• Anonym (frökenfia)

    Är gifta kollegan intresserad?

    Började på nytt jobb för några månader sedan. En av de manliga kollegerna visar ett stort intresse för att prata med mig, väntar gärna in mig för att äta lunch, håller upp dörren och är väldigt rar. Verkar ibland lite nervös och tafatt. Men vet inte om det sån han är, eftersom vi inte känt varandra speciellt länge, eller om det är för att han är smått intresserad av mig och blir nervös när vi pratar.

    Sedan förra helgen har jag inte kunnat sluta tänka på honom, jag känner mig hela tiden nervös och har pirr i magen och det känns plågsamt när vi inte ses. Han är 10 år äldre än mig men vi är båda vuxna. Dock är vi båda gifta och har barn. Jag älskar min familj men äktenskapet har väl varit sådär på sista tiden. Känner mig hemsk mot min man, det här har aldrig hänt mig tidigare och skäms nåt fruktansvärt över dessa känslor så vågar inte prata med någon jag känner om det.

    Vad ska jag ta mig till? Ska jag bara låta det vara eller ta tag i saken och fråga rakt ut?

  • Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?
  • Anonym (Jag med)

    Prata med kollegan, du kommer inte kunna släppa det annats. Ja, det lär bli super pinsamt om han inte känner likadant, men då vet du åtminstone och kan satsa 100% på din sambo. Känner han likadant så kan ni bestämma tillsammans hur ni ska göra.

  • frökenfia
    Anonym (Jag med) skrev 2019-09-07 20:27:42 följande:

    Prata med kollegan, du kommer inte kunna släppa det annats. Ja, det lär bli super pinsamt om han inte känner likadant, men då vet du åtminstone och kan satsa 100% på din sambo. Känner han likadant så kan ni bestämma tillsammans hur ni ska göra.


    Jag kommer nog göra det när jag samlat tillräckligt mod... hade varit lättare att skriva ett brev till honom, fast ändå inte... för om det skulle komma ut skulle det bli riktigt pinsamt...
  • Lione81

    Låt säga att han är lika förälskad i dig som du är i honom. Ni har övervägt och kommit fram till att NI kör på efter att ni separerat ifrån tryggheten och grunden. Hur skulle det vara att bo ihop och jobba ihop?!?! Första tre månaderna fungerar. Sedan när verkligheten kommer ikapp, hur tror du det bli då?

    Väntan av ses försvinner, du ser honom bara du vrider huvudet på jobbet.

    När verkligheten kommer ifatt er och eld och lågor ska bli till vardaglig kärlek. Hur blir eran relation då?

  • frökenfia
    Lione81 skrev 2019-09-07 21:22:06 följande:

    Låt säga att han är lika förälskad i dig som du är i honom. Ni har övervägt och kommit fram till att NI kör på efter att ni separerat ifrån tryggheten och grunden. Hur skulle det vara att bo ihop och jobba ihop?!?! Första tre månaderna fungerar. Sedan när verkligheten kommer ikapp, hur tror du det bli då?

    Väntan av ses försvinner, du ser honom bara du vrider huvudet på jobbet.

    När verkligheten kommer ifatt er och eld och lågor ska bli till vardaglig kärlek. Hur blir eran relation då?


    Om det skulle visa sig att kärleken är besvarad och vi beslutar att inleda en relation skulle jag nog överväga att byta jobb eller åtminstone avdelning.

    Verkligheten kommer ifatt i vilken relation som helst så det kommer man inte ifrån... men eftersom vi har så mycket gemensamt och tänker lika om det mesta vill jag tro att vi skulle ha ett väl fungerande förhållande.
  • Anonym (Kitty)
    frökenfia skrev 2019-09-07 20:09:19 följande:

    Förstår dig. Det är knappt att jag står ut med mig själv och mitt velande. Egentligen söker jag bara någon att prata med skulle jag tro. Att inte kunna bolla det här med någon är jätte jobbigt... uppskattar varenda svar och råd jag får här. Det får mig att tänka till och reflektera över mina beslut.


    Men.. vilka beslut? Är du inte fortfarande kvar på ruta 1? Vad är det för beslut du har fattat?

    För mig låter det som att ditt undermedvetna beslut är att inte göra någonting alls utan att vänta på att han ska göra det. Men att du inte riktigt har tålamod. Och eftersom han verkar bete sig precis likadant så kommer ni ingen vart.

    Jag vet att jag nyligen rådde dig att låta det ta tid. Men nyttja ändå tiden till att göra små saker. Om du vill lägga initiativet på honom så måste du visa det. Flirta lite tydligare. Ta chansen att stanna sent om han gör det. Hur ska han annars få tillfälle? Jag vet att det är svårt, men inget kommer att hända om du inte gör någonting annorlunda. Och är det så att du testar att göra något annorlunda och inte får nån respons på det, kanske det tyder på att han inte är intresserad av nåt mer.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Kitty) skrev 2019-09-08 09:37:25 följande:
    Men.. vilka beslut? Är du inte fortfarande kvar på ruta 1? Vad är det för beslut du har fattat?

