Är gifta kollegan intresserad?

Behöver inte alls vara något som fattas i relationen...Nyfikenhet och pirr för någon man är i närheten av, och träffar mer än sin partner, vilket man oftast gör i en kollegial relation räcker gott.
Det är vät ts ett lysande exempel på...

Uppdatering... det blir löneutmätning på min lön pga mannens dåliga administration av vår ekonomi. Det var inte helt oväntat men samtidigt får jag veta att han gjort bort sig IGEN gällande vår ekonomi och nu är jag rädd att han hamnar i samma onda cirkel som förut och att han egentligen inte alls hade förändrats utan bara fejkat för att inte förlora mig. Blir så besviken o ännu mer kluven. Klart kollegan känns hundra gånger bättre när mannen fortsätter göra bort sig såhär. Har börjat skriva till kollegan, bara vänskapligt och ?oskyldigt? och han svarar på varenda Mail. Än så länge inga kärleksförklaringar. Nu har jag verkligen svårt att känna mig förälskad i min man, vill knappt ta i honom men vill samtidigt inte säga ngt för då kommer han bara hävda att han visst förändrats...

Borde du inte lägga mer fokus att lämna det du har mer än hitta nån ny till att börja med?

Snälla frökenfia. Gå vidare med att skiljas från din oduglige man. Det står ju skrivet i stjärnorna att det kommer att sluta så förr eller senare. Däremot står det inte något som helst skrivet i dessa stjärnor, om att du och din hundra gånger bättre kollega skulle få en framtid tillsammans. Så strunta i honom, i varje fall tills skilsmässan är klar.

Fick i dagarna ett trevligt Mail på eget initiativ från honom. Det behöver inte betyda att han tycker om mig som jag tror men varför skriver man ett icke jobbrelaterat Mail till en kollega utanför arbetstid? Uppskattar varje minut i hans närvaro och blir alldeles varm när jag läser hans Mail. Gråter gör jag också. För jag vet att det är omoraliskt att känna såhär.

Jag tror inte du ska dra för stora växlar på det. Jag tror att han gillar att flirta, lite spänning i vardagen. Men nej, jag tror inte att han är kär i dig och att han tänker lämna sin familj och starta ett nytt liv med dig. Lite hårt kanske, men jag tror att du tolkar in för mycket allvar i en flirt. Jag och min kollega t.ex som skrivit till varann i två års tid - ingen av oss tror jag alls varit där att man tänkt lämna sin familj. Så för din egen skull, skilj dig från din man och försök kyla av dina känslor för kollegan ett tag (dvs ta avstånd. Svårt. Men nödvändigt.) för att kunna se på er relation med nyktra ögon. Är det meningen att bli ni så blir det längre fram också.

Frökenfia, efter att ha hängt med i din tråd så kan jag bara sälla mig till dem som säger att det verkar vara dags att du tar ut en skilsmässa.

Din man verkar ju inte leva upp till sina löften om att sköta sin ekonomi m.m.
Genom din crush på kollegan har du (kanske) fått modet att ifrågasätta din relation.

Om du inte vill gå all-in och skilja dig så tycker jag ni åtminstone borde separera från varandra ett tag och bo på var sitt håll.

Gör dock inget med kollegan INNAN du separerat. Det vore orätt och förnedrande mot din man och kommer inte att hjälpa till den dan ni beslutar er för att skiljas.

Framförallt. Sluta dagdrömma och vela, gör något åt saken! 

TS, har följt din tråd lite till och från. Var själv i din sits för något år sedan och är idag nyskild. Som din man beter sig, och som du beskriver dina känslor för honom så tycker jag utan tvekan att du bör lämna honom. Jag kände att jag kunde stå ut med mycket från min mans sida, men när jag knappt längre kunde se eller röra honom pga mina känslor av förakt mot honom så var separationen oundviklig. Jag är idag väldigt glad att jag tog steget att bryta.

Önskar dig styrka och mod att lämna du också.

Och kollegan -tvärtemot vad vissa andra skriver tror jag visst att han kan vara seriöst intresserad. Inte alla som tar initiativ till kontakt enbart för ?skojs skull? när de är upptagna. Vissa måste vara seriöst intresserade för att ta sig över en sådan moralisk gräns. Jag har själv alltid varit väldigt rabiat mot otrohet, tills den dagen jag blev störtkär i en annan man och han förklarade sin kärlek för mig. Det hade jag aldrig trott om någon av oss. Vi inledde en känslomässig relation, men gick aldrig över den fysiska gränsen. Dock skulle jag aldrig ha flörtat med någon annan utan att ha så starka känslor.

Till er som gillar att fördöma andra: jag säger inte att något är mer eller mindre moraliskt försvarbart, bara att vissa är ?players? medan andra helt enkelt råkar bli kära.

Hej frökenfia, hur går det? Jag vet hur svårt det kan vara, jag vet hur det ena dagen är solklart och nästa dag är allt omkullkastat. Att det som borde vara så lätt ändå lik förbannat kan bli svårt. Och att det är väldigt lätt att ge råd, men att man måste känna eller vilja det själv för att lyssna. Så, hur går det?

Som jag tidigare skrivit kommer förmodligen ingenting hända med kollegan då jag inte vill vara otrogen. Mina känslor är undertryckta och otillåtna och därför mår jag så fruktansvärt dåligt. Att inte veta är en sak men trots att jag skulle veta skulle jag ändå inte kunna göra något sådant mot min man. Kollegan är också en korrekt person med moral. Vi är lika på det sättet och vi skulle nog inte kunna leva med en otrohetsaffär. Så även om jag vill sluta dagdrömma och göra något åt det här kommer det nog inte att hända.