• Anonym (stell­an)
    Sun 19 May 2019 12:18
    421 visningar
    60 svar
    60
    421

    vad ska jag göra?

    en kille jag dejtade för 2 år sedan dyker ibland upp utanför min hyreslägenhet i stan. har sett honom 3 gånger senaste halvåret och varav 2 gånger har han sett att jag ser honom och då vänder han och går åt ett annat håll den 3e gången så gick han bara förbi och sedan försvann.

    har även hört av en vänn som bor i huset bredvid att det ibland brukar stå någon nedanför mitt fönster (ej insyn från trottoaren) nån halvtimme om kvällarna för att sedan bara försvinna iväg - vet inte om det är han men antagligen är det.

    har honom blockerad på samtliga ställen så han inte kan höra av sig till mig. 

    vet inte vad jag ska göra - ska jag polisanmäla, kommer det hjälpa?

      

  • Svar på tråden vad ska jag göra?
  • Anonym (stell­an) Trådstartaren
    Tue 21 May 2019 11:39
    #43
    Anonym (Inte samma va?) skrev 2019-05-21 10:33:12 följande:

    Bara det inte ar denna killen: www.familjeliv.se/forum/thread/79617770-hur-bli-vanner-igen


    Mäster detektiven
  • Tue 21 May 2019 12:20
    #44
    Anonym (stellan) skrev 2019-05-21 11:39:29 följande:

    Mäster detektiven


    Begriper inte du det själv att du är sjuk och behöver hjälp för din besatthet av denna stackars tjej?
  • Tue 21 May 2019 12:31
    #45

    Han kanske har glömt något i din lägenhet ?

  • Tue 21 May 2019 13:13
    #46
    Anonym (stellan) skrev 2019-05-21 11:39:29 följande:

    Mäster detektiven


    Vad är det du inte förstår? HON VILL INTE.
  • Tue 21 May 2019 13:28
    #47
    Fjäril kär skrev 2019-05-21 13:13:06 följande:

    Vad är det du inte förstår? HON VILL INTE.


    Nu har vi lärt honom att det inte är olagligt att stirra in genom nåns fönster så nu vet vi vad hans nästa steg i sin stalking kommer vara.
  • Anonym (Fortf­arande kär)
    Tue 21 May 2019 14:28
    #48
    Pierott skrev 2019-05-21 13:28:22 följande:
    Nu har vi lärt honom att det inte är olagligt att stirra in genom nåns fönster så nu vet vi vad hans nästa steg i sin stalking kommer vara.
    Fast jag kan förstå TS lite, om det nu är han igen; är själv i en period då jag måste komma över en olycklig kärlek. Den jag älskar har inte varit så övertydlig som TS' crush har varit, men det är uppenbart att han har satt mig på begränsad-listan på Facebook. Jag ser ingenting längre.

    Jag är tacksam för det lilla - att jag i alla fall fick stå kvar som "vän", och se det där ordet "nära vän" under hans namn (för han kan inte hindra mig att ha honom som "nära vän" så länge han inte avvännar mig helt!), och få hans vänner som vänförslag... Då känns det som att jag har någon liten connection kvar till honom.

    Man BLIR så när man är olyckligt kär - man blir ödmjukt tacksam för varje liten smula... Det var därför jag gav denna TS, medan jag fortfarande trodde att det var tjejen, rådet att låta honom ha kvar en liten bit av hennes liv i alla fall, som egentligen inte kostar henne något. Tills förälselsen går över. För det gör så fruktansvärt ont att bli helt utestängd. Man är beroende av sin dagliga "fix" av personen.

    (Min crush bor i ett annat land, och det kanske är lika bra det - har inte råd att åka dit tre gånger i halvåret...)
  • Tue 21 May 2019 14:44
    #49
    Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-21 14:28:45 följande:
    Fast jag kan förstå TS lite, om det nu är han igen; är själv i en period då jag måste komma över en olycklig kärlek. Den jag älskar har inte varit så övertydlig som TS' crush har varit, men det är uppenbart att han har satt mig på begränsad-listan på Facebook. Jag ser ingenting längre.

