• Anonym (-)
    Thu 16 May 2019 02:02
    433 visningar
    6 svar
    6
    433

    Ser absolut ingen nytta/glädje/mening med att umgås med andra människor...

    Jag är en 20-årig kvinna och har sen 14-15 års åldern helt förlorat intresset för sociala kontakter. Jag har alltid varit ensam och älskat det.

    Minns i skolan när jag fick äta själv vid matbordet i skolmatsalen, sitta själv i ett grupprum eller i biblioteket - gud vad jag älskade det. Blev bara trött, irriterad osv av att sitta i klassrummet.

    Nu är jag exakt lika ensamvarg. Bryr mig inte alls om att umgås. Har försökt dejta men vill typ efter 10 minuter att killen ska gå (eller rättare sagt önskar.. men spelar ju såklart att jag vill ha dejten jag "inbokat"). Jag har inte vänner, inget arbete och jag bara älskar ensamhet. Ser NOLL glädje att umgås med andra. Är relativt obrydd om sociala normer, har en lodig klädstil och är platt och likgiltlig i kontakter med andra.

    När jag menar alltid ensam, så menar jag ordagrant det. 

    Jag måste ha nån störning egentligen, eller?

  • Svar på tråden Ser absolut ingen nytta/glädje/mening med att umgås med andra människor...
  • Barbro­45
    Thu 16 May 2019 05:31
    #1

    Du är kanske en väldigt introvert person som trivs bäst i ditt eget sällskap. Vi är många som har introverta drag, några mer några mindre. I dagens samhälle hyllas extroverta människor och det har nästan blivit så att om man ligger långt ut åt andra hållet på skalan betraktas man som sjuk, ha en diagnos, en personlighetsstörning. Du funderar ju till och med själv om det är något fel på dig, det är det inte.

    Det gäller för dig att hitta ett sätt att försörja dig på som passar din personlighet. Det finns lite skrivet om introverta, här bland annat. Du kanske känner igen dig till en del.

    www.mabra.com/11-tecken-pa-att-du-kan-vara-introvert-trots-att-du-inte-trodde-det/

  • Thu 16 May 2019 08:54
    #2

    Med tanke på att du inte alltid har varit så, utan det kom plötsligt under tonåren, så kan det också vara en depression. Då brukar man ofta känna att man inte kan glädja sig över något. Känner du igen det? Man kan också få dåligt självförtroende, tycka att alla sociala kontakter är jobbiga, m.m. Det kan vara bra att kolla av det, innan man bara drar slutsatsen att det är din personlighet. 

  • Fri 17 May 2019 21:31
    #3
    AndreaBD skrev 2019-05-16 08:54:17 följande:

    Med tanke på att du inte alltid har varit så, utan det kom plötsligt under tonåren, så kan det också vara en depression. Då brukar man ofta känna att man inte kan glädja sig över något. Känner du igen det? Man kan också få dåligt självförtroende, tycka att alla sociala kontakter är jobbiga, m.m. Det kan vara bra att kolla av det, innan man bara drar slutsatsen att det är din personlighet. 


    nej det är adhd som har dåligt självförtroende, depression har arga tankar på natten
  • Fri 17 May 2019 22:37
    #4

    Det är ju ingen fara om du själv trivs med det. Man måste ju inte vara social. Det finns många som är likadana. Många flyttar ut till en stuga på landet och bor med en hund eller så och stortrivs. Själv kan gillar jag att vara bland folk. Fast jag kan samtidigt uppskatta att vara helt själv ibland också det är efter humör. Men för det mesta är jag social. Men du behöver inte oroa dig för att det är något fel på dig. Du kanske ligger någonstans på autism skalan kanske asperger, Men det är inget fel i det. Och vil du inte gå på date då ska du inte tvinga dig till det. 

  • Fri 17 May 2019 23:16
    #5
    pulverpåse skrev 2019-05-17 21:31:05 följande:
    nej det är adhd som har dåligt självförtroende, depression har arga tankar på natten
    Ähhh.... så enkel-spårig kan man förstås inte tänka här. ALLA psykiska problem kan nog föra med sig dålig självförtroende. Och min ex-man hade depression och det dåliga självförtroendet var påtagligt. Det hade jag inte sett innan. Anledningen att en del med depression tar livet av sig är just att de anser att de är värdelösa. 
  • Sat 18 May 2019 10:43
    #6
    AndreaBD skrev 2019-05-17 23:16:43 följande:
    Anledningen att en del med depression tar livet av sig är just att de anser att de är värdelösa. 
    nej alltså anledningen är för att tröttheten har tagit över och kroppen tror att den ska sova. fast sova väldigt länge. om man då inte äter, när man sover, så kommer man inte överleva. kroppen tänker då i "förväg" och avslutar det direkt. eftersom man då ger resten av gruppen man lever med, mer resurser.

    det är inte så komplicerat egentligen.
Svar på tråden Ser absolut ingen nytta/glädje/mening med att umgås med andra människor...