• Äldre 30 Jan 15:50
    14901 visningar
    46 svar
    46
    14901

    Flicka vill vara pojke

    Hej!

    Jag har en flicka som precis har fyllt 4 år. Hon är en pigg, glad, sprallig och klok unge. Kommit långt i utvecklingen.

    Hon säger ofta att hon är en pojke. När någon här nämnt att hon är en flicka så blir hon upprörd och säger att hon vill vara pojke! Jag har sagt nån gång "vilken stor och duktig tjej du är" och då svarar hon att hon är en stor pojke

    För mig får hon vara precis den hon vill vara. Jag har slutat benämna henne som flicka (till henne) och säger istället att hon är ett barn eller människa.

    Är det någon annan som upplevt detta?

  • Svar på tråden Flicka vill vara pojke
  • Anonym (relax­)
    Äldre 8 Feb 09:18
    #21

    Jag har en son som håller på att bli en dotter. Som precis börjat sin resa för könskorrigering.

    Så jag förstår helt när man bara vill göra rätt så ens barn ska få må bra. Jag har själv inte helt funnit mig i alla nya rätta benämningar och jag säger hennes pojknamn när jag glömmer av mig. Mitt försvar är att mitt barn är vuxet och jag är själv under resan av acceptans (även om jag stöttar till max så är det en resa ändå)

    Mitt råd är att bara acceptera vad ditt barn säger. Säger som andra att det kan vara en fas men det kan lika gärna vara "så det är"

    I den åldern som 4 år innan man börjat fundera på vad som är rätt och fel vad man får och inte får så är saker bara som det är. Det är bara enkelt och jag är helt övertygad om att en 4 åring är kompetent att säga vad han eller hon känner sig som. Det är inte svårt.
    Det är bara svårt för en vuxen att linda sina tankar runt, då det är ett helt liv av att själv försöka passa in och dåligt självförtroende, rätt & fel.
    Titta bara på hur folk diskuterar om genus. Där inte ens hälften vet vad det handlar om men diskuterar och kommer med knasiga inlägg.
    Samma princip här.

    Men det är en magisk ålder innan skolan startar och där det inte finns någon rädsla för att vara annorlunda än. Där de är starka, smarta, roliga och uppfinningsrika. De börjar visa sin rätta identitet och vi som vuxna har en skyldighet gentemot våra små att lyssna.

    Så lyssna, acceptera och stötta. Visa att du finns där och att han är älskad oavsett vem han eller hon identifierar sig som.

    Med andra ord, gör som du gör idag.

  • Anonym (J)
    Äldre 9 Feb 00:14
    #22
    Anonym (relax) skrev 2019-02-08 09:18:00 följande:

    Jag har en son som håller på att bli en dotter. Som precis börjat sin resa för könskorrigering.

    Så jag förstår helt när man bara vill göra rätt så ens barn ska få må bra. Jag har själv inte helt funnit mig i alla nya rätta benämningar och jag säger hennes pojknamn när jag glömmer av mig. Mitt försvar är att mitt barn är vuxet och jag är själv under resan av acceptans (även om jag stöttar till max så är det en resa ändå)

    Mitt råd är att bara acceptera vad ditt barn säger. Säger som andra att det kan vara en fas men det kan lika gärna vara "så det är"

    I den åldern som 4 år innan man börjat fundera på vad som är rätt och fel vad man får och inte får så är saker bara som det är. Det är bara enkelt och jag är helt övertygad om att en 4 åring är kompetent att säga vad han eller hon känner sig som. Det är inte svårt.

    Det är bara svårt för en vuxen att linda sina tankar runt, då det är ett helt liv av att själv försöka passa in och dåligt självförtroende, rätt & fel.

    Titta bara på hur folk diskuterar om genus. Där inte ens hälften vet vad det handlar om men diskuterar och kommer med knasiga inlägg.

    Samma princip här.

    Men det är en magisk ålder innan skolan startar och där det inte finns någon rädsla för att vara annorlunda än. Där de är starka, smarta, roliga och uppfinningsrika. De börjar visa sin rätta identitet och vi som vuxna har en skyldighet gentemot våra små att lyssna.

