• Anonym (oroli­gpappa­)
    Äldre 27 Feb 14:58
    12220 visningar
    309 svar
    -1
    309
    12220

    Väntar fel kön, krossat förhållande

    Vi är en  normal familj som har ett barn och väntar vårt andra barn. 


    Problemen började när vi tog reda på kön på andra barnet (nipt). Det fanns starka  önskemål/drömmar från min fru om att även nummer två skulle bli en tjej. 


    Nu verkar det inte bli så utan en lite pojke kommer komma.

    Detta mottogs med en stor besvikelse hos min fru, så pass att hon ville göra abort. Detta hade varit ett alternativ då det var ganska tidigt i graviditeten men jag var inte alls beredd på att min fru skulle påverkas så av detta och under flera veckor diskuterade vi det fram o tillbaka. För mig spelar kön inte någon roll. Huvudsaken att det är ett friskt barn. Men för min fru däremot fanns aldrig det alternativet. Nu ser hon bara två alternativ. Antingen skiljer vi oss eller adopterar vi bort barnet.

    Abort som alternativ föll till slut bort då en sen abort verkade ganska tuff.  Men nu går hon och är så ångerfull och planerar skilsmässa eller hotar med att adoptera bort barnet.
    Hon kan inte se sig som en pojkmamma och säger att hon aldrig kommer klara av att ha en pojke i familjen, att hon hellre är ensam än går och är avundsjuk på andra som fått två tjejer. 


     


    Hels situationen är helt absurd och jag är bokstavligt talad chockad. Hon vill alltså  förstöra familjen.  Låta dottern (och den kommande pojken) växa upp med skilda föräldrar eller adoptera bort barnet  för att det inte motsvarar hennes dröm. 
    Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. 
    Jag är orolig för vår dotter, för vad som kommer att hända. Jag är orolig att min fru mår så pass dåligt psykiskt att hennes förmåga att ta beslut är begränsad. Det känns inte som en normal tanke att ta när vi lever i ett bra förhållande (tills nu då) och har en fin dotter redan. 

    Själv mår jag härefter. Känner mig både dum, ledsen och bedragen. 
    Hade vi diskuterat det helt innan kunde man ju faktiskt på allvar hitta en väg att garantera kön vi a ivf ( till en rätt häftig prispeng)  
    Dum att jag inte har sett detta innan eller att vi inte pratat igenom till 100% samtidigt som jag är sjukt rädd för hur det kommer gå. Vad händer om hon går igenom hela graviditeten och sen vill skiljas och jag blir ensam med pojken med skilsmässa och allt vad det innebär med en nyfödd.  Vad har hänt, kan min fru drabbats av en sådan depression eller chock att hon kan göra så här? Någon som har varit med om liknande?

  • Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande
  • Anonym (K.)
    Tue 17 Mar 2020 21:02
    Anonym (Morgan) skrev 2020-03-17 20:32:44 följande:
    Orkar inte läsa 23 sidor med årsgamla inlägg. Det är fult att svära, tvätta munnen med handsprit.
    Det står redan i ts att första är en flicka.
  • Tue 17 Mar 2020 21:49
    +2

    Hej TS.

    Det är sällan jag kommenterar på fl.

    Jag blev väldigt bestört av den här tråden.

    Nu har du o din fru daltat i över ett år över att hon inte vill vara pojkens mor. Fast hon är det i allra högsta grad. Förstår inte hur du har orkat stå ut så länge.

    Jag tycker faktiskt att det är dags för dig att fråga en gång för alla hur hon vill ha det. Vill hon inte, ja, då får du ta pojken o dra. Flickan får ni ha varannan vecka eller hur ni väl löser det. Barn är inte dumma, de växer o förstår mer o mer.

    Jag tycker inte din fru låter som en psykopat utan som en bortskämd omogen människa som minsann inte kan acceptera att det inte blev som hon ville.

    Eftersom som inte visar den bilden utåt får jag en känsla att hon psykar o straffar dig med ovissheten för att hennes liv inte blev som hon ville.

    Om du nu sätter stopp för hennes spel o säger att du vill att ni ska gå isär undrar jag om hon skulle vara lika kaxig. Det låter som tomma hot. O är det inte tomma hot utan hon menar allvar, ja, då är det för dig att bara acceptera. Pojken ska inte behöva växa upp med en mamma som inte vill vara hans mamma.

