• Anonym (fröke­nfia)
    Äldre 17 Feb 00:01
    44393 visningar
    561 svar
    -2
    561
    44393

    Är gifta kollegan intresserad?

    Började på nytt jobb för några månader sedan. En av de manliga kollegerna visar ett stort intresse för att prata med mig, väntar gärna in mig för att äta lunch, håller upp dörren och är väldigt rar. Verkar ibland lite nervös och tafatt. Men vet inte om det sån han är, eftersom vi inte känt varandra speciellt länge, eller om det är för att han är smått intresserad av mig och blir nervös när vi pratar.

    Sedan förra helgen har jag inte kunnat sluta tänka på honom, jag känner mig hela tiden nervös och har pirr i magen och det känns plågsamt när vi inte ses. Han är 10 år äldre än mig men vi är båda vuxna. Dock är vi båda gifta och har barn. Jag älskar min familj men äktenskapet har väl varit sådär på sista tiden. Känner mig hemsk mot min man, det här har aldrig hänt mig tidigare och skäms nåt fruktansvärt över dessa känslor så vågar inte prata med någon jag känner om det.

    Vad ska jag ta mig till? Ska jag bara låta det vara eller ta tag i saken och fråga rakt ut?

  • Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?
  • Anonym (Kär kolleg­a)
    Äldre 17 Feb 20:14
    #21
    Anonym (A) skrev 2019-02-17 17:54:21 följande:

    Jag är också emot otrohet.


    ?
  • Anonym (felix­)
    Äldre 17 Feb 20:19
    #22
    +4
    frökenfia skrev 2019-02-17 16:12:27 följande:

    Jag vet inte så mycket om kollegans relation till sin fru men upplever att de är gifta för barnens skull, typ. Skulle gissa att de varit tsm i 15 år. Hon verkar ha flera aktiviteter utanför hemmet så han lämnas ofta ensam med barnen. De enstaka gånger han nämnt sin fru är det oftast med en bitter ton. Jag å min sida har haft en god relation till min man men har tappat förtroendet för honom pga ganska allvarliga ekonomiska problem och känner inte att jag älskar honom längre. När jag tänker på min man känner jag ingen attraktion. Sen kan jag inte undvika att jämföra honom med kollegan som just nu känns helt perfekt (men som någon skrev behöver inte gräset vara grönare på andra sidan).

    Så nej jag är nog inte intresserad av en flört på jobbet eller en engångsgrej. Mina fantasier går längre än så. Och det är kanske värre än om det hade varit en engångsgrej, jag vet inte. Skulle nog bli ledsen om kollegan bara såg mig som ett ligg och inget mer. Han känns inte som den typen dock men man vet ju aldrig. Känns bara som att vi är en perfekt matchning.


    Du vet inget omkring kollegans relation till sin fru, annat än det som han har valt att säga till dig. Det han säger om sin fru och sitt äktenskap, är ju bara det som alla upptagna män som önskar sex med andra kvinnor har sagt i alla tider. Sådana män är mycket resultatorienterade. Det ger helt enkelt bättre resultat att säga "Mitt äktenskap är dött, vi är bara tillsammans pga barnen" än att säga "Vi har det väl rätt så bra egentligen, men jag vill bara ha lite sexuell variation". Så därför säger dom det.
  • Anonym (drphi­l)
    Äldre 17 Feb 20:24
    #23
    -3
    Anonym (frökenfia) skrev 2019-02-17 00:01:28 följande:

    Började på nytt jobb för några månader sedan. En av de manliga kollegerna visar ett stort intresse för att prata med mig, väntar gärna in mig för att äta lunch, håller upp dörren och är väldigt rar. Verkar ibland lite nervös och tafatt. Men vet inte om det sån han är, eftersom vi inte känt varandra speciellt länge, eller om det är för att han är smått intresserad av mig och blir nervös när vi pratar.

    Sedan förra helgen har jag inte kunnat sluta tänka på honom, jag känner mig hela tiden nervös och har pirr i magen och det känns plågsamt när vi inte ses. Han är 10 år äldre än mig men vi är båda vuxna. Dock är vi båda gifta och har barn. Jag älskar min familj men äktenskapet har väl varit sådär på sista tiden. Känner mig hemsk mot min man, det här har aldrig hänt mig tidigare och skäms nåt fruktansvärt över dessa känslor så vågar inte prata med någon jag känner om det.

    Vad ska jag ta mig till? Ska jag bara låta det vara eller ta tag i saken och fråga rakt ut?


    Kör! Du lever bara en gång. Följ känslan.
  • Anonym (Först­år ej?)
    Äldre 17 Feb 20:31
    #24
    +3
    frökenfia skrev 2019-02-17 19:37:26 följande:

    Tack Kråkungen för svar. För sonens skull antar jag. Och för att det känns skambelagt i min familj. Som ett misslyckande. Men jag ska försöka prata med min man om hur jag känner för han har ju märkt att jag tagit avstånd.


    Det blir ju inte enklare av en separation som inleds av att du hittat en annan man? Eller? Din son kan väl knappast må bättre av det?

    Ser därför inte anledningen till att inte lämna din man innan?

    Eller menar du att det är skambelagt att leva som en ensamstående mamma i din familj? 
     
  • Äldre 17 Feb 21:03
    #25

    Man ?skiljer sig inte? i min familj. Man håller ihop livet ut. Känns tungt att ta tag i det här med min man. Vill inte berätta om mina känslor för kollegan, och kommer förmodligen inte göra det. Det skulle verkligen knäcka honom. Men jag borde kanske berätta vad jag känner angående honom...