    Så lyssna, acceptera och stötta. Visa att du finns där och att han är älskad oavsett vem han eller hon identifierar sig som.

    Med andra ord, gör som du gör idag.


    Detta var ett av de bästa och mest givande inläggen i den här tråden!
  • Äldre 9 Feb 05:16
    #23

    Min sambos dotter har nyligen fyllt fem år och hennes mamma vill ha en son så hon försöker ändra henne, hon köper enbart pojkkläder, hon var rakat av hennes hår (ja vi blev spritt språngande galna) hon har bytt namn på flickstackarn på mammaveckorna.

    Hon är så himla förvirrad!! När hon är hos oss varannan vecka vill hon måla naglarna, ha klänning, göra fina frisyrer innan föris och hon blir lika ledsen varje gång jag måste förklara att det går inte att göra frisyr på henne längre...

    frågade henne nyligen om det är hon eller mamma som vill att hon ska vara pojke då svarade hon mamma! Och efter en lång fundering la hon till sig själv.

    Vissa dagar tror hon att hon är pojke hos oss också och då blir det världskrig när man säger motsatsen :/

  • Äldre 9 Feb 06:42
    #24
    cleoeme skrev 2019-02-01 09:51:46 följande:

    Hur tycker du jag förvirrar henne? Jag har ju förklarat att hon har snippa som flickor har. Men jag låter aktivt bli att kalla henne för flicka eftersom hon inte vill det. Hon leker med alla möjliga leksaker och jag har förklarat att pojkar kan ha rosa och flickor kan ha blått tex. Hon har själv sagt, utan min påverkan, att hon inte vill ha klänning eller rosa.


    Men nu går du ju emot dig själv. Du skriver innan att du endast köper neutrala kläder, och sedan säger du till barnet att en flicka kan ha blått och pojke rosa. Men det finns ju inte med i ditt val av inköp, så du kan ju inte då heller veta vad flickan föredrar.
    Och inte heller blir det rätt i flickans värld när du säger en sak (pojkar kan ha rosa, flickor blått), men inget av det köper du hem. 
    Och jag har svårt att tro att du inte försöker påverka flickan. Dels att du undviker ordet flicka, du köper inte hem några kläder i flickfärger. Och du verkar tänka mycket på den här saken. Dom flesta skulle säga jaja, och inte tänka mer på det.

    Min flicka ville vara pojke och ha snopp en tid. Hon grät för att hon inte hade snopp, och skulle stå och kissa på över toa. Tog ett par veckor sedan gick det över. Och hon har haft den här perioden i omgångar. Jag har aldrig förstorat upp det, slutat kalla henne flicka eller gjort något mer av det. Det går över.

    Om du vill förvirra henne så ska du göra exakt det som du gör. Men jag tror mer att det är mamma som vill att flickan ska vara lite speciell på det här planet. Verkar vara det som är inne just nu.

    Har du sagt åt flickan att man kan ha rosa när man är flicka? Menar du påpekar ju att man kan ha blått när man är flicka, varför påpekar du inte att man kan ha rosa också?
  • Anonym (En fas)
    Äldre 9 Feb 07:11
    #25

    Jaaa förmodligen en fas.

    Bolibompa visar ett program där e två tjejer till könen är födda till tvillingar och ena tjejen hade sagt att jag är morfars lilla pojke. Inte flicka.

    Och de drog på stora trumman och flickan bytte namn till bamse.

    Jag har själv varit i kontakt med barn i tre, fyra års åldern som skulle ha klänning och nagellack. Vi lät han bara vara. Gjorde ingen grej av det! Han sa att han var en flicka. Han var precis 3 eller 4! Och nu tog han studenten nyligen, lång och ståtlig man. Inga frågetecken. Stormhetero och och ingen tillstymmelse till kvinna.

    Jag vill minnas att jag själv hade en period där jag skulle ha killbyxor och tröjor. Ville för allt i världen ha en killcykel och hjälm. Jag är nu superkvinlig.