    För mig låter det som att ditt undermedvetna beslut är att inte göra någonting alls utan att vänta på att han ska göra det. Men att du inte riktigt har tålamod. Och eftersom han verkar bete sig precis likadant så kommer ni ingen vart.

    Jag vet att jag nyligen rådde dig att låta det ta tid. Men nyttja ändå tiden till att göra små saker. Om du vill lägga initiativet på honom så måste du visa det. Flirta lite tydligare. Ta chansen att stanna sent om han gör det. Hur ska han annars få tillfälle? Jag vet att det är svårt, men inget kommer att hända om du inte gör någonting annorlunda. Och är det så att du testar att göra något annorlunda och inte får nån respons på det, kanske det tyder på att han inte är intresserad av nåt mer.
    Allvarligt...Tycker det är ena jävla råd att ge.
    Jag förstår att du inte tycker otrohet är att föredra men det är ju precis dom råden du ger.
    Efter "frökenfias" semester verkade det som hon och hennes man i.a.f delvis hittat tillbaka till varandra, så det verkar inte som det skulle vara helt kört dom emellan. Och då bara för att ts känner pirr i magen skall hon fråga vad han känner.
    Råd borde väl då mera handla om att träffa kollegan mindre och på något sätt fantisera mindre om honom...inte ta det till nästa nivå.
    Typ byt avdelning om du har möjlighet till det, och det verkar ju finnas den möjligheten eftersom det tydligen går bra om de hade fått ihop det.
    Glöm inte att det ligger två familjers väl och ve i potten...
  • Anonym (Kitty)
    Anonym (FYI) skrev 2019-09-08 14:46:34 följande:

    Allvarligt...Tycker det är ena jävla råd att ge.

    Jag förstår att du inte tycker otrohet är att föredra men det är ju precis dom råden du ger.

    Efter "frökenfias" semester verkade det som hon och hennes man i.a.f delvis hittat tillbaka till varandra, så det verkar inte som det skulle vara helt kört dom emellan. Och då bara för att ts känner pirr i magen skall hon fråga vad han känner.

    Råd borde väl då mera handla om att träffa kollegan mindre och på något sätt fantisera mindre om honom...inte ta det till nästa nivå.

    Typ byt avdelning om du har möjlighet till det, och det verkar ju finnas den möjligheten eftersom det tydligen går bra om de hade fått ihop det.

    Glöm inte att det ligger två familjers väl och ve i potten...


    Du vet ingenting om vad jag förordar eller inte förordar, och råden var inte till dig.

    TS får själv välja vad hon vill göra med dem. Jag tror inte du hjälper någon med ditt sedvanliga moraliserande.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Kitty) skrev 2019-09-08 16:17:10 följande:
    Du vet ingenting om vad jag förordar eller inte förordar, och råden var inte till dig.

    TS får själv välja vad hon vill göra med dem. Jag tror inte du hjälper någon med ditt sedvanliga moraliserande.
    Vari låg moraliserandet i det jag skrev??
    Vad mig anbelangar får ts göra vad fan hon vill.
    Men JAG tycker det är ruttet att uppmuntra otrohet..Och det har jag min fulla rätt att uttrycka.
  • Anonym (Bara att välja)
    frökenfia skrev 2019-09-07 20:09:19 följande:

    Förstår dig. Det är knappt att jag står ut med mig själv och mitt velande. Egentligen söker jag bara någon att prata med skulle jag tro. Att inte kunna bolla det här med någon är jätte jobbigt... uppskattar varenda svar och råd jag får här. Det får mig att tänka till och reflektera över mina beslut.


    Någon som är väldigt bra att prata med är ju en terapeut. De har en utbildning för att förstå bakomliggande mekanismer och kan hjälpa dig att genomföra vilket beslut du än kommer till. De har tystnadsplikt och är mycket bättre än en samling med anonyma människor på ett forum.

    Men du ville inte söka professionell hjälp sa du? Bara ventilera här om och om igen?
  • Tool T
    Lione81 skrev 2019-09-07 21:22:06 följande:

    Låt säga att han är lika förälskad i dig som du är i honom. Ni har övervägt och kommit fram till att NI kör på efter att ni separerat ifrån tryggheten och grunden. Hur skulle det vara att bo ihop och jobba ihop?!?! Första tre månaderna fungerar. Sedan när verkligheten kommer ikapp, hur tror du det bli då?

    Väntan av ses försvinner, du ser honom bara du vrider huvudet på jobbet.

    När verkligheten kommer ifatt er och eld och lågor ska bli till vardaglig kärlek. Hur blir eran relation då?


    Baserat på egen erfarenhet kan det bli riktigt bra. Man har bara ett liv till förfogande och har man blivit riktigt kär i någon annan är det något som fattas i relationen. Man har då valet att svika sig själv eller andra. Att vara otrogen kan ju ge många svar på hur man känner och vill ha det och måste ju inte förstöra allt men kan göra det förstås......
Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?