    Jag är tacksam för det lilla - att jag i alla fall fick stå kvar som "vän", och se det där ordet "nära vän" under hans namn (för han kan inte hindra mig att ha honom som "nära vän" så länge han inte avvännar mig helt!), och få hans vänner som vänförslag... Då känns det som att jag har någon liten connection kvar till honom.

    Man BLIR så när man är olyckligt kär - man blir ödmjukt tacksam för varje liten smula... Det var därför jag gav denna TS, medan jag fortfarande trodde att det var tjejen, rådet att låta honom ha kvar en liten bit av hennes liv i alla fall, som egentligen inte kostar henne något. Tills förälselsen går över. För det gör så fruktansvärt ont att bli helt utestängd. Man är beroende av sin dagliga "fix" av personen.

    (Min crush bor i ett annat land, och det kanske är lika bra det - har inte råd att åka dit tre gånger i halvåret...)
    Jag har också varit olyckligt kär. Men aldrig gått så långt som till att stalka eller ens fundera i de banorna.
    Har man fått beskedet att personen inte vill fortsätta träffas eller ens att man ska vara vänner så är det bara att acceptera. Även om det är svårt.
    Klarar man inte av det på egen hand så får man kanske söka professionell hjälp.
    Att förfölja personen och försöka ha fortsatt kontakt fast h*n inte vill kan skrämma bort personen ännu längre och alla chanser som eventuellt har funnits kan försvinna helt.
    Så man bör nog ställa sig frågan vad det är värt,om det är värt det, att förfölja en person som gjort klart att h*n inte vill ha någon mer form av kontakt.
  • Tue 21 May 2019 16:38
    #50
    Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-21 14:28:45 följande:

    Fast jag kan förstå TS lite, om det nu är han igen; är själv i en period då jag måste komma över en olycklig kärlek. Den jag älskar har inte varit så övertydlig som TS' crush har varit, men det är uppenbart att han har satt mig på begränsad-listan på Facebook. Jag ser ingenting längre.

    Jag är tacksam för det lilla - att jag i alla fall fick stå kvar som "vän", och se det där ordet "nära vän" under hans namn (för han kan inte hindra mig att ha honom som "nära vän" så länge han inte avvännar mig helt!), och få hans vänner som vänförslag... Då känns det som att jag har någon liten connection kvar till honom.

    Man BLIR så när man är olyckligt kär - man blir ödmjukt tacksam för varje liten smula... Det var därför jag gav denna TS, medan jag fortfarande trodde att det var tjejen, rådet att låta honom ha kvar en liten bit av hennes liv i alla fall, som egentligen inte kostar henne något. Tills förälselsen går över. För det gör så fruktansvärt ont att bli helt utestängd. Man är beroende av sin dagliga "fix" av personen.

    (Min crush bor i ett annat land, och det kanske är lika bra det - har inte råd att åka dit tre gånger i halvåret...)