    S jag säger en fas. Många föräldrar blir så ivriga att nappa på byta kön historien att de byter namn och kläder åt barnet. Inte lätt för barnet byta tillbaka när hela skolan eller förskolan säger ett pojknamn och alla säger "du får vara den du vill! " och mamma o pappa får klappar på axeln för att de är så nytänkande och fina och accepterande

    Oboy vad folk kommer attackera mig För denna kommentar . Sätter mig anonym för att slippa hot och hat. Men jag vill ge TS ett riktigt svar jag som har erfarenhet.

    Låt barnen bara vara barn.

    Hon kan dessutom cara inne i fasen då pappa är hjälten i livet och då är allt med pappa bäst.

    Jag skulle ta de lugnt i 6 år till med att fundera på det eller bemöta det med frågor. De är för tunga funderingar för ett barn och börja fråga. :) sen kommer tonåren då de hysteriskt ska leta dig själv... Ja herregud. Det är en lång bit kvar innan ni behöver slå slag i nånting :)

  • Anonym (relax­)
    Äldre 9 Feb 08:02
    #26
    Anonym (En fas) skrev 2019-02-09 07:11:08 följande:

    Jaaa förmodligen en fas.

    Bolibompa visar ett program där e två tjejer till könen är födda till tvillingar och ena tjejen hade sagt att jag är morfars lilla pojke. Inte flicka.

    Och de drog på stora trumman och flickan bytte namn till bamse.

    Jag har själv varit i kontakt med barn i tre, fyra års åldern som skulle ha klänning och nagellack. Vi lät han bara vara. Gjorde ingen grej av det! Han sa att han var en flicka. Han var precis 3 eller 4! Och nu tog han studenten nyligen, lång och ståtlig man. Inga frågetecken. Stormhetero och och ingen tillstymmelse till kvinna.

    Jag vill minnas att jag själv hade en period där jag skulle ha killbyxor och tröjor. Ville för allt i världen ha en killcykel och hjälm. Jag är nu superkvinlig.

    S jag säger en fas. Många föräldrar blir så ivriga att nappa på byta kön historien att de byter namn och kläder åt barnet. Inte lätt för barnet byta tillbaka när hela skolan eller förskolan säger ett pojknamn och alla säger "du får vara den du vill! " och mamma o pappa får klappar på axeln för att de är så nytänkande och fina och accepterande

    Oboy vad folk kommer attackera mig För denna kommentar . Sätter mig anonym för att slippa hot och hat. Men jag vill ge TS ett riktigt svar jag som har erfarenhet.

    Låt barnen bara vara barn.

    Hon kan dessutom cara inne i fasen då pappa är hjälten i livet och då är allt med pappa bäst.

    Jag skulle ta de lugnt i 6 år till med att fundera på det eller bemöta det med frågor. De är för tunga funderingar för ett barn och börja fråga. :) sen kommer tonåren då de hysteriskt ska leta dig själv... Ja herregud. Det är en lång bit kvar innan ni behöver slå slag i nånting :)


    Jag tycker mig se en frågeställning hos ts där det efterlyses lite hur man kan bemöta detta.

    Att vi idag jämför med hur vi bemötte våra barn för 20 -30 år sen går ju inte ens.

    Det var ju en sådan skuld och skam hos de som var homosexuella, det var ju titta och peka ut dem.

    Idag är det inte så, hbtq frågor har lyfts och acceptansen för olika har äntligen ökat.

    Vad vore då mer naturligt att vi lyssnar på våra barn för idag vet vi bättre än att strunta i det.

    Som i mitt barns fall, självmordsstatistiken är jättehög. Just pga hur dåligt man kan må när personen inte vågar berätta för omgivningen av pga rädslor.

    Idag jämförbart med 20 -30 år sedan så har uppfostran förändrats, idag anses barn vara kompetenta till sina känslor och vuxna accepterar det. Ja vissa då.

    Men då blir det nya frågeställningar tex hur ska man bemöta sitt barn som säger sig vara det motsatta könet.

