Är du så dum att du följer "influencers"?

Jag följer inga , men jag har hört många att de följer dessa för att de är så pinsamma och korkade.

Någon att skratta åt.

Så några riktiga ? influencers ? är de inte nödvändigtvis , bara för att de har många följare.

Följer inte, hade jag haft barn som följt dem hade jag blivit väldigt besviken och ansett mig vara en misslyckad förälder.

Jag tycker att det är pinsamt att följa dem oavsett anledning , jag menar bara att det är lustigt att de tror att ?påverkar? folk bara för att någon följer dem.

Jag blir glad att läsa vad ni skriver för jag känner likadant. Men tyvärr har de många följare. Jag tror att det mest är barn som följer dem. Vuxna borde se till att ha bättre koll på vad barnen gör på nätet. Några riktiga inspiratörer är dem verkligen i. :D

Ja, det är barn (med föräldrar som låter ungarna sitta med iPads uppkörda i ansiktet hela dagarna), fjortisar som har influensers som förebilder och snuskgubbar som följer pga deras träningsbilder eller strandbilder där de poserar i tights eller bikini.

Jag vet inte vilka influencers det finns. Jag följde en tjej som lägger upp videos om stil och hur man skaffar en bra och hållbar garderob. Fast det gjorde jag bara fram tills att jag fått ordning på garderoben. Just det var hon en fena på. Något annat tog hon inte upp i filmerna.

Om folk följer personer och s.a.s blint gör som de säger är det ju förfärligt.

Varför skulle man bry sig om att den andra får lön och eventuellt blir rik? Man kollar för att man vill lära sig något/bli underhållen/bli provocerad/liknande.

Jag undviker t.ex. inte att gå på bio för att förhindra att skådisar blir rika. Jag går på bio för att jag vill se filmen sen skiter jag fullständigt i om skådisen blir rik från det.

Nej, det känns ju helt meningslöst att följa en person som enbart visar sminktips om man inte är intresserad av smink, eller någon som visar dagens outfit om mode inte intresserar en. Jag som inte ens sminkar mig skulle aldrig göra det. Men har personen verkligen "noll kunskap om någonting" eller handlar det om att det är något som inte intresserar en själv? Är det en person som enbart visar sminktips (och som har många följare) är personen säkert bra på smink. Det i sig ger ju ett värde till de som följer personen - om de vill lära sig mer om hur man sminkar sig.

Däremot så finns det ju mängder av personer på sociala medier, i alla möjliga nischer. Jag själv följer tex en person som ger växt- och odlingstips eftersom det intresserar mig. Att jag hjälper henne leva på det ser jag inte som något negativt. Varför vara missunnsam? Vad jag vinner på att följa henne? En himla massa kunskap!
Jag följer även några personer som renoverar/gör om hemma som jag tycker har en väldigt fin stil, eftersom jag själv precis köpt ett hus som är lite av ett renoveringsobjekt och vill ha inspiration.
Dom flesta jag följer är rätt drivna personer som ändå byggt upp ett företag kring det hela, alternativt har helt vanliga jobb och liv utöver sina kanaler, och där det finns lite mer substans än ett fint Instagramkonto med selfies.

Vad är egentligen skillnaden mellan det och att gå och klippa sig hos personen som alltid drömt om att öppna egen salong - vad vinner jag på att göra så att hon kan leva sitt drömliv?

Sociala medier har till stor del ersatt dom gamla magasinen, dokusåpor och ja, vanliga såpor. Dessa har väl alltid varit lite "spottade på" och sedda som "meningslöst trams"? Varför någon följer Jocke och Jonna idag? Ja, antagligen av samma anledning som folk tittade på "tramsig underhållning" på tv förr. Jag gjorde inte det då, och följer inte Jocke och Jonna nu, så där förstår jag faktiskt inte folks stora intresse. Men allt kan inte intressera alla...

Sedan tror jag att eftersom det här är väldigt nytt så är det nog svårt för många av den "äldre generationen" (dvs alla som är precis kommit ut i arbetslivet idag..)  att acceptera det som inkomstkälla. Mina föräldrar har till exempel svårt att förstå att jag arbetar med ett rätt traditionellt arbete fast som egenföretagare på distans. "Man måste ju ha en arbetsplats att gå till!" För dom flesta som är lite yngre är det inte alls konstigt. 

