• Anonym (Hmmmm­m)
    Wed 15 May 2019 12:01
    1437 visningar
    62 svar
    -1
    62
    1437

    Är det verkligen så jävla jobbigt att ha barn?

    Hej! Har en fråga.

    Det känns verkligen som att det är trendigt att gnälla över att ha barn.

    Men är det verkligen så jobbigt?

    Jag inbillar mig att det har mycket med inställning att göra, och klart att det är tufft och jobbigt som mycket annat i livet. Men om man vill umgås med sina barn och om man tycker att barn är roliga är det verkligen så jobbigt?

    Förstår att första tiden kanske inte är så rolig och självklart att om man får ett barn med kolik eller någon annan sjukdom eller liknande som försvårar så är det en prövning.

    Men annars? Jag har noll barn så har såklart ingen aning, men de mödrar jag känner och inte bara ser ett underbart instagramflöde av, det verkar som att dom som verkligen gillar barn har det underbart.

    Känns som att det gnälls onödigt mycket.

  • Svar på tråden Är det verkligen så jävla jobbigt att ha barn?
  • Wed 15 May 2019 12:07
    #1

    Jag kan hålla med.

    Har själv barn, innan så längtade jag och hade ställt in mig på hur jobbigt det skulle vara. Men blev nästan förvånad över hur det var så pass mkt lättare än vad jag ställt in mig på.


    Då hade vår son ändå kolik och skrek varje kväll i 3 månader. Tycker heller inte första tiden var jobbigast utan snarare nu när han är ett barn mer än en bebis, mkt mer bredd på kraven och behoven för att han ska vara nöjd.

    Men det är ff så härligt samtidigt som det såklart är jobbigt, men det positiva överväger garanterat. Så häftigt att se sitt egna barn utvecklas och bli sin egen individ och lära känna honom.

  • Wed 15 May 2019 12:07
    #2

    Vad ska man säga? Det beror väl på förälder, barn, inställning, förväntning, diverse diagnoser o.s.v. Jag tycker inte att det är övervägande jobbigt. För det mesta är det jätteroligt att ha barn! Alla åldrar har ju sin charm och sina jobbiga stunder med barnen. Jag tycker det är så fantastiskt med barn att jag väntar nummer tre nu.

  • Anonym (tess)
    Wed 15 May 2019 12:08
    #3

    Det beror ju väldigt mycket på vad man har för ambitioner. Vill man servera hemlagad bra mat, vara närvarande och engagerad samtidigt som man vill prestera på jobbet och idrotta på hög nivå samt hinna vara social och ha ett brett umgänge då blir det svårt jobbigt.
    Nöjer man sig med att låta barnen äta halvfabrikat och ha fri tillgång till skärmar samt har låga ambitioner på övriga livet så är det plätt lätt.

  • Wed 15 May 2019 12:10
    #4
    +1
    Anonym (tess) skrev 2019-05-15 12:08:50 följande:

    Det beror ju väldigt mycket på vad man har för ambitioner. Vill man servera hemlagad bra mat, vara närvarande och engagerad samtidigt som man vill prestera på jobbet och idrotta på hög nivå samt hinna vara social och ha ett brett umgänge då blir det svårt jobbigt.

    Nöjer man sig med att låta barnen äta halvfabrikat och ha fri tillgång till skärmar samt har låga ambitioner på övriga livet så är det plätt lätt.


    Helt rätt. Ambitionsnivån och prioriteringar bidrar också till hur man ser på "jobbighetsnivån" på att ha barn!
  • Anonym (Hmmmm­m) Trådstartaren
    Wed 15 May 2019 12:17
    #5
    Anonym (tess) skrev 2019-05-15 12:08:50 följande:

    Det beror ju väldigt mycket på vad man har för ambitioner. Vill man servera hemlagad bra mat, vara närvarande och engagerad samtidigt som man vill prestera på jobbet och idrotta på hög nivå samt hinna vara social och ha ett brett umgänge då blir det svårt jobbigt.

    Nöjer man sig med att låta barnen äta halvfabrikat och ha fri tillgång till skärmar samt har låga ambitioner på övriga livet så är det plätt lätt.


    Okej!

    Ja det kommer jag nog inte nöja mig med större delen av tiden men förstår.

    Tänker att man bör klara det ändå?
  • Wed 15 May 2019 12:23
    #6
    +1

    Är väl en sanning med modifikation..

