• Äldre 27 Mar 08:46
    6637 visningar
    268 svar
    -7
    268
    6637

    Får inte kalla mig mamma?!

    Okej, så en snabb fråga.

    Har ett bonusbarn på 5 år som de senaste månaderna har börjat kalla mig mamma istället för mitt namn eller ?bonusmamma?. Detta är något som kommit helt självmant från barnet och ingenting som blivit ?påtvingat? då jag själv blev tvingad att kalla min mammas nya för pappa som barn.

    Dock har barnets mamma nu fått reda på detta och verkar ha problem med det. Vi har på flera sätt fått veta att hon sagt till barnet att INTE kalla mig för mamma. Hon har även erkänt detta.

    Min tanke är då, kan man inte vara glad för att ens barn har en ny människa i sitt liv som den känner sådan tillit och trygghet och har sån bra relation till att den kan kalla personen mamma? Hur hade ni andra reagerat om ert barn kallade barnets andres förälders nya för mamma/pappa?

    Har inga egna biologiska barn men hade jag varit mamman hade jag blivit superglad om mitt barn kände den tryggheten med den nya partnern.

  • Svar på tråden Får inte kalla mig mamma?!
  • Äldre 28 Mar 13:03
    #71

    Förstår inte varför man ska spela med och låtsas att barnet har två mammor haha. Det låter ju befängt. 

    Det är klart att en mamma inte kan ersättas av någon annan. Det har ingenting med biologi att göra, oavsett om man är adopterad eller inte har man bara en mamma och en pappa. 

  • Äldre 28 Mar 13:05
    #72
    Sonnet skrev 2019-03-28 12:49:50 följande:
    Nej, begreppet mamma kan ju definieras på olika sätt. Det behöver såklart inte handla om biologi. Men i det här specifika fallet, när det finns en närvarande kvinna som dels fött barnet, är vårdnadshavare och är den som, jämte pappan, är primärt omvårdnadsansvarig finns det ingen som helst anledning att börja dela ut titeln mamma till fler än den riktiga mamman.
    Fast det är det ingen som har gjort heller. Barnet har börjat kalla henne mamma helt naturligt. Vilket på sätt och vis är korrekt, när barnet är där är hon barnets mamma.

    Jag kan helt förstå att det svider när ens barn kallar någon annan mamma, att det känns som man blir åsidosatt och att ens unika position i barnets liv är hotad, men jag tycker nog att man får ställa sig över de känslorna och inse att livet de lever nu är inte samma som när de var en kärnfamilj och att ens barn faktiskt har flera mammor, en i varje hem.
  • Äldre 28 Mar 13:15
    #73
    Anonym (Eva) skrev 2019-03-28 12:49:39 följande:

    Så länge det inte finns något som helst vettigt motargument så så borde barnets upplevelse få styra. Det handlar om ett barn som varit ned om ett, ofta ofrivilligt, uppbrott men som sedan haft möjlighet att knyta an till en ny partner. I det fallet är det för mig självklart att barnets känsla ska få styra.


    Det är knepigt med bonusfamiljer och där finns mycket känslor, tankar och åsikter. Det är inte heller svartvitt, ens för de vuxna vilket jag tycker den här tråden tydligt visar.

    Om bonusmamman verkligen har en ?mammaroll? och barnet håller fast vid att detta är vad som känns rätt för mig när man verkligen tagit upp det i samtal några gånger då är det troligtvis upp till barnet. Men för mig är den naturliga reaktionen om barnet plötsligt säger mamma att vänligt korrigera de första gångerna. Kommer det igen så talar man om det och barnet får komma till tals. Men det är ibland en infekterad situation i bonusfamiljer och om detta uppenbarligen känns riktigt jobbigt för den biologiska mamman så är det väl också sunt att inte genast uppmuntra tilltalet och skulle barnet sedan hålla fast och ändå vilja så kan man ju själv föreslå en kompromiss typ mamma Xxxx

    Vuxna har också känslor och ibland behöver man hitta en balans
  • Anonym (Nej!)
    Äldre 28 Mar 13:49
    #74
    -1

    [quote=79532555][quote-nick]Anonym (Eva) skrev 2019-03-28 12:49:39 följande:[/quote-nick]Så länge det inte finns något som helst vettigt motargument så så borde barnets upplevelse få styra. Det handlar om ett barn som varit ned om ett, ofta ofrivilligt, uppbrott men som sedan haft möjlighet att knyta an till en ny partner. I det fallet är det för mig självklart att barnets känsla ska få styra.[/

    Biomamman blir djupt sårad, och det är inte ett vettigt motargument?