Ett ytligt koncept som fungerar för unga som ser dessa som sina "idoler" eftersom de ger sken av att ha det perfekta livet, utan att egentligen kämpa ett skit för det. Klart det går hem! Vad som saknas är att läsa om "influencers" som står upp för riktiga samhällsproblem och vågar uttala sig om tex slavhandeln i Libyen eller gruppvåldäkternas extrema ökning i Sverige. Istället ska lyxliv på hotell i Mauritius prioriteras. 

Jag följer Therese Lindgren, Thomas Sekelius, Felicia Bergström och några till. 

Tycker du låter oerhört korkad som drar alla Youtubers över en kam. Therese Lindgren pratar öppet om psykisk hälsa och ohälsa, hon värnar om djuren och äter veganskt. Thomas Sekelius har pratat öppet om mobbning, HBTQ-frågor och är en riktig glädjespridare. Felicia Bergström har också pratat mycket om mobbning, kroppshets osv. 

Så många anonyma svar!!! 
Det finns influencers som inte är dumma som Sandra Beijer till exempel. Men det var ju någon som nämnde att man kan få sig ett gott skratt. Och så kan det ju vara så att man mår lite bättre när man ser att kända bloggers inte har det så bra som man skulle kunna tro. Det egna livet känns då genast inte så pjåkigt...

Min tioåriga dotter följer Therese Lindgren och det jag har sett av henne verkar helt okej, vettig tjej. Dottern har blivit inspirerad på flera sätt, både att göra frisyrer och att bry sig något mer om utseendet på ett positivt sätt, men också genom att  Therese har ett positivt och trevligt sätt att prata på, inget bimbosnack eller massa svordomar. Inget skrik och gap. Hon bryr sig om djur, mat och miljö.
Och så har hon två ursöta hundar förstås! 

Genom You-tube i övrigt har min dotter lärt sig bli bättre på dans och gymnastik, att våga testa nya saker, bjuda på sig själv och hon har snappat tillräckligt mycket engelska för att få hoppa fram två årskurser till 6:ans bok. Så heja You-tube ! 
(Hon tränar tre gånger i veckan samt har gitarrlektion en gång i veckan och hon är allmänt aktiv och sitter inte jämt vid skärmen.)
Just nu kollar hon mest på Moa Murderess och Vlad Reiser, Collins Key, Sofie Dossi (gymnast USA) och Anna McNulty (dansare USA). Dessa räknas väl förmodligen inte som influencers men de har influerat dottern i alla fall :)

Det finns ju många slags "influencers" på många olika plan och olika områden. Jag följer ju Jim Sterling och AronRa till exempel, de är influencer.

Väldigt få har riktig kunskap. Ändå talar de om att gluten är skadligt för tarmarna, att Puma är bästa märket för träningskläder, att komjölk och kött är farligt eller att det är okej att ha getter för att de är roliga. Eller att julen alltid är bättre i Thailand. Vad är poängen? Det är bara deras egna åsikter som de får betalt för att låta folk tro att de har. Att det kommer nya arbeten är inte ett problem. Det är just det att de inte har några riktiga kunskaper men förmedlar till sina följare att de har det. Upp som en sol och snart rasar de och deras luftslott.

Vad ska man säga. Det beror ju helt på vilka man följer. Eftersom internet är öppet för alla så tar ju så klart även idioter och folk med dålig koll upp plats. 
Att väldigt få har dålig kunskap skulle jag nog ändå inte säga, men man behöver ju själv vara lite källkritisk och sortera bort det man tycker är trams och fel.

De jag följer har absolut kunskap inom de områden de pratar om, såvida det inte handlar om vardagsliv för där ser jag väl inte hur någon viss typ av kunskap skulle krävas. Smink, mode och liknande går bort för min del utan jag följer ju personer som jag på något sätt kan relatera till.
Det du rabblar upp där, som faller under kategorin åsikter, förstår väl folk är just åsikter? Det är väl ändå ingen som tar "julen är alltid bättre i Thailand" som något sorts fakta? Personer som följer influncers som inte är bra på något speciellt, utan enbart för att dom gillar dom som personer tror jag inte ser dom som en källa till kunskap utan ren underhållning. Lite som att man inte umgås med en vän pga personens kunskaper.