    Jo alla har vi säkert varit olyckligt kära. Men det är ett stort steg från att vara lycklig över att man är fb-vänner till att stå utanför någons fönster! Sen brukar de gå över och lugna sig, men för ts blir hans besatthet värre månad för månad. Ett tag "råkade" han gå förbi hennes jobb samtidigt som hon kom ut vid ett flertal tillfällen. I hans senaste tråd pratade han om gps-sändare på hennes bil och hur han skulle kunna stalka henne utan att bli upptäckt.
  • Anonym (Fortf­arande kär)
    Wed 22 May 2019 03:56
    #51
    molly50 skrev 2019-05-21 14:44:31 följande:
    Jag har också varit olyckligt kär. Men aldrig gått så långt som till att stalka eller ens fundera i de banorna.
    Har man fått beskedet att personen inte vill fortsätta träffas eller ens att man ska vara vänner så är det bara att acceptera. Även om det är svårt.
    Klarar man inte av det på egen hand så får man kanske söka professionell hjälp.
    Att förfölja personen och försöka ha fortsatt kontakt fast h*n inte vill kan skrämma bort personen ännu längre och alla chanser som eventuellt har funnits kan försvinna helt.
    Så man bör nog ställa sig frågan vad det är värt,om det är värt det, att förfölja en person som gjort klart att h*n inte vill ha någon mer form av kontakt.
    Pierott skrev 2019-05-21 16:38:05 följande:
    Jo alla har vi säkert varit olyckligt kära. Men det är ett stort steg från att vara lycklig över att man är fb-vänner till att stå utanför någons fönster! Sen brukar de gå över och lugna sig, men för ts blir hans besatthet värre månad för månad. Ett tag "råkade" han gå förbi hennes jobb samtidigt som hon kom ut vid ett flertal tillfällen. I hans senaste tråd pratade han om gps-sändare på hennes bil och hur han skulle kunna stalka henne utan att bli upptäckt.
    Ja, det är klart att det finns gränser. Men jag kan till viss del förstå sådana här beteenden. Jag är som sagt där nu, och vem vet - kanske hade jag också smugit runt utanför HAAAANS hus om jag hade bott i samma stad eller åtminstone land. Nu är det lite långt... Fast jag har slagit upp hans adress och kollat på hans hus på Google Maps...

    Man blir glad av allt som har med honom att göra. Läsa kommentarer han gjort inne hos andra vänner på Facebook, titta på foton och Youtubeklipp där han är med... Eller till och med mer långsökta saker som ger en liten känsla av connection, som att utöva samma motionsform som han, eller kolla igenom alla filmer han gillat på Facebook, lösa samma mattetal som han löst på olika ingenjörssidor - fast man alltid förut hatat matte... men nu går det av bara farten! 

    Det finns antagligen en biologisk förklaring. Det är antagligen så att det utsöndras något hormon i hjärnan när man känner denna "connection" - att man lurar hjärnan att man är tillsammans med honom i de stunderna - och när man inte får sin dagliga fix av det så blir man deprimerad. Det är den kicken man söker. Därför är det inte så himla lätt att sluta, även om omgivningen säger att man är knäpp. Och får man inte umgås med honom på riktigt, så återstår ju bara de här indirekta, "konstiga" sätten. TS får gärna komma tillbaka och bekräfta om det är så han också känner, om TS nu är den ni tror. 

    ...ja, det kanske är professionell hjälp som är grejen. Men vad gör den professionella hjälpen i så fall, för att få bort det här ur ens hjärna? Någon som vet det får gärna berätta. 

  • Wed 22 May 2019 07:57
    #52
    Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-22 03:56:59 följande:

    Ja, det är klart att det finns gränser. Men jag kan till viss del förstå sådana här beteenden. Jag är som sagt där nu, och vem vet - kanske hade jag också smugit runt utanför HAAAANS hus om jag hade bott i samma stad eller åtminstone land. Nu är det lite långt... Fast jag har slagit upp hans adress och kollat på hans hus på Google Maps...

    Man blir glad av allt som har med honom att göra. Läsa kommentarer han gjort inne hos andra vänner på Facebook, titta på foton och Youtubeklipp där han är med... Eller till och med mer långsökta saker som ger en liten känsla av connection, som att utöva samma motionsform som han, eller kolla igenom alla filmer han gillat på Facebook, lösa samma mattetal som han löst på olika ingenjörssidor - fast man alltid förut hatat matte... men nu går det av bara farten! 

    Det finns antagligen en biologisk förklaring. Det är antagligen så att det utsöndras något hormon i hjärnan när man känner denna "connection" - att man lurar hjärnan att man är tillsammans med honom i de stunderna - och när man inte får sin dagliga fix av det så blir man deprimerad. Det är den kicken man söker. Därför är det inte så himla lätt att sluta, även om omgivningen säger att man är knäpp. Och får man inte umgås med honom på riktigt, så återstår ju bara de här indirekta, "konstiga" sätten. TS får gärna komma tillbaka och bekräfta om det är så han också känner, om TS nu är den ni tror. 

