• Anonym (Korka­d)
    Mon 20 May 2019 20:25
    13824 visningar
    777 svar
    -3
    777
    13824

    Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

    Jag har haft en relation med en gift man i ett år. Det hjälpte kanske mig efter en separation och jag visste från början om premisserna. Vi blev kära i varandra men han var tydlig med att han inte skulle lämna sin sambo och deras dotter för mig. Ändå fortsatte vi ses... Nu höll vi på att bli påkomna och han väljer då att avsluta med mig- såklart! Som sagt, jag visste om villkoren men det gör ont i mig. Det har gått en månad men jag kan inte sluta tänka på honom! Han saknar mig men väljer "sina tjejer". Är det meningen att det ska bli vi så kommer det bli vi säger han... Jag tror mig älska honom men funderar på om jag älskar och saknar grejen, att det här blir som en förlust för mig. Världens bästa sex var det i alla fall!

    Någon som gått igenom något liknande som vill bolla tankar?

  • Svar på tråden Olyckligt, korkat, kär i en gift man.
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Sat 29 Jun 2019 10:36
    Anonym (Samma lika) skrev 2019-06-28 15:32:35 följande:

    TS - avsluta, det här kan inte sluta på annat sätt än att du blir alltmer desperat/ledsen/sårad etc. De lyckliga historierna som du läser här finns - men de männen betedde sig inte som din. Du skriver ju själv att denna s k man sårar sig och redan har sagt att han inte kommer lämna sin fru. Han kommer inte ändra sig efter såhär lång tid, för nu vet han att han kan ha dig som nr 2 vid sidan om sin fru. Du har ju "lärt" honom att han inte behöver välja mellan henne och dig. Ungefär som dr Phil säger: människor behandlar dig så som du låter dem behandla dig.

    Drömmer ni om en framtid tillsammans, tror du skrev det i något inlägg? Ja, ställ ett ultimatum! Det gjorde jag till slut (min "man" gillade också att fantisera med mig om när vi skulle flytta ihop i ett nytt hus som han skulle bygga, hur köket skulle vara, vi planerade vår gemensamma ekonomi och allt möjligt) och då fick han slutligen bekänna färg - dvs att han inte kunde lämna sin fru "just nu" . Han försökte hålla kvar mig med massor av bortförklaringar, men då till sist såg jag klart vilken skitstövel han var. 

    Sen är det faktiskt så att han inte är den ende fantastiske mannen i världen. Han är inte ens fantastisk, men det ser du inte just nu. Det finns andra män och av dem finns det många som är bra män, inte otrogna, lögnaktiga, själviska typer.

    Jag lovar - du kommer må bättre utan honom så småningom!!! 


