Vad är okej?

Jag tänker att det är bättre att stämma i bäck.

Det eskalerar fort i skolvärlden.

Tycker det är bra att du vill ta tag i problemet innan det eskalerat. Jag har själv varit mobbad och önskade inget hellre än att någon skulle "stå upp för mig".

Kanske ni föräldrar kan prata med varandra om detta, ta upp det med lärare/rektor/annan skolpersonal.

Ju tidigare ni tar tag i detta desto bättre, anser jag.

Önskar er och främst er som stort lycka till!

Tack!

Tagit upp med skolan. De gör ju inget än det vanliga "vi håller koll" vilket de inte gör bevisligen då saker har hänt.
Sagt att en sak till så får vi bli "jobbiga" med skolan, sen också snacka med föräldrarna. Jag går bara och väntar. Får säkert höra något idag, skulle inte förvåna mig. 

Mitt första svar var till Moder1. Tack!

Tack anonym! Tråkigt att höra att du blivit mobbad. Jag själv har aldrig blivit utsatt eller utsatt någon annan. Bara skyddat någon annan. Så jag har inte koll på hur tidigt saker börjar. Men vi pratar mycket med sonen, om vad som hänt och känslor. Än så länge är det inte något som är ett stort problem. Men han tycker det är skönt att vi pratar om det.
Nästa steg är skolan och föräldrarna. Skolan är påpekad fast om ett annat barn, som verkar ha lugnat ner sig lite nu. Men nu har alltså bästa polaren börjat. Helt otroligt. Blir skolan igen sen föräldrarna. Jobbigt samtal när man är nära varandra. Men så får det bli.

Ta tag i det nu! 
Men det är 6-åringar och de tar snabbt efter andra och suger åt sig både dåligt och bra.
Så jag tycker att du ska prata med grannpojkens föräldrar, på ett lugnt sätt, säga vad som hänt och be dem om hjälp.
Troligtvis blir de upprörda och tycker att det är jättebra att du pratar med dem och det kanske blir du som får lugna ner dem gentemot deras egen son?
Pojken behöver direkt få veta vad som inte är ok och hur det känns inuti den andre och det kan hända att det hela vänder med detta! Barn är formbara i den åldern.

Jag har själv en lite större pojke som varit lite utsatt för gliringar i skolan. Han har tagit illa vid sig. Men skolan har reagerat direkt och det verkar ha upphört. Det har kommit tillbaka nån gång med långt mellanrum (nån säger en klumpig sak) men efter samtal har barnen ansträngt sig för att inte göra om det. 

stort lycka till!

Jag var fem år när det började och slutade inte förrän jag själv tog beslutet att hoppa av gymnasiet. Ta upp det med skolan och berätta precis hur det ligger till. Att ert barn är utsatt för mobbning och att skolan måste göra sitt för att hjälpa ert barn. Nämn inget om att "det inte är nåt stort problem" för varken skola eller föräldrar.

Om du vill bolla tankar, erfarenheter eller annat så är du välkommen att skicka ett PM till mig.

Tycker att det är jättebra att du reagerar, och agerar!
Men samtidigt ska man nog vara försiktig med att gå på föräldrarna med anklagelser om man inte vet till 100 % vad som hänt.
Har skolan hört/sett något?
Kan du prata med föräldrarna på ett mer öppet vis, känna dig för och prata om barnens relation mer än att bara hävda att det andra barnet gjort fel?

Har själv ett barn i förskoleåldern. Bästisen går på samma avdelning och vi
känner föräldrarna och har umgåtts med barnen ganska ofta.
Helt plötslig kom det anklagelser om att vårt barn hade varit elak.
Vi tog det rätt hårt, för det lät väldigt olikt vårt barn och inte alls så vi uppfostrar. Vi stämde av med förskolan (vilket inte de andra föräldrarna gjort alls, och de hade inte sett nåt själva utan gick bara på barnets ord) som menade på att det var i stort sett tvärtom - och bästisen kallade vårt barn elak så fort inte bästisen fick sin vilja igenom.
Vår relationen till föräldrarna är förstörd, även om de bad om ursäkt.

Barn kan säga och göra saker som vi vuxna aldrig hade förlåtit eller accepterat. Men i deras värld är det oftast inte så farligt, varken för den som säger/gör det eller den som blir utsatt, bara man reder ut det. Så tänk inte att det är allvarlig mobbing och att det andra barnet ska byta skola. Tänk istället att det verkar vara ett problem som ni ska lösa. Här kommer lite förslag:
- Prata med grannarna om att killarna inte verkar vara lika goda vänner längre och kolla av lite om deras son har sagt något. 
- Prata med sonen om hur de leker, vad de gör, vad som hänt innan grannpojken gjort något dumt, osv. Man kan rita det som en serie för att göra det tydligt.
- Bjud hem grannpojken och håll dig i närheten när de leker så att du hör/ser vad de gör.
- Var med en dag i skolan. Se hur de samspelar. Prata med personalen om hur de leker osv.