    ...ja, det kanske är professionell hjälp som är grejen. Men vad gör den professionella hjälpen i så fall, för att få bort det här ur ens hjärna? Någon som vet det får gärna berätta. 


    Ts är inte frisk, oavsett vad du tycker och tänker. Man stalkar inte folk på de sättet han gör. Det är såna som han som till slut mördar sitt offer.
  • Anonym (Fortf­arande kär)
    Wed 22 May 2019 07:58
    #53

    Något av det värsta är att olycklig kärlek "inte räknas". Det tas inte på allvar av omgivningen. Man får inget stöd någonstans - som man skulle ha fått om man hade varit tillsammans med någon på riktigt, och han hade gjort slut eller avlidit. Sorgen och smärtan kan ju vara lika stora, även om man bara har haft relationen inne i sitt huvud s.a.s.. Hormonsystemen bryr sig inte om det.

  • Wed 22 May 2019 08:45
    #54
    Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-22 03:56:59 följande:
    Pierott skrev 2019-05-21 16:38:05 följande:
    Jo alla har vi säkert varit olyckligt kära. Men det är ett stort steg från att vara lycklig över att man är fb-vänner till att stå utanför någons fönster! Sen brukar de gå över och lugna sig, men för ts blir hans besatthet värre månad för månad. Ett tag "råkade" han gå förbi hennes jobb samtidigt som hon kom ut vid ett flertal tillfällen. I hans senaste tråd pratade han om gps-sändare på hennes bil och hur han skulle kunna stalka henne utan att bli upptäckt.
    Ja, det är klart att det finns gränser. Men jag kan till viss del förstå sådana här beteenden. Jag är som sagt där nu, och vem vet - kanske hade jag också smugit runt utanför HAAAANS hus om jag hade bott i samma stad eller åtminstone land. Nu är det lite långt... Fast jag har slagit upp hans adress och kollat på hans hus på Google Maps...

    Man blir glad av allt som har med honom att göra. Läsa kommentarer han gjort inne hos andra vänner på Facebook, titta på foton och Youtubeklipp där han är med... Eller till och med mer långsökta saker som ger en liten känsla av connection, som att utöva samma motionsform som han, eller kolla igenom alla filmer han gillat på Facebook, lösa samma mattetal som han löst på olika ingenjörssidor - fast man alltid förut hatat matte... men nu går det av bara farten! 

    Det finns antagligen en biologisk förklaring. Det är antagligen så att det utsöndras något hormon i hjärnan när man känner denna "connection" - att man lurar hjärnan att man är tillsammans med honom i de stunderna - och när man inte får sin dagliga fix av det så blir man deprimerad. Det är den kicken man söker. Därför är det inte så himla lätt att sluta, även om omgivningen säger att man är knäpp. Och får man inte umgås med honom på riktigt, så återstår ju bara de här indirekta, "konstiga" sätten. TS får gärna komma tillbaka och bekräfta om det är så han också känner, om TS nu är den ni tror. 

    ...ja, det kanske är professionell hjälp som är grejen. Men vad gör den professionella hjälpen i så fall, för att få bort det här ur ens hjärna? Någon som vet det får gärna berätta. 