    Människor behandlar dig så som du låter dem behandla dig- så rätt så! Jag har nöjt mig med de fina orden, de fantastisk meddelandena och det grymma sexet vilket han naturligtvis blivit bekväm med! Och då är man inte så fantastisk nej... Jag vet ju det, jag får bara inte in det! Men nu struntar jag i hjärta och går på det sunda förnuftet! Jag vill gärna vara med honom men då får han lämna först... Bäst av allt vore dock om jag bara kunde hitta någon annan! Har bestämt mig för att gå på jakt i sommar, inte efter ett ligg för det är inte det jag vill ha. Ska söka efter en manlig vän som får mig att skratta och må bra som det kanske kan bli kärlek med längre fram!!!
  • Sat 29 Jun 2019 11:52
    Anonym (Korkad) skrev 2019-06-29 10:21:19 följande:
    Förmodligen inte tillräckligt många för att ha oddsen på min sida :( Just nu letar jag halmstrån för att ogilla honom!!!
    Fortsätter du tänka så så blir det kanske lättare att avsluta det här med honom.
    Anonym (Korkad) skrev 2019-06-29 10:26:28 följande:
    Jag gillar honom och de flesta av hans sidor väldigt mycket, ja tom älskar och känner att jag skulle vilja ha honom som min bästa vän typ. Men det funkar ju inte heller... Jag måste låta honom och alla mina känslor för honom gå. Jag ska kämpa för att hitta tillbaka till mig själv!!! Jag vet att jag beter mig illa, det vet jag! Men den här känslan jag har för honom har jag inte haft för någon och då har jag ändå en del år att se tillbaka på. Självklart önskar jag att han var singel, då hade vi kompletterat vara dras liv, men nu är det inte så och jag behöver lägga honom åt sidan och blicka framåt- för allas skull!!!
    Det gjorde jag också med min kk/vän.
    Jag trodde verkligen att det skulle bli vi på riktigt.
    I efterhand så inser jag ju att vi båda behövde komma över våra ex. Vi behövde närheten vi saknade.
    Vi kompletterade också varandra bra och hade fantastiskt sex,
    Han lovade mig guld och gröna skogar,men det hände aldrig något.
    Så det påminner på många sätt om den relationen du har med den här killen.
    Men för din egen skull och för alla andras så tycker jag du ska avsluta det här och inse att det aldrig kommer att bli ni.
    Han har inte lämnat henne efter mer än 1 år och lär inte heller göra det.
    Ju förr du inser det ju bättre är det.

  • Anonym (Yup)
    Sat 29 Jun 2019 22:00

    Hej TS! 
    Jag skrev i den här tråden då den var ganska nystartad och beskrev då att jag var i en liknande situation med den enda skillnaden att både han och jag är gifta med barn. Jag har följt tråden hela tiden och har sett hur du mår och vill bara berätta för dig hur jag har gjort. 

    Jag mådde tillslut så vidrigt dåligt av situationen att jag höll på att explodera. Jag förstod att det bara fanns en enda sak att göra för att JAG skulle må bra. Jag vägrade låta mig utnyttjas känslomässigt av X längre. Jag hade kommit till insikten att den enda som kan göra något åt situationen är jag och ingen annan. Jag var beredd att ge upp mitt äktenskap, men för honom har jag bara varit en leksak, ett tidsfördriv och jag hatar det. HATAR. Jag älskar honom av hela mitt hjärta men har nu sagt upp bekantskapen med honom. Det gör så ont, så vidrigt jävla fruktansvärt ont. Men jag vet att det är enda sättet att komma till rätta med problemet. Min man och jag har tack vare det kommit varandra lite närmare och jag har i dagsläget inga planer på att lämna honom. Kanske jag lämnar honom om 2 år, kanske om 5 år eller inte alls. Men just nu måste jag må bra, iaf så bra det går. 

    Jag har raderat X ur mitt liv så mycket det går men eftersom vi har så många gemensamma vänner kan jag inte ta bort honom på facebook då folk skulle börja undra. Det enda jag kan göra där är att avfölja honom för att slippa se hans inlägg. Första 2 veckorna fick jag total panik i kroppen så fort jag påmindes om honom. Det kändes som att nån skar en kniv i mig. Nu känns inte kniven lika ofta även om jag vill lägga mig ner och gråta lite då och då. Men jag är fullständigt livrädd inför att träffa honom igen vilket jag oundvikligen kommer att göra pga div saker. Fullständigt livrädd för att alla känslor ska blossa upp till max igen. 

    Det jag vill säga iaf... För din skull, inte för någon annans skull. Tillåt honom inte att utnyttja dig mer. X och jag höll också på i ett år tills jag sa stopp. Jag hade gått in i väggen mentalt om jag hade fortsatt hoppas lika intensivt som jag gjorde. Jag VET att det känns omöjligt. jag var nyss där själv. Känslorna är som en drog i kroppen och man tar allt man kan få för att man så gärna vill. Kroppen och själen skriker efter den andre men till slut mår man bara dåligt av det. Då är det inte värt det längre. Jag tänker på X flera gånger om dagen och sörjer det som aldrig blev. Jag är livrädd för att känna så resten av livet, att jag hela livet ska längta efter honom och älska honom. Men jag vill avsluta med att skriva ett citat ur Martina Haags bok Det är något som inte stämmer. Även om hennes bok inte handlar om det vi är med om finns det mycket man kan känna igen sig i. Jag rekommenderar dig även att kolla på filmen Broarna i Madison County. 

