Är gifta kollegan intresserad?

I vilket sammanhang var det idag? Pratar ni över skrivbordet eller ses ni enskilt?

Vi har aldrig träffats enskilt utanför jobbet. Men idag var vi kvar en stund efter att alla gått hem och det blir alltid så långdraget när vi ska gå för dagen. Och då vill jag bara slänga ur mig det. Hjärtat slår fortare, rösten blir lite mer skakig och jag måste verkligen anstränga mig för att inte verka uppenbar. Och jag upplever att han gör likadant. Allt blir så tafatt bara. Önskar att han kunde sägs ngt. Tror det skulle vara annorlunda om vi båda var singlar.

Självklart skulle det vara annorlunda då, så känner ju jag i min situation också. Men sitter ni ner och snackar nåt på dagarna? Vad får du för signaler av honom som gör att du tror att han är intresserad?

Just nu är ångesten total. Gråter och kan inte kontrollera mina känslor. Vill att han ska veta vad jag känner. Vill lära känna honom mer. Vill vara nära. Vill allt och lite till. Varför ska det behöva vara såhär? Jag har inte bett om de här känslorna!

Usch för att känna så, det är jobbigt. Ta en lunch eller nåt och försök känna in hur det känns? Om det blir läge att säga nåt / fråga nåt.

Omöjligt att gå på lunch bara vi två utan att det skulle bli konstigt. Skulle inte stå ut med utfrågningar av andra kollegor och tänk om man skulle stöta på någon man känner... det är så himla komplicerat. Enda tiden vi har är på jobbet när alla gått hem som vi eller iaf jag så gärna använder för att få en pratstund innan vi går hem. Vet inte hur jag ska säga det jag känner. Tänker och tänker och formulerar meningar. Har skrivit massor och suddat ut i ett försök att komma på vad och hur jag skulle berätta allt för honom.

Tänkte fråga om han är lycklig med sin fru och vad receptet är på ett långt lyckligt förhållande. De har ju varit tillsammans sen alltid... men det kan å andra sidan bli ett för djupt samtal som han kanske inte är beredd på eller vill prata om. Och då blir det ju också bara fel. Kanske berätta om min egen situation med mannen. Men vill samtidigt inte framstå som ett offer och tala illa om min man...

Man undrar varför den person som velat men inte fått i snart två år tycker det är en så bra idé att frökenfia börjar prata känslor med sin kontorflirt, när hon inte kom fram till att det var en lika god idé för henne själv att göra i en snarlik situation i annan tråd. Förtroliga luncher på tu mans hand är uppenbart normala i hennes värld, men är det inte i allas.