• Anonym (Ts)
    Fri 5 Apr 2019 12:11
    974 visningar
    12 svar
    12
    974

    Planerar barn och behöver hjälp. Förhindra störtförlossning?

    Vi planerar just nu vårat 6e barn.

    Med varje barn så har förlossningarna gått fortare o fortare. Med nr 5 öppnade jag mig från 3cm till 10cm och redo att föda på ca 1.5 timme. Hela förlossningen tog 5 timmar from att vi blev inskrivna för igångsättning.

    Smärtan blir då såklart otroligt intensiv och gör så ont så jag bara förmår mig att skrika.

    Sist tog jag epidural för första gången, men den hann inte verka.

    Det känns otroligt skrämmande att gå igenom samma sak igen, och kanske ännu snabbare/intensivare.

    Finns det något man kan göra för att liksom dra ut på öppningsskedet lite? Eller någon form av bra smärtlindring man kan ta tiiiidigt? Vet inte om jag kan ta epidural igen då ryggen inte riktigt verkade ok. (Kanske diskbråck lr liknande) men det tog läkaren ca 30 min att sätta den då han fick göra om 3 gg.

  • Svar på tråden Planerar barn och behöver hjälp. Förhindra störtförlossning?
  • Anonym (två störtf­örloss­ningar­)
    Fri 5 Apr 2019 13:58
    #1

    Jag har haft två störtförlossningar (senaste tog en timme från första värken tills barnet var ute) och undrar samma sak. Det enda jag har hittat om att förlänga förloppet är att ändra ställning så att det blir lite "uppförsbacke". Dvs kanske ligg på rygg istället för att gå omkring. Läste också någonstans att igångsättning kan göra förloppet snabbare, men de brukar ju inte börja en igångsättning utan anledning, så att försöka undvika det är knappast ett bra råd. Har frågat barnmorskor om råd eftersom jag varit orolig för att inte hinna till sjukhuset i tid (var mycket nära att föda utomhus en gång, åkte in med ambulans), men de har inte kommit med något annat råd än att åka in så fort jag känner något över huvudtaget. Störtförlossningar går i släkten från både min mors och min fars sida, så kanske det är genetiskt och min kropp är perfekt för snabba och komplikationsfria förlossningar, vilket ju är bra på ett sätt, men jag vill ju helst hinna fram till sjukhuset.

  • Anonym (två störtf­örloss­ningar­)
    Fri 5 Apr 2019 13:59
    #2

    Glömde säga att jag tyvärr inte vet något om tidig smärtlindring eftersom det aldrig har hunnits med.

  • Anonym (..)
    Fri 5 Apr 2019 18:59
    #3

    Öm du blir igångsatt även denna gång så be om att få bedövning i samband med att de sätter igång dig. Beroende på vilken igångssättningsmetod då förstås.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Fri 5 Apr 2019 20:42
    #4

    Jag har blivit igångsatt, alla graviditeter. Sist tog dom hål på hinnan kl 21, och 02 föddes barnet.

    Upp till 3 cm så går det hur bra som helst, men sen är det som om helvetets portar öppnar sig, och jag tappar kontrollen totalt.

    Det är liksom så jäkla trist, att inte riktigt vara närvarande pga smärtan.

    Min önskan är ju att vara hemma så länge som möjligt under värkarbetet, men det är ju uteslutet i dagsläget.

  • Fri 5 Apr 2019 21:18
    #5

    Jag blev igångsatt med andra barnet.Blev inkopplad på dropp vid tre, halv fyra och strax efter fem var hon född. Fick sterila kvaddlar och även om just när jag fick dom var djävulska var resten av förlossningen riktigt bra. Kvaddlarna var helt klart det värsta under hela förlossningen. Det lustiga med den förlossningen var att mellan värkarna så läste jag i en bok tills de kom så tätt att jag inte hann börja läsa. Då blev det istället att jag fokuserade helt och hållet på en Anne Geddestavla som satt på väggen. Bebisen kom så snabbt att bm var helt oförberedd och gick ut ur rummet för att hämta mindre mask till lustgasen då den läkte och då hon trodde det skulle dröja längre stund. När jag kände att huvudet var på väg ut lyckades jag mitt i en krystvärk få mannen att fatta att bebisen var på väg ut och att han behövde ringa efter bm (som gått ut precis någon minut innan). När hon ser hur långt det hade gått bad hon mig att knipa lite så att hon skulle hinna få på sig förklädet så att hon därefter skulle kunna ta emot bebisen och på något konstigt vänster lyckades jag med det. Så snart den var på och hon sa att det var ok att krysta så gjorde jag det och så var bebisen ute

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Fri 5 Apr 2019 21:54
    #6

    Ja, tänk om man kunde fokusera på annat än smärtan under förlossningen.

    Problemet är ju att en annan gått o blivit rädd, för själva förlossningen. Känns så trist nu när man ändå ska planera barn nr 6.

    Jag är livrädd. Och kan liksom inte glädjas åt att vi planerar barn, igen.

  • Anonym (Johan­na)
    Fri 5 Apr 2019 22:24
    #7

    Mina två yngsta är igångsatta, ena tog tre timmar från första värk och den yngsta 55 minuter trots att dom försökte sakta ner det med bricanyl. Båda föddes med bara lustgas, hann inte med något annat. Mitt andra barn kom på 4 timmar då det startade av sig självt och första på nio timmar när värkarna startade, vattnet gick ett dygn innan hon föddes. 


