• Anonym (Enya)
    Äldre 10 Mar 15:51
    572 visningar
    27 svar
    27
    572

    Säga till andras barn

    Mitt barn idrottar med andra barn i åldern 3-5. Mitt barn är 4.

    På idrotten skulle barnen krypa på golvet under en madrass som låg över två bänkar. Alla barnen gjorde detta. Ett barn började att hoppa på madrassen när andra barn var under. Detta pågick under lång tid och min irritation växte och tillslut gick jag fram till en av de 4 instruktörerna och sa till dem om pojken som hoppade på alla barnen. Hon sa att hon skulle hålla koll. Det gjorde hon inte. Pojken fortsatte hoppa och klättra på madrassen när barn var under. När mitt barn är där under så hoppar pojken en gång till så mitt barns huvud trycks ner mot golvet! Det gjorde mig arg och jag gick upp från min plats till den här pojken och sa till honom att nu får han sluta hoppa på madrassen och att detta är inte okej alls! Jag hade ett högre tonfall och var bestämd på rösten.

    Pojkens mamma sitter och ser allt detta. Hur hennes pojke beter sig men hon sitter och skrattar och säger inte alls till pojken! När hon ser att jag säger till pojken så bara stirrar hon på mig utan att säga nånting.

    Pojken är 5.

    Gjorde jag rätt eller fel?

  • Svar på tråden Säga till andras barn
  • sextio­talist
    Äldre 10 Mar 15:53
    #1
    +5

    Du gjorde rätt. Barnet utsatte andra för fara och ledarna gjorde inget åt detta

  • Anonym (Helt rätt)
    Äldre 10 Mar 15:54
    #2
    +3

    Du gjorde verkligen rätt, om dina barn kan ta skada av de andra barnets beteende och föräldrarna inte gör något åt saken så är det bra att du tog saken i egna händer. Att bara titta på när ens barn kan bli skadat hade varit fel.

  • Anonym (A)
    Äldre 10 Mar 15:54
    #2
    +3

    Du gjorde rätt.

    Egentligen så borde ledarna ha gått in, men eftersom de inte gjorde det och det var ditt barn som blev utsatt så kunde du inte agerat på annat sätt.

  • Anonym (Ok)
    Äldre 10 Mar 16:31
    #3
    +2

    Du gjorde rätt i att säga till, men hade kunnat börja med vanligt vänligt tonfall. Givetvis säga till skarpare vid ev utebliven respons. Barnet vet kanske inte att det inte är ok i och med att varken mamma, ledare eller andra barn säger till. Då kan man säga till utan högre tonfall eller bestämd röst.

  • Anonym (S)
    Äldre 10 Mar 16:37
    #4

    Du gjorde absolut helt rätt, men egentligen borde ledarna styrt upp situationen. Eftersom ledarna ignorerade en olycksrisk så skulle jag inte bara släppt de o gått vidare utan kontaktat föreningen och bett dom prata med ansvariga ledare. Kanske är dom för få ledare för antalet barn o behöver stöttning av ombytta föräldrar? Jag har själv erfarenheten av att ha gymnastikgrupper för barn i den åldern och kan man inte upprätthålla säkerheten så måste situationen förändras innan olyckan är framme.

  • Anonym (Rätt)
    Äldre 10 Mar 16:59
    #5

    Du gjorde rätt. Jag säger ofta till andras skitungar när föräldrarna uppenbarligen inte klarar det själva. Och ja jag har egna barn men jag uppfostrar mina barn också.

  • Anonym (Villb­lismal­nuärja­gtjock­ochbit­ter)
    Äldre 10 Mar 18:19
    #6

    Jag skulle gått på mamman också. Jävla ägg! Hur kan man bara se på utan att agera!?

  • Äldre 10 Mar 18:32
    #7
    -2

    Du gjorde fel, du skulle sagt till pojken på en gång (med vänlig ton). Fast bättre sent än aldrig.

  • Anonym (Villb­lismal­nuärja­gtjock­ochbit­ter)
    Äldre 10 Mar 18:46
    #8
    +1
    FuckGoggleAskMe skrev 2019-03-10 18:32:35 följande:

    Du gjorde fel, du skulle sagt till pojken på en gång (med vänlig ton). Fast bättre sent än aldrig.


    Vänlig ton!? Eh, nej.
  • Anonym (Mmm)
    Äldre 10 Mar 18:47
    #9

    Det här verkar så vanligt idag: föräldrar som inte uppfostrar sina barn. Har bekanta som låter sina barn göra lite hur som haver: alltifrån att vara otrevliga och uppkäftiga (från 4-årsåldern och uppåt) till att gå till fysiskt angrepp.

    Samma föräldrar gnäller över tuff ekonomi (men varför väljer man då att skaffa 2,3,4 barn??

Svar på tråden Säga till andras barn