  • Äldre 17 Feb 21:06
    #26

    Tack anonym (drphil) för uppmuntran. Hur lägger man fram en sån fråga: ursäkta att jag frågar men har noterat att du är väldigt trevlig mot mig och måste bara fråga: är du intresserad av mig på något sätt? Vet inte om jag har modet att göra det. Önskar att jag hade.

  • Anonym (BT)
    Äldre 17 Feb 21:12
    #27
    frökenfia skrev 2019-02-17 21:03:34 följande:

    Man ?skiljer sig inte? i min familj. Man håller ihop livet ut. Känns tungt att ta tag i det här med min man. Vill inte berätta om mina känslor för kollegan, och kommer förmodligen inte göra det. Det skulle verkligen knäcka honom. Men jag borde kanske berätta vad jag känner angående honom...


    Är du i ett förhållande där du inte vill vara utan snarare tvingas vara så förstår jag att du längtar efter förändring. Det är då fullt naturligt att du reagerar som du gör när kollegan visar lite uppmärksamhet. Kanske är det till och med så att du (undermedvetet) övertolkar kollegans beteende? Lätt hänt om man längtar bort.
  • Äldre 17 Feb 22:18
    #28
    frökenfia skrev 2019-02-17 19:37:26 följande:

    Tack Kråkungen för svar. För sonens skull antar jag. Och för att det känns skambelagt i min familj. Som ett misslyckande. 


    frökenfia skrev 2019-02-17 21:03:34 följande:

    Man ?skiljer sig inte? i min familj. Man håller ihop livet ut. 


    Men du kan ju inte låta din familjs attityd bestämma över ditt liv!! Allvarligt. Jag vet att det är lättare sagt än gjort - herregud, OM jag vet!! - men tro mig: hur svårt det än är att gå emot tradition och förväntningar så är det tusentalet värre att göra våld på sig själv på det vis du gör genom att stanna med en man du inte älskar, bara för att det inte anses "fint" att skilja sig i din familj. Och vad gäller sonen så gör du honom ABSOLUT inte en tjänst genom att stanna i ett misslyckat äktenskap!
    frökenfia skrev 2019-02-17 19:37:26 följande:

    Men jag ska försöka prata med min man om hur jag känner för han har ju märkt att jag tagit avstånd.


    frökenfia skrev 2019-02-17 21:03:34 följande:

    Känns tungt att ta tag i det här med min man. Vill inte berätta om mina känslor för kollegan, och kommer förmodligen inte göra det. Det skulle verkligen knäcka honom. Men jag borde kanske berätta vad jag känner angående honom...


    Ja - som du förstår av det jag redan sagt så tycker jag ABSOLUT att du ska prata med din man om detta och förklara hur du känner, och att du inte orkar fortsätta. Berätta om kollegan finns det ingen anledning att göra - det har du helt rätt i. 

    Om du behöver ett bollplank/nån att ventilera med/stöd och pepp i processen får du gärna pm:a mig. Man behöver mycket stöd i att bryta upp, speciellt när man har sina närmaste mot sig. Tro mig, jag vet precis vad det handlar om. Och jag vet också hur OTROLIGT lättad du kommer att vara när du väl kommit ut på andra sidan.


  • Äldre 17 Feb 22:27
    #29

    Tack för svar (BT)

    Det känns som om kollegan är intresserad m tanke på alla signaler han visat. Häromdagen letade han upp mig för att äta lunch och jag hade med flit satt mig i ett mindre rum för att jobba enskilt. Han kom in o stängde dörren om sig och frågade sen om jag skulle med och äta... det var underligt tycker jag. Efter lunchen gick jag före honom snabbt för att försöka visa att jag inte väntar in honom (för att inte vara så uppenbar) och då kommenterade han hur fort jag hade kommit upp på kontoret. Så jag har ju förstått att han observerar mig. Men frågan är vad det är han är ute efter. Jag kan ju inbilla mig och det skulle vara skönt å ena sidan för då släpper jag det här och går vidare med mitt liv. Men eftersom misstanken finns om att det kanske finns ett intresse och att han liksom jag tröttnat på sitt förhållande, skulle det kunna bli något. Men som sagt jag kanske bara inbillar mig. Skönt att man kan skriva av sig här, har verkligen ingen att prata med det här om...

  • Anonym (Tokfi­a)
    Äldre 17 Feb 22:46
    #30
    frökenfia skrev 2019-02-17 21:06:15 följande:

    Tack anonym (drphil) för uppmuntran. Hur lägger man fram en sån fråga: ursäkta att jag frågar men har noterat att du är väldigt trevlig mot mig och måste bara fråga: är du intresserad av mig på något sätt? Vet inte om jag har modet att göra det. Önskar att jag hade.


    Underbart, släpp ut det bara.

    Eller så lämnar du din relation pga att den är dålig, inte pga att du fått känslor utanför den. Även om det är två saker som hänger samman så betyder det inte att det är grundorsaken. Vissa använder förälskelser som en språngbräda ur någonting och märk väl.. det kan vara en övertolkning från din sida, du ska alltså tycka att relationen är värd att lämna oav vem du tänkt träffa, annars kanske du står med skägget i brevlådan, när du inser att det inte blev något med din förälskelse. Lite så resonerar jag.
Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?