    TS, det är verkligen dags för dig o sätta stopp för hennes sjuka spel.

    Önskar sig all lycka. Du verkar vara en fantastisk fin pappa o make.

  • Anonym (Bebis­beteen­de)
    Tue 17 Mar 2020 23:35
    +1

    Så hemskt att vissa på familjeliv är så emot att få söner och vilken hemsk syn på pojkkönet! Vi är alla olika oavsett kön, kom inte med en massa skit för att ni själva vill ha livet efter era sjuka mallar. Vilka krav, Ett barn som har visst kön , ser ur på ett visst sätt och beter sig på ett lugnt sätt......småbarn som ska bli föräldrar, tror ni att det är en liten söt vit kanin ni kan önska er?

    Blir då förbannad på många av dagens nyblivna föräldrar, ingen tacksamhet över att ha fått det här unika lilla människobarnet.

  • Anonym (.....­)
    Tue 17 Mar 2020 23:50
    +2
    fru nyfiken skrev 2020-03-17 21:49:05 följande:

    Hej TS.

    Det är sällan jag kommenterar på fl.

    Jag blev väldigt bestört av den här tråden.

    Nu har du o din fru daltat i över ett år över att hon inte vill vara pojkens mor. Fast hon är det i allra högsta grad. Förstår inte hur du har orkat stå ut så länge.

    Jag tycker faktiskt att det är dags för dig att fråga en gång för alla hur hon vill ha det. Vill hon inte, ja, då får du ta pojken o dra. Flickan får ni ha varannan vecka eller hur ni väl löser det. Barn är inte dumma, de växer o förstår mer o mer.

    Jag tycker inte din fru låter som en psykopat utan som en bortskämd omogen människa som minsann inte kan acceptera att det inte blev som hon ville.

    Eftersom som inte visar den bilden utåt får jag en känsla att hon psykar o straffar dig med ovissheten för att hennes liv inte blev som hon ville.

    Om du nu sätter stopp för hennes spel o säger att du vill att ni ska gå isär undrar jag om hon skulle vara lika kaxig. Det låter som tomma hot. O är det inte tomma hot utan hon menar allvar, ja, då är det för dig att bara acceptera. Pojken ska inte behöva växa upp med en mamma som inte vill vara hans mamma.

    TS, det är verkligen dags för dig o sätta stopp för hennes sjuka spel.

    Önskar sig all lycka. Du verkar vara en fantastisk fin pappa o make.


    Håller med, och nu har ju många skrivit här gång på gång på gång att nåt måste göras.. Det gick inte över när hon födde pojken och riskerar att drabba honom rejält.
    TS kan inte bara stå handfallen längre och titta på.. Skydda pojken innan han hunnit fästa sig vid henne, bara för att sen få kalla handen... Hon ska inte vara i hans närhet när hon känner som hon gör.
  • Anonym (What)
    Wed 18 Mar 2020 06:57
    +2

    Är besviken på dig TS!

    Du verkade vara en bra pappa men sanningen är att du också skiter i pojken för att det är bekvämt. Du låter honom vara med sin mamma som inte vill ha honom och som önskar att han inte var född för att han är en pojke.

    Du är minst lika skyldig till det här eftersom du inte gör ngt åt situationen. Du kanske t.o.m. riskerar hans liv. Man vet när man är oönskad och oälskad.

    Skamligt!!

  • Tappad­steksp­ade
    Wed 18 Mar 2020 23:37
    +3

    En bekant till mig fick ett liknande psykbryt när hon fick en son. Vet du vad den pappan gjorde? Tog sin son och drog. Så gör ansvarsfulla pappor.

  • Anonym (oroli­gpappa­) Trådstartaren
    Fri 3 Apr 2020 18:37
    fru nyfiken skrev 2020-03-17 21:49:05 följande:

    Hej TS.

    Det är sällan jag kommenterar på fl.

    Jag blev väldigt bestört av den här tråden.

    Nu har du o din fru daltat i över ett år över att hon inte vill vara pojkens mor. Fast hon är det i allra högsta grad. Förstår inte hur du har orkat stå ut så länge.

