• Anonym (Funde­rsam)
    Äldre 26 Mar 15:30
    752 visningar
    9 svar
    9
    752

    Erfarenheter från planerat snitt efterlyses!

    Hej!

    Står inför att jag själv måste fatta beslut om att välja planerat snitt eller en vaginal förlossning.

    Det finns en del risker med en vaginal förlossning efter min förra men inte så stora att jag avråds av läkare. Är fri att välja själv.

    Av någon anledning skrämmer tanken på snitt mig.

    Efterlyser därför alla möjliga erfarenheter från planerat snitt.

    Hur upplevde du känslan av att inte kunna röra dig och vara ?fastspänd? under operationen?

    Vad gjorde din partner (eller kunde ha gjort) för att det skulle kännas bra att ligga där?

    Fick du vara själv på uppvaket eller kunde det ske på BB med bebis och partner?

    Hur upplevde du smärtlindringen efteråt? Biverkningar av läkemedel (tänker typ illamående osv.)

    Något annat - bra eller dåligt - som du önskar att du hade vetat innan?

    Har tusen tankar som snurrar och om jag väljer snitt vill jag att det ändå blir en bra upplevelse.

  • Svar på tråden Erfarenheter från planerat snitt efterlyses!
  • Anonym (Snitt­)
    Äldre 26 Mar 15:37
    #1

    Följer tråden då jag ska göra planerat snitt. Har dock inget val p.g.a. två tidigare akuta snitt. (Som gick hur bra som helst, även återhämtningen) :)

  • Äldre 26 Mar 15:38
    #2

    Att ligga på operation tyckte jag inte var alls jobbigt, såg bara fram emot att få träffa mig bebis. Jag var ju klarvaken och helt med. Mannen satt vid min huvudända och höll mig i handen. Jag tyckte det var en superhäftig upplevelse. 

    Efteråt gick mannen och dottern iväg upp på avdelningen för att mysa medan bedövningen gick ur kroppen på mig. Det var väl den tråkigaste delen. Men å andra sidan var det jättehärligt för min man. Och Det unnar jag honom verkligen. Jag mådde en aning dåligt på uppvaket, men fick syre och då släppte det. 

    Tror jag hade ont i såret i 2-3 dagar sedan var det inga problem alls. Var bara första dygnet jag fick morfin. Sedan klarade jag mig bra på receptfria medel. 

    Totalt sett tyckte jag att det var en jättefin upplevelse som jag inte skulle vilja ha på något annat sätt. Jag tycker det känns fint att jag var helt klar i huvudet, inte smärtpåverkad eller trött. Jag kunde prata med min man helt vanligt under hela förloppet. 
    Och visst, lite glad är jag också för att jag slapp spricka eller få andra förlossningskomplikationer. 

  • Anonym (Janna­)
    Äldre 26 Mar 17:48
    #3
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-03-26 15:30:08 följande:

    Hej!

    Står inför att jag själv måste fatta beslut om att välja planerat snitt eller en vaginal förlossning.

    Det finns en del risker med en vaginal förlossning efter min förra men inte så stora att jag avråds av läkare. Är fri att välja själv.

    Av någon anledning skrämmer tanken på snitt mig.

    Efterlyser därför alla möjliga erfarenheter från planerat snitt.

    Hur upplevde du känslan av att inte kunna röra dig och vara ?fastspänd? under operationen?

    Vad gjorde din partner (eller kunde ha gjort) för att det skulle kännas bra att ligga där?

    Fick du vara själv på uppvaket eller kunde det ske på BB med bebis och partner?

    Hur upplevde du smärtlindringen efteråt? Biverkningar av läkemedel (tänker typ illamående osv.)

    Något annat - bra eller dåligt - som du önskar att du hade vetat innan?

    Har tusen tankar som snurrar och om jag väljer snitt vill jag att det ändå blir en bra upplevelse.


    Jag har gjort två planerade snitt och det har varit jättefina upplevelser. Hade ganska många nojor innan men oroade mig helt i onödan.

    Jag upplevde inte att jag var fastspänd under snittet. Armarna låg utåt på armstöd och man hade ju slangar och grejer. Tror att jag kunde röra armarna litegrann i alla fall. Det här var en av de saker som jag oroat mig för innan men upplevde det inte alls som ett problem. Man får ju ganska sköna droger under snittet så jag kände mig lugn och lite småhög.

    Min partner satt brevid mitt huvud. Han gjorde inget särskilt men det var ett stort stöd att ha honom där. Han höll koll på klockan (jag frågade hela tiden vad klockan var av någon anledning).

    Första barnet hade problem med andningen så vi fick vara tillsammans först efter ett par timmar. Jag låg på uppvaket och barnet låg på nån observationsavdelning. Pappan var med barnet hela tiden. Andra barnet mådde bra och fick komma till mig direkt. Sedan gick pappan med barnet till uppvaket och jag kom dit när de hade sytt klart, typ efter 20 minuter.

    Stannade två dygn på BB med båda barnen. Under den tiden fick jag smärtstillande dropp och hade inte så ont. När jag kom hem tog jag tabletter några dagar men hade förvånansvärt lite ont. Efter en vecka hade jag ingen smärta alls.

    Jag nojade mycket för katetern och epiduralen men ingen av dem gjorde ont.