    Vet du jag har också erfarenhet men jag anser inte att mina råd eller tankar är bättre än någon annans. Jag har bara nyanserat debatten.
  • Äldre 10 Feb 18:32
    #27

    Självklart låter jag mitt barn vara ett barn. Hon är precis som hon ska vara, en glad och nyfiken 4åring.

    Hon tycker fortfarande att hon är en pojke och jag svarar som vanligt: du får vara precis som du vill. Jag respekterar och accepterar henne och hennes känslor.

    Det kanske är en fas eller så är det inte en fas! Har inga problem med något av det.

  • Anonym (...)
    Äldre 10 Feb 21:18
    #28

    Tänk på hur du benämner/ser på saker framöver. Jag själv ?rättar? barn och kan säga ?nagellack är något som både pojkar & flickor kan ha? eller klänning etc etc. Kanske kan du fråga ditt barn ?Varför känner du sig som en pojke? och svarar barnet att det har med vissa materiella ting så var tydlig med att det är något som passar båda könen.

    Det kan vara en fas och något så enkelt som att något barn på förskolan uttryckt ?Nej du får inte vara med och leka med bilar, det är för killar?. Nu tog jag bara ett exempel från luften.

    Jag personligen tycker det är fel när jag hör pedagoger uttrycka utan att det kommit på tal från något barn innan ?Ibland kan man känna sig som en pojke eller flicka. Man får välja själv vem man vill vara?. Så små barn ska inte få höra att man kan bli det andra könet etc. Att barnen leker att de är pappa eller mamma i en lek är inget vi ska hindra, de utforskar olika roller. Men man kan vara tydlig som pedagog eller vuxen att vi är jämlika, vi kan göra samma saker/sysslor, klä oss hur vi vill oavsett vilket kön vi har.

    Lägg inte så stor uppmärksamhet på det nu utan se hur det utvecklar sig längre fram och undvik säga flicka om hon inte tycker om det, säg istället hen eller barn som du säger.

  • Anonym (...)
    Äldre 10 Feb 21:20
    #29
    Anonym (...) skrev 2019-02-10 21:18:30 följande:

    Tänk på hur du benämner/ser på saker framöver. Jag själv ?rättar? barn och kan säga ?nagellack är något som både pojkar & flickor kan ha? eller klänning etc etc. Kanske kan du fråga ditt barn ?Varför känner du sig som en pojke? och svarar barnet att det har med vissa materiella ting så var tydlig med att det är något som passar båda könen.

    Det kan vara en fas och något så enkelt som att något barn på förskolan uttryckt ?Nej du får inte vara med och leka med bilar, det är för killar?. Nu tog jag bara ett exempel från luften.

    Jag personligen tycker det är fel när jag hör pedagoger uttrycka utan att det kommit på tal från något barn innan ?Ibland kan man känna sig som en pojke eller flicka. Man får välja själv vem man vill vara?. Så små barn ska inte få höra att man kan bli det andra könet etc. Att barnen leker att de är pappa eller mamma i en lek är inget vi ska hindra, de utforskar olika roller. Men man kan vara tydlig som pedagog eller vuxen att vi är jämlika, vi kan göra samma saker/sysslor, klä oss hur vi vill oavsett vilket kön vi har.

    Lägg inte så stor uppmärksamhet på det nu utan se hur det utvecklar sig längre fram och undvik säga flicka om hon inte tycker om det, säg istället hen eller barn som du säger.


    Såg nu att mina aprostrof blev till frågetecken istället i hela texten...
  • Anonym (Lyssn­a)
    Äldre 11 Feb 22:09
    #30

    Hej!

    Vårt barn är född pojk men har alltid varit "mer som en flicka". I 4 års åldern bad hon oss tydligt att vi måste berätta för alla att de måste säga hon. Vi pratade mycket om att pojkar också kan ha klänning osv... Men hon är tydlig med att hon är en tjej. Nu är hon snart 6 år och som vilken flichd som helst. Förskolan säger hon/henne också. Hon är mycket gladare sen alla slutade säga han. Däremot har hon fortf sitt "pojknamn" kvar för hon tycker att det är ett namn som passar alla.

Svar på tråden Flicka vill vara pojke