Folk som bygger luftslott på falsk kunskap kommer som du säger falla platt till slut och det är ju så det är, oavsett vad man sysslar med.

Det känns däremot väldigt orättvist att dra alla över en kam när det finns många vettiga personer, som faktiskt har kunskap, därute som byggt upp ett starkt personligt varumärke och som faktiskt bidrar med något till sina följare. Jag har lärt mig otroligt mycket inom ämnen som foto, redigering, odling och målning från personer på internet.

För mig är det ofattbart. I början var underhållningsvärdet högt, men numera efterlämnar bara dessa bloggar en sur eftersmak.

Ta till exempel en av Sveriges största livsstilsbloggar där influencern lägger ut bilder på sin "favvofrulle", åker till veterinären med sina "pälsklingar" och skriver "älsk på" och "lööv it" om nästan allt. Stav- och skrivfelen trängs i bloggen. Och detta betalar företag för. Man kan med andra ord bli miljonär på att inte ens kunna stava, samtidigt som många elever kämpar med dyslexi i skolan och senare även när de som vuxna kommer ut i arbetslivet arbetslivet. Vad sänder detta ut för signaler???

Numera finns ju influensers inom varierande områden. Var går egentligen gränsen? Jag följer en del kockar, eftersom matlagning intresserar mig. De gör också samarbeten och trafik till deras konton genererar dem pengar. Men jag får ju ut mycket av det, i form av recept, tips på tekniker och tips om råvaror.

Jag följer en del författare också. Skrivande intresserar mig och jag läser om hur andra gör och tänker. Vissa av dem gör samarbeten och trafik genererar dem pengar.

Emma Frans har mycket lustigt på sitt instagramkonto. Jag skrattar ofta och lär mig ibland. Men hennes konto gör också reklam för hennes bok, som hon tjänar pengar på.

Var går gränsen för när man ska håna?

Alldeles för många följer dem, är mitt svar. För egen del började jag på grund av att det fanns en del bra recept och drinktips där. Jag försökte bara bläddra förbi all reklam för kläder, smink, behandlingar, inredningsartiklar osv. Nivån på inläggen är dessutom ofta pinsamt låg.
Men till slut gav jag upp och slutade gå in på dessa bloggar överhuvudtaget. Jag tycker att det är beklämmande när vuxna människor tillbringar hela sin vakna tid med att shoppa och springa på behandlingar och sedan visa upp sina nyköpta kläder och sina lösnaglar för följarna. Deras barn överöses med kläder och andra statusprylar och jag undrar mer och mer vilken verklighetsuppfattning de får med sig hemifrån...att lycka sitter i ett par lösögonfransar eller överfyllda garderober???
Dessa bloggare talar om för dig hela tiden att lycka är att köpa nytt. Jag undrar ofta var de gör av allt de köper - slänger de hela tiden och köper nytt? Second hand? För ingen människa kan väl behöva 200 klänningar, lika många skor eller ständigt nya grejer till hemmet? Vad hände med hållbarhetstänket???
Jumboplatsen intar nog bloggen Matplatsen.net. När jag såg ett inlägg med bild på bloggägarens Louis Vuitton-väska svindlade tanken...en väska för tusentals kronor betald med pengar som hon tjänat på att vara...ja, faktiskt, ytlig och korkad. Hon är långt ifrån ensam, men just denna blogg får mig att reagera just på grund av den ohämmade konsumtionen och de ständiga uppmaningarna till följarna/beundrarna att beställa samma saker med hjälp av hennes rabattkoder...
Tyvärr är det följarna som gör att dessa människor kan fortsätta med sina bloggar år efter år. Alla beundrande kommentarer göder deras egon, och alla som använder deras rabattkoder bidrar till att göra dem ännu rikare. Så det är som parasiter som lever av och på varandra.