    Det du gör påverkar ju inte den du är kär i. Han blir inte störd av det du gör som tjejen TS stalkar.
    Så det är en viss skillnad.
    Jag förstår att det är svårt för dig att inte veta var han står. Om han inte har gett dig klara besked.
    Men om han har begränsat dig på fb så är det ju ändå ganska tydligt att han inte vill ha något mer än så.
    Jag gick själv hos en samtalsterapeut när det tog slut mellan mig och mitt ex.
    Det hjälpte mig att se saken ur andra synvinklar. Att till slut hitta tillbaka till mig själv och kunna gå vidare med mitt liv.
    Det är något jag kan rekommendera.
    Det är inte sunt för en själv att bygga luftslott och intala sig själv att det är något mer än det egentligen är.
    Det gör det bara svårare att komma vidare.
    Och när man väl inser hur det ligger till så känns allt nattsvart och man kan bli deprimerad.
    Då kan det vara bra att ta hjälp för att komma vidare innan det hinner gå så långt.
    Bara ett gott råd i all välmening.
  • Anonym (Fortf­arande kär)
    Thu 23 May 2019 06:28
    #55
    molly50 skrev 2019-05-22 08:45:12 följande:
    Det du gör påverkar ju inte den du är kär i. Han blir inte störd av det du gör som tjejen TS stalkar.
    Så det är en viss skillnad.
    Jag förstår att det är svårt för dig att inte veta var han står. Om han inte har gett dig klara besked.
    Men om han har begränsat dig på fb så är det ju ändå ganska tydligt att han inte vill ha något mer än så.
    Jag gick själv hos en samtalsterapeut när det tog slut mellan mig och mitt ex.
    Det hjälpte mig att se saken ur andra synvinklar. Att till slut hitta tillbaka till mig själv och kunna gå vidare med mitt liv.
    Det är något jag kan rekommendera.
    Det är inte sunt för en själv att bygga luftslott och intala sig själv att det är något mer än det egentligen är.
    Det gör det bara svårare att komma vidare.
    Och när man väl inser hur det ligger till så känns allt nattsvart och man kan bli deprimerad.
    Då kan det vara bra att ta hjälp för att komma vidare innan det hinner gå så långt.
    Bara ett gott råd i all välmening.
    Ja, jag tror att du menar väl. Tack. Fick faktiskt ett FB-inlägg från honom igår kväll, och blev så där löjligt, patetiskt glad för det lilla! Men det handlade om EU-valet (partipropaganda...), och han verkar ha lagt ut det offentligt, så det betydde nog inte att han flyttat mig tillbaka in i värmen... Det är så jobbigt sådant här, man analyserar varje liten grej han gör... Egentligen VET jag att det bästa skulle vara om jag skulle avvänna och blocka honom, så att jag aldrig såg hans bild igen. Det skulle gå fortare att glömma då, än nu när man får liiite information i alla fall, som "matar" känslorna...

    Och TS, det här är ett råd till dig också. Blocka tjejen överallt, mata inte känslorna! För då går det aldrig över, och du kan aldrig bli kär i någon annan som du kan få en verklighet med. Men det kräver en oerhörd självdisciplin såklart... när den där lilla kontakten liksom är den enda glädje man har. 
  • Thu 23 May 2019 09:01
    #56
    Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-23 06:28:04 följande:
    Ja, jag tror att du menar väl. Tack. Fick faktiskt ett FB-inlägg från honom igår kväll, och blev så där löjligt, patetiskt glad för det lilla! Men det handlade om EU-valet (partipropaganda...), och han verkar ha lagt ut det offentligt, så det betydde nog inte att han flyttat mig tillbaka in i värmen... Det är så jobbigt sådant här, man analyserar varje liten grej han gör... Egentligen VET jag att det bästa skulle vara om jag skulle avvänna och blocka honom, så att jag aldrig såg hans bild igen. Det skulle gå fortare att glömma då, än nu när man får liiite information i alla fall, som "matar" känslorna...

    Och TS, det här är ett råd till dig också. Blocka tjejen överallt, mata inte känslorna! För då går det aldrig över, och du kan aldrig bli kär i någon annan som du kan få en verklighet med. Men det kräver en oerhörd självdisciplin såklart... när den där lilla kontakten liksom är den enda glädje man har. 
    Ja,jag menar bara väl. 
    Det låter som något han bara skickat ut till alla på sin vänlista eller lagt ut offentligt,som du skriver. 
    Inget som var riktat speciellt till dig.
    Jag tror faktiskt att det bästa,för din egen skull,vore att ta bort honom som vän och alt blockera honom.
    Antingen så reagerar han på det. Eller så riskerar du bara att missa den rätte när han swishar förbi om du fortsätter att hålla fast vid den här killen.
  • Anonym (Fortf­arande kär)
    Thu 23 May 2019 18:20
    #57
    molly50 skrev 2019-05-23 09:01:13 följande:
    Ja,jag menar bara väl. 
    Det låter som något han bara skickat ut till alla på sin vänlista eller lagt ut offentligt,som du skriver. 
    Inget som var riktat speciellt till dig.
    Jag tror faktiskt att det bästa,för din egen skull,vore att ta bort honom som vän och alt blockera honom.
    Antingen så reagerar han på det. Eller så riskerar du bara att missa den rätte när han swishar förbi om du fortsätter att hålla fast vid den här killen.
    Ja, det var ett offentligt inlägg som alla på hans vänlista fick avisering om, det var inte till mig. Men jag blev så löjligt glad ändå! :(