    Jag som har tre barn kan säga att det mestadels hänger ihop med vad man har för liv innan man får sitt barn. Yttre omständigheter gör hälften av jobbigheten.

    Det blir jobbigt med barn om man får barn mot någons vilja, det blir tuffa småbarnsår med nollad SGI, det blir skittufft som ensamstående mamma utan pengar och inget socialt nätverk, att få barn i ett dåligt förhållande, att själv ha diagnoser kan ställa till det rejält med bebis och flera barn, arbetslöshet tär enormt mycket, att inte ha möjlighet till avlastning kan få en att bryta ihop... Osv osv osv...

  • Anonym (P)
    Wed 15 May 2019 12:26
    #7
    +1

    "Är det verkligen så jävla jobbigt att vandra?"
    "Men om man gillar naturen och om man tycker det är skönt att vara aktiv, är det verkligen så jobbigt?"

    Nej, självklart är inget jobbigt eller svårt när man tycker det är kul eller kan det. Så beroende på vad man tycker om barn, hur barnet är som person (alla barn är ju mer eller mindre enkla) och vad man själv har för intressen och livsstil så kommer ju livet med barn bli mer eller mindre enkelt. 

    Jag vet vissa som har levt ett väldigt "barnvänligt" liv redan innan barnen kom, som knappt behövt ändra något i deras vanor och som dessutom fått väldigt lättsamma barn. Där flyter det på otroligt bra.
    Jag vet även andra som haft många egna intressen och annat som inte passar med barn, som efter barnen inte hinns med eller måste väljas bort. Även dom som fått väldigt krävande eller sjuka barn och där kanske saker som ekonomi strulat som gjort det väldigt tufft efter barnen kom. Eller dom som kanske egentligen inte längtade efter barn men som skaffade dom för att "ja det är väl dags nu". Sedan känner jag också personer som haft väldigt aktiva liv, med mycket intressen, resor osv som helt enkelt bara tagit med sig barnen på allt och som inte ser några problem alls.
    Olika förutsättningar, förväntningar och personligheter helt enkelt..

    Sedan kan jag nog inte hålla med om att det gnälls mer än vanligt. Det har alltid funnits dom som gnäller men tycker ändå majoriteten håller det på en rimlig nivå.

  • Wed 15 May 2019 12:36
    #8

    Som sagt, det beror på barnets och ens egen personlighet och egenskaper samt yttre omständigheter. För det mesta är det jätteroligt med barn men den lilla delen som är jobbig kan verkligen vara skitjobbig.

    Lägger man på det en oförstående arbetsgivare med absurda krav, litet socialt nätverk och kanske andra problem i livet blir den lilla besvärliga delen mycket större.

    Så din fråga är lite i stil med frågan hur långt ett snöre är.

  • Anonym (Lisa)
    Wed 15 May 2019 12:41
    #9

    Jag tyckte det var en ren plåga och pina och asjobbigt.

    Rekommenderar inte att skaffa barn om du har noll självkänsla och noll självförtroende. Jag grät mig igenom de två första åren för att jag var ängslig och rädd för allt. Vågade aldrig slappna av och litade inte på varken mig, pappan, familj eller BVC.

    Mitt barn blev givetvis påverkat av mitt ängsliga beteende och blev jättebesvärlig att hantera.

    Jag komplicerade min vardag så oerhört mycket (i onödan givetvis vet jag ju i efterhand) att allt jag gjorde tog tid, var besvärligt och krångligt.

    Jag kunde sitta på en stol halva förmiddagen för att jag inte kunde räkna ut och inte lita på hur jag skulle kunna duscha.

    Det tog 7 år innan jag fick nästa barn och då var jag äldre, klokare, mognare och framförallt hade livets baksida tvingat mig att tuffa till mig och lära mig saker och bita ihop helt enkelt.

  • Wed 15 May 2019 12:43
    #10

    Jag trodde det skulle vara svårt/jobbigt att ha barn. Det enda jag fått höra är hur jobbigt allt ska vara, sömnbrist hit och dit, skrikiga bebisar som är svåra att trösta, blablabla. Hittills har allting sen min son kom varit superenkelt. Så jag tror att det till stor del beror på hur barnet är och din egen inställning till olika situationer


Svar på tråden Är det verkligen så jävla jobbigt att ha barn?