    Man brukar inte låta femåringar göra eller säga sådant som skadar/sårar andra, varför skulle biomamman vara i en sämre ställning än andra?

    Tänk om läget hade varit det att barnet inte tycker om sin bonusmamma? Tänk om barnet skulle ha hittat på att kalla sin bonusmamma för ?dumma-mamma?? Ska barnets känsla få styra?

    Om ett ord används på ett sådant sätt att någon blir sårad, då ska ordet inte användas på det sättet. Det spelar ingen roll om vilket ord det är. För även ord som i sig själv är positiva kan användas på fel sätt.

  • Sonnet
    Äldre 28 Mar 13:50
    #75
    Bjoer skrev 2019-03-28 13:05:42 följande:

    Fast det är det ingen som har gjort heller. Barnet har börjat kalla henne mamma helt naturligt. Vilket på sätt och vis är korrekt, när barnet är där är hon barnets mamma.

    Jag kan helt förstå att det svider när ens barn kallar någon annan mamma, att det känns som man blir åsidosatt och att ens unika position i barnets liv är hotad, men jag tycker nog att man får ställa sig över de känslorna och inse att livet de lever nu är inte samma som när de var en kärnfamilj och att ens barn faktiskt har flera mammor, en i varje hem.


    Det är inte alls korrekt. När barnet är där är fortfarande hennes riktiga mamma den enda mamman. Barn får inte automatiskt en ny mamma eller pappa bara för att dess föräldrar hittar nya partners.
  • Anonym (Bonus­mamma)
    Äldre 28 Mar 13:54
    #76
    +2
    Sonnet skrev 2019-03-28 13:50:17 följande:
    Det är inte alls korrekt. När barnet är där är fortfarande hennes riktiga mamma den enda mamman. Barn får inte automatiskt en ny mamma eller pappa bara för att dess föräldrar hittar nya partners.
    Då ska alltså inte bonusföräldrar se bonusbarn som sina egna? Utan göra skillnad på biobarn och bonusbarn??
  • Äldre 28 Mar 13:56
    #77
    Anonym (Nej!) skrev 2019-03-28 13:49:59 följande:

    Biomamman blir djupt sårad, och det är inte ett vettigt motargument?

    Man brukar inte låta femåringar göra eller säga sådant som skadar/sårar andra, varför skulle biomamman vara i en sämre ställning än andra?

    Tänk om läget hade varit det att barnet inte tycker om sin bonusmamma? Tänk om barnet skulle ha hittat på att kalla sin bonusmamma för ?dumma-mamma?? Ska barnets känsla få styra?

    Om ett ord används på ett sådant sätt att någon blir sårad, då ska ordet inte användas på det sättet. Det spelar ingen roll om vilket ord det är. För även ord som i sig själv är positiva kan användas på fel sätt.


    Bara att du skriver "biomamma" och "bonusmamma" är väl ganska talande för att båda är mammor, eller?
    Sonnet skrev 2019-03-28 13:50:17 följande:
    Det är inte alls korrekt. När barnet är där är fortfarande hennes riktiga mamma den enda mamman. Barn får inte automatiskt en ny mamma eller pappa bara för att dess föräldrar hittar nya partners.
    Inte automatiskt, men när de väl är en del av familjen och behandlas som mamma och hon behandlar dem som sina barn.
  • Äldre 28 Mar 13:59
    #78
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2019-03-28 13:54:34 följande:
    Då ska alltså inte bonusföräldrar se bonusbarn som sina egna? Utan göra skillnad på biobarn och bonusbarn??
    Precis. Det är ju det här som är problemet när man börjar göra skillnad på folk och folk. Det känns som risken för att det är destruktivt för familjen är överhängande. 
  • Sonnet
    Äldre 28 Mar 14:00
    #79
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2019-03-28 13:54:34 följande:

    Då ska alltså inte bonusföräldrar se bonusbarn som sina egna? Utan göra skillnad på biobarn och bonusbarn??


    Det tror jag är extremt få som gör, dvs ser sina bonusbarn som sina egna, älskar dem som sina egna.

    Så naturligtvis gör man skillnad i den bemärkelsen.
  • Anonym (Bonus­mamma)
    Äldre 28 Mar 14:04
    #80
    Sonnet skrev 2019-03-28 14:00:32 följande:
    Det tror jag är extremt få som gör, dvs ser sina bonusbarn som sina egna, älskar dem som sina egna.

    Så naturligtvis gör man skillnad i den bemärkelsen
    Och exakt samma skillnad gör barn på sin mamma och mamma.
Svar på tråden Får inte kalla mig mamma?!