    Så jag har faktiskt ingen aning om hur du ska göra för att kunna hindra en snabb förlossning. Men jag tycker inte du ska oroa dig.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Sat 6 Apr 2019 11:00
    #8
    Anonym (Johanna) skrev 2019-04-05 22:24:50 följande:

    Mina två yngsta är igångsatta, ena tog tre timmar från första värk och den yngsta 55 minuter trots att dom försökte sakta ner det med bricanyl. Båda föddes med bara lustgas, hann inte med något annat. Mitt andra barn kom på 4 timmar då det startade av sig självt och första på nio timmar när värkarna startade, vattnet gick ett dygn innan hon föddes. 

    Så jag har faktiskt ingen aning om hur du ska göra för att kunna hindra en snabb förlossning. Men jag tycker inte du ska oroa dig.


    Kanske inte. Men smärtan är ju så pass att man bara vill dö. Sen med senaste barnet så hade jag knappt krystvärkar, vilket förvärrade allt.

    Jag läste på som tusan under förra graviditeten, lyssnade på poddar och kollade på videos för tips med andning och för att tygla sin rädsla. Men det hjälpte ju föga. Hade ju kontroll sån kort tid.

    Eller så kanske man bara får infinna sig i att det är såhär mina förlossningar är. Det positiva är ju att förloppet är över snabbt.
  • Anonym (Johan­na)
    Sun 7 Apr 2019 08:53
    #9
    Anonym (Ts) skrev 2019-04-06 11:00:35 följande:
    Kanske inte. Men smärtan är ju så pass att man bara vill dö. Sen med senaste barnet så hade jag knappt krystvärkar, vilket förvärrade allt.

    Jag läste på som tusan under förra graviditeten, lyssnade på poddar och kollade på videos för tips med andning och för att tygla sin rädsla. Men det hjälpte ju föga. Hade ju kontroll sån kort tid.

    Eller så kanske man bara får infinna sig i att det är såhär mina förlossningar är. Det positiva är ju att förloppet är över snabbt.

    Det är mer eller mindre en väldigt lång värk, som liksom aldrig ger med sig innan bebisen är född, den bli bara intensivare på något sätt, det är så jag upplever det. Eller upplevde det och det är en hel del år sen och minnet är inte det bästa från lustgas och smärtdimma. Den som tog 55 minuter däremot så stängde BM av lustgasen så det bara var syrgas kvar och "trodde att jag inte skulle märka det". Herrejösses liksom, hur skulle jag kunnat ha missat det...


    Jag tror att om du accepterar att dina förlossningar är så här, förbereder dig på att när det är dags så är det så här det är, så blir du lugnare och då blir hela upplevelsen bättre. Samtidigt är den ena förlossningen aldrig den andra lik, en av dom få saker som inte går att planera. Men ja, det kommer gå bra och det är det viktiga.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Sun 7 Apr 2019 11:35
    #10
    Anonym (Johanna) skrev 2019-04-07 08:53:16 följande:

    Det är mer eller mindre en väldigt lång värk, som liksom aldrig ger med sig innan bebisen är född, den bli bara intensivare på något sätt, det är så jag upplever det. Eller upplevde det och det är en hel del år sen och minnet är inte det bästa från lustgas och smärtdimma. Den som tog 55 minuter däremot så stängde BM av lustgasen så det bara var syrgas kvar och "trodde att jag inte skulle märka det". Herrejösses liksom, hur skulle jag kunnat ha missat det...

    Jag tror att om du accepterar att dina förlossningar är så här, förbereder dig på att när det är dags så är det så här det är, så blir du lugnare och då blir hela upplevelsen bättre. Samtidigt är den ena förlossningen aldrig den andra lik, en av dom få saker som inte går att planera. Men ja, det kommer gå bra och det är det viktiga.


    Ja, precis så är det. Man får liksom ingen paus imellan.

    Lustgasen just då är ju det som gör det uthärdligt, även om det kanske inte hjälper, så är det en trygghet liksom. Såklart att man märker då! Hade blivit galen om dom stängt av den för mig när jag hade som ondast. :-O

    Det är väl så. Kanske prata med bm om detta när jag väl blir gravid, så kanske man kan få stöd under graviditeten i form av samtal eller nåt.
  • Sun 7 Apr 2019 11:51
    #11
    Anonym (Ts) skrev 2019-04-05 21:54:59 följande:

    Ja, tänk om man kunde fokusera på annat än smärtan under förlossningen.

    Problemet är ju att en annan gått o blivit rädd, för själva förlossningen. Känns så trist nu när man ändå ska planera barn nr 6.

    Jag är livrädd. Och kan liksom inte glädjas åt att vi planerar barn, igen.


    Att avstå från den sjätte barnet är inget alternativ?
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Sun 7 Apr 2019 12:59
    #12
    Pope Joan II skrev 2019-04-07 11:51:21 följande:

    Att avstå från den sjätte barnet är inget alternativ?


    Tanken har såklart slagit mig. Och jag har övervägt det. Men nej. Min partner vill SÅ gärna ha en till. Och vi båda vill att den minsta ska ha ett syskon i liknande ålder, då dom andra barnen är stora och t.om snart tonåringar.
Svar på tråden Planerar barn och behöver hjälp. Förhindra störtförlossning?