    Lycka till med förlossningen!
  • Äldre 26 Mar 18:07
    #4

    Jag gjorde planerat snitt med barn nr 3 för två månader sedan pga mina två förlossningar innan var traumatiska och med komplikationer, barn nr 2 kom med urakut snitt t.ex. Dessutom så la sig trean med rumpan ner så det hade blivit snitt ändå (hon ville hjälpa sin mamma med att få snitt ). Det var den bästa förlossningen! Allt gick lugnt och stilla till. Alla var så trevliga och omtänksamma. Det jobbigaste var nog att få katetern och att sätta in spinalen, just att man måste sitta så still på ett visst sätt. Dessutom gjorde det rätt ont på mig, hon träffade nån nerv. Sedan kändes det bara besynerligt när jag började tappa känseln och rörelseförmågan. Jag kände inget förräns dom började rota runt i magen, det var lite obehagligt men så plötsligt var hon ute! Och väntan på ljud från bebisen kändes som en evighet men det gick bara några sekunder. Hon mådde så bra att hon fick komma och ligga på mitt bröst direkt.

    Jag mådde rätt illa sedan av den där medicinen man får för att livmodern ska dra ihop sig. Det var lite jobbigt men efter ett tag fick jag nån annan medicin som tog bort illamåendet. Jag fick ligga på uppvaket med bebisen och min man, låg där ca 2 timmar sedan kom vi till BB. Jag kunde röra på benen rätt snabbt men det tog väldigt lång tid innan jag kände att alla avdomningar var borta så jag fick ha katetern i nästan 12 timmar innan jag kände att jag skulle kunna hålla på kisset om jag skulle nysa t.ex.

    Smärtlindringen var bra, fick tabletter med jämna mellanrum så det var inget som kändes jobbigt. Det var helt enkelt en jättebra upplevelse och jag önskar att jag gjort planerat kejsarsnitt barn nr 2 också.

  • Anonym (Funde­rsam) Trådstartaren
    Äldre 26 Mar 18:24
    #5

    Tack för att ni tar er tid att svara!

    Med första barnet hamnade jag på operation och bortsett från att jag fick upp barnet på bröstet en stund innan jag kördes iväg så missade jag ett gäng timmar där (unnar såklart mannen de första timmarna men i vårt fall kände han sig nog mest rädd och övergiven eftersom han inte visste hur det var med mig).

    Så det är en del jag hade hoppats på att få en annan erfarenhet med detta barnet. Längtar så efter att få en ?vanlig? förlossning men vet inte hur jag ska tänka och att snitt kanske ändå är bättre.

    Har bara fått något morfinliknande en gång efter en operation och då mådde jag fruktansvärt dåligt och kräktes konstant under flera timmar av bara en dos. Känns ju inte kul att hamna i det läget med operationsärr och när man bara vill mysa med sin bebis.

  • Äldre 26 Mar 20:05
    #6

    Johanna Kajsson har bloggat en del om sina kejsarsnitt. Även hur hon förberedde sig innan. Googla!

  • Anonym (Funde­rsam) Trådstartaren
    Äldre 26 Mar 20:21
    #7
    GAndrea skrev 2019-03-26 20:05:38 följande:

    Johanna Kajsson har bloggat en del om sina kejsarsnitt. Även hur hon förberedde sig innan. Googla!


    Tack för tipset!
  • Anonym (ssk)
    Äldre 26 Mar 21:25
    #8

    Jag är ssk och jobbar på uppvaksavdelningen där man ligger efteråt för att bedövningen ska släppa. På vissa sjukhus är barnet med, på andra sjukhus får barnet vara med pappan på BB. 

    Man är inte fastspänd på operation, men man får en benrem för att inte glida av. Den känns inte eftersom du är bedövad. I regel ges heller inget lugnande under op.en. 

  • Little­Sunshi­ne84
    Äldre 26 Mar 21:52
    #9
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-03-26 15:30:08 följande:

    Hej!

    Står inför att jag själv måste fatta beslut om att välja planerat snitt eller en vaginal förlossning.

    Det finns en del risker med en vaginal förlossning efter min förra men inte så stora att jag avråds av läkare. Är fri att välja själv.

    Av någon anledning skrämmer tanken på snitt mig.

    Efterlyser därför alla möjliga erfarenheter från planerat snitt.

    Hur upplevde du känslan av att inte kunna röra dig och vara ?fastspänd? under operationen?

    Vad gjorde din partner (eller kunde ha gjort) för att det skulle kännas bra att ligga där?

    Fick du vara själv på uppvaket eller kunde det ske på BB med bebis och partner?

    Hur upplevde du smärtlindringen efteråt? Biverkningar av läkemedel (tänker typ illamående osv.)

    Något annat - bra eller dåligt - som du önskar att du hade vetat innan?

    Har tusen tankar som snurrar och om jag väljer snitt vill jag att det ändå blir en bra upplevelse.


    Hej! Har två snitt i bagaget, ett akut och ett planerat :)

    Jag upplevde aldrig att jag var fastspänd och det gjorde mig inget att ligga där. Min partner var ett enormt stöd och han pratade mkt om roliga minnen med första barnet och gjorde allt för att försöka lätta på stämningen. Jag var jätte jätte nervös och han gjorde ett kanonjobb.

    Min sambo och bebis var med på uppvaket. Jag fick frågan om jag ville hålla bebis direkt efter att han kom ut men tackade nej till det så min sambo fick hålla honom. Jag tackade nej för jag var nervös och hade kramp i händerna så jag vågade inte.

    Smärtlindringen var kanon och generös!

    Har du barn sen innan? Ålder? Jag var inte förberedd på mitt första barns reaktion men är så här i efterhand så glad över att vi tog dubbeldagar direkt efter de tio första dagarna. Jag har kunnat läka i fred och sambon har kunnat avlasta helt med första barnet. Min ungstason är nu tre veckor och det är en dröm att vara hemma bägge två!
Svar på tråden Erfarenheter från planerat snitt efterlyses!