    Jag tycker faktiskt att det är dags för dig att fråga en gång för alla hur hon vill ha det. Vill hon inte, ja, då får du ta pojken o dra. Flickan får ni ha varannan vecka eller hur ni väl löser det. Barn är inte dumma, de växer o förstår mer o mer.

    Jag tycker inte din fru låter som en psykopat utan som en bortskämd omogen människa som minsann inte kan acceptera att det inte blev som hon ville.

    Eftersom som inte visar den bilden utåt får jag en känsla att hon psykar o straffar dig med ovissheten för att hennes liv inte blev som hon ville.

    Om du nu sätter stopp för hennes spel o säger att du vill att ni ska gå isär undrar jag om hon skulle vara lika kaxig. Det låter som tomma hot. O är det inte tomma hot utan hon menar allvar, ja, då är det för dig att bara acceptera. Pojken ska inte behöva växa upp med en mamma som inte vill vara hans mamma.

    TS, det är verkligen dags för dig o sätta stopp för hennes sjuka spel.

    Önskar sig all lycka. Du verkar vara en fantastisk fin pappa o make.


    Asså fy tusan vilken reality check du fick in på mig . Ja jag kan inte låta det fortgå så här. Jag startade ju tråden för att få pepp och vägledning och det har ju alla gjort . Det ör upp till mig att välja väg nu. Tack för du försöker få mig att komma ut min comfort zone. Inser att jag lika väl själv blivit en spelpjäs i den här pjäsen tyvärr. Mitt hjärta säger mig bara att jag vill hjälpa henne se det på ett annat sätt. Men världen är inte alltid happy endings tyvärr.
  • Ingrid­1983
    Fri 3 Apr 2020 19:29

    Du kanske har svarat på det redan, men det är ju långvarig kontakt med en duktig psykolog som krävs för henne. Och att hon tar bort Instagram och fb så hon slipper se andra. Hon borde ju nånstans vilja jobba med det här själv, hon kan ju omöjligt må bra?

  • Anonym (oroli­gpappa­) Trådstartaren
    Fri 3 Apr 2020 22:05
    Ingrid1983 skrev 2020-04-03 19:29:56 följande:

    Du kanske har svarat på det redan, men det är ju långvarig kontakt med en duktig psykolog som krävs för henne. Och att hon tar bort Instagram och fb så hon slipper se andra. Hon borde ju nånstans vilja jobba med det här själv, hon kan ju omöjligt må bra?


    Ja jo jag tror ju det med men det måste ju finnas någon vilja att försöka förändra det hos henne. Svårt med psykolog annars men jag måste försöka få dit oss / henne igen . Hade kortvarig kontakt med en psykolog men tror varken psykologen eller jag insåg djupet i det hela. Nej jag får intrycket att hon söker Efter något att grunda sin deppresion på. För på andra delar av livet som träning eller resa / vara ute i naturen så skulle du aldrig kunna dömma henne för att ha sådana tankar
  • Sat 4 Apr 2020 16:29
    +2
    Anonym (oroligpappa) skrev 2020-04-03 18:37:07 följande:

    Asså fy tusan vilken reality check du fick in på mig . Ja jag kan inte låta det fortgå så här. Jag startade ju tråden för att få pepp och vägledning och det har ju alla gjort . Det ör upp till mig att välja väg nu. Tack för du försöker få mig att komma ut min comfort zone. Inser att jag lika väl själv blivit en spelpjäs i den här pjäsen tyvärr. Mitt hjärta säger mig bara att jag vill hjälpa henne se det på ett annat sätt. Men världen är inte alltid happy endings tyvärr.


    Jag förstår att det är jättesvårt TS, men jag håller med alla som säger att du måste skydda din lilla pojke. Han kommer få extremt stora psykiska men av att växa upp med en mamma som inte älskar honom. Så även om hon kanske inte kommer skada honom fysiskt så kommer hon skada honom psykiskt. Det är ett faktum. Självkänslan grundas de fyra första åren. Att inte vara älskad av den som tar hand om en ger sår som är i princip omöjliga att reparera.

    Det är oerhört mycket bättre att du tar hand om honom som älskar honom. Han är så liten och totalt utlämnad till er.
    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande