bli trött och försökte då gunga henne lite när hon låg i selen, hon började gråta/gnälla. Men absolut inte gallskrik, vrider och vänder på huvudet men tillslut fick jag henne att somna i selen. Jag är verkligen emot allt det här med att skrika sig till söms och att de tillslut vet att ingen kommer ändå trots att jag skriker. Men när jag har henne i sele eller exempelvis ligger bredvid henne i sängen och guppar på rumpan eller har henne i famnen, gör det något att hon gråter då? (Förstå mig rätt) känner hon ändå sig ?övergiven?, jag ligger/finns ju verkligen alldeles intill eller har henne på bröstet. Så hon är ju aldrig själv. Hänger ni med på hur jag tänker? Är det ?farligt? att hon gråter om jag verkligen är precis intill henne tills hon somnar? För tar jag upp henne över axeln slutar hon gråta.. men vet ju att det är trött hon är och därför hon gråter. Sorry för rörigt inlägg men hoppas ni hänger med i mina Tankar.. behöver lite tips och råd
Lite nyfiken på alla. Ingen som vill fortsätta ha kontakt?
Lite nyfiken på alla. Ingen som vill fortsätta ha kontakt?
Lite nyfiken på alla. Ingen som vill fortsätta ha kontakt?
Va roligt :) Födde en helt underbar liten pojk i september. Han mår bra och utvecklas så oerhört fort! Dessutom har jag precis fått veta att jag är gravid igen så vi väntar ett syskon i september, igen! Haha...
Hur går det själv? :)