    Jag tror grejen med den här mannen är inte bara han själv, utan hans vänkrets som jag tidigare kunde följa, och diskutera lite med, i kommentarerna på hans sida. Det är en grupp spännande, intressanta och framgångsrika män. De är ingenjörer, forskare, flygkaptener, sjökaptener, företagsledare. De diskuterar intelligent, de är glada och stabila och skojar med varandra på ett godmodigt sätt. 

    Det var en annan värld, som jag fick ta lite del i genom Honom... Så stor skillnad mot männen som jag har omkring mig i verkligheten: de är ointelligenta och bittra, de meckar med skrotbilar i övervuxna trädgårdar, dricker för mycket, drar sexistiska skämt. De har gått i livets hårda skola, de röstar antingen extremvänster eller extremhöger och tror att det ska lösa något, de anser att deras misslyckade liv är Arbetsförmedlingens fel, skolans fel, antingen Reinfeldts eller Mona Sahlins fel...
  • Thu 23 May 2019 21:08
    #58
    Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-23 18:20:09 följande:
    Ja, det var ett offentligt inlägg som alla på hans vänlista fick avisering om, det var inte till mig. Men jag blev så löjligt glad ändå! :(

    Jag tror grejen med den här mannen är inte bara han själv, utan hans vänkrets som jag tidigare kunde följa, och diskutera lite med, i kommentarerna på hans sida. Det är en grupp spännande, intressanta och framgångsrika män. De är ingenjörer, forskare, flygkaptener, sjökaptener, företagsledare. De diskuterar intelligent, de är glada och stabila och skojar med varandra på ett godmodigt sätt. 

    Det var en annan värld, som jag fick ta lite del i genom Honom... Så stor skillnad mot männen som jag har omkring mig i verkligheten: de är ointelligenta och bittra, de meckar med skrotbilar i övervuxna trädgårdar, dricker för mycket, drar sexistiska skämt. De har gått i livets hårda skola, de röstar antingen extremvänster eller extremhöger och tror att det ska lösa något, de anser att deras misslyckade liv är Arbetsförmedlingens fel, skolans fel, antingen Reinfeldts eller Mona Sahlins fel...
    Det låter ju mer som att det är den livsstilen,eller vad man ska kalla det,som du dras till och inte till honom som person.
    Kanske har du möjlighet att skaffa vänner i de kretsarna som du kan umgås och diskutera med?
  • Anonym (Fortf­arande kär)
    Thu 23 May 2019 21:19
    #59
    molly50 skrev 2019-05-23 21:08:46 följande:
    Det låter ju mer som att det är den livsstilen,eller vad man ska kalla det,som du dras till och inte till honom som person.
    Kanske har du möjlighet att skaffa vänner i de kretsarna som du kan umgås och diskutera med?
    IRL? Det är nog knappast möjligt numera... Finns inga beröringspunkter. Dessa män bor hur-eller-hur i Tyskland, så jag hade inte kunnat träffa dem så mycket ändå...
  • Fri 24 May 2019 09:43
    #60
    Anonym (Fortfarande kär) skrev 2019-05-23 21:19:58 följande:
    IRL? Det är nog knappast möjligt numera... Finns inga beröringspunkter. Dessa män bor hur-eller-hur i Tyskland, så jag hade inte kunnat träffa dem så mycket ändå...
    Jag tänker på att det kanske finns någon lite närmare som du kan komma i kontakt med?
    Det går ju att hitta folk på nätet,via dejtingsajter t ex.
Svar på tråden vad ska jag göra?