När jag var 18 år så bytte jag förnamn pga att det så bara var jag och 2 andra i Sverige som hette det. Jag ville inte sticka ut. Ville bara en i mängden. Valde då ett namn som jag tyckte var coolt, häftigt, och populärt på den tiden. Har sedan flera år nu känt att detta namnet jag har idag inte är jag, och jag hade bytt direkt om jag inte vore så feg, är rädd för vad omgivningen ska säga. Och hur förklarar jag det? Byta igen?
När jag var 18 år så bytte jag förnamn pga att det så bara var jag och 2 andra i Sverige som hette det. Jag ville inte sticka ut. Ville bara en i mängden. Valde då ett namn som jag tyckte var coolt, häftigt, och populärt på den tiden. Har sedan flera år nu känt att detta namnet jag har idag inte är jag, och jag hade bytt direkt om jag inte vore så feg, är rädd för vad omgivningen ska säga. Och hur förklarar jag det? Byta igen?
Jag har bytt förnamn två gånger.
Första gången var på högstadiet pga mobbning. Hade dom du ett ovanligt namn och när jag skulle börja på gymnasiet så ville jag ha ett annat namn för att börja om. ( Bor i en liten inavelshåla) Bytte förnamn andra gången på gymnasiet som markering för att jag var trött på utfrysningen och mobbningen jag gick igenom.
Har folk i min närhet som kallar mig för namnet jag var döpt till. Jag har folk i närheten som kallar mig för namnet som jag hade i högstadiet och gymnasiet. Och nu har jag folk som kallar mig det nya namnet.
Ibland ber folk om ursäkt om de säger fel namn. Men då brukar jag berätta att det är okay. Jag är samma person även om jag skulle byta namn igen. Jag är samma person även om jag tar bort alla namn.
Så om det känns bra att byta så byt. Du är fortfarande samma person och om någon frågar varför så kan du säga att du bara hade lust.
Du behöver ju inte byta namn, du kan istället lägga till ett nytt namn, sedan kan du välja vilket du vill ha som tilltalsnamn.
Som "Byta Bytt" säger så kommer nog en del personer alltid att tänka på dig med ditt gamla namn, nya personer som du träffar kommer att använda ditt nya namn. Lite splittrat blir det förstås, det går nog inte att undvika.