    "Jag vill berätta att man klarar sig fastän man faller tusen meter i sorg. Att man tror att man ska dö, men man överlever. Jag hade behövt höra det hundratals gånger. Allt går, på något konstigt sätt så går det till slut. Även om man dör ganska mycket på vägen."

    All styrka till dig!

  • Anonym (FYI)
    Sun 30 Jun 2019 02:47
    +1
    Anonym (Yup) skrev 2019-06-29 22:00:32 följande:

    Hej TS! 
    Jag skrev i den här tråden då den var ganska nystartad och beskrev då att jag var i en liknande situation med den enda skillnaden att både han och jag är gifta med barn. Jag har följt tråden hela tiden och har sett hur du mår och vill bara berätta för dig hur jag har gjort. 

    Jag mådde tillslut så vidrigt dåligt av situationen att jag höll på att explodera. Jag förstod att det bara fanns en enda sak att göra för att JAG skulle må bra. Jag vägrade låta mig utnyttjas känslomässigt av X längre. Jag hade kommit till insikten att den enda som kan göra något åt situationen är jag och ingen annan. Jag var beredd att ge upp mitt äktenskap, men för honom har jag bara varit en leksak, ett tidsfördriv och jag hatar det. HATAR. Jag älskar honom av hela mitt hjärta men har nu sagt upp bekantskapen med honom. Det gör så ont, så vidrigt jävla fruktansvärt ont. Men jag vet att det är enda sättet att komma till rätta med problemet. Min man och jag har tack vare det kommit varandra lite närmare och jag har i dagsläget inga planer på att lämna honom. Kanske jag lämnar honom om 2 år, kanske om 5 år eller inte alls. Men just nu måste jag må bra, iaf så bra det går. 

    Jag har raderat X ur mitt liv så mycket det går men eftersom vi har så många gemensamma vänner kan jag inte ta bort honom på facebook då folk skulle börja undra. Det enda jag kan göra där är att avfölja honom för att slippa se hans inlägg. Första 2 veckorna fick jag total panik i kroppen så fort jag påmindes om honom. Det kändes som att nån skar en kniv i mig. Nu känns inte kniven lika ofta även om jag vill lägga mig ner och gråta lite då och då. Men jag är fullständigt livrädd inför att träffa honom igen vilket jag oundvikligen kommer att göra pga div saker. Fullständigt livrädd för att alla känslor ska blossa upp till max igen. 

    Det jag vill säga iaf... För din skull, inte för någon annans skull. Tillåt honom inte att utnyttja dig mer. X och jag höll också på i ett år tills jag sa stopp. Jag hade gått in i väggen mentalt om jag hade fortsatt hoppas lika intensivt som jag gjorde. Jag VET att det känns omöjligt. jag var nyss där själv. Känslorna är som en drog i kroppen och man tar allt man kan få för att man så gärna vill. Kroppen och själen skriker efter den andre men till slut mår man bara dåligt av det. Då är det inte värt det längre. Jag tänker på X flera gånger om dagen och sörjer det som aldrig blev. Jag är livrädd för att känna så resten av livet, att jag hela livet ska längta efter honom och älska honom. Men jag vill avsluta med att skriva ett citat ur Martina Haags bok Det är något som inte stämmer. Även om hennes bok inte handlar om det vi är med om finns det mycket man kan känna igen sig i. Jag rekommenderar dig även att kolla på filmen Broarna i Madison County. 

    "Jag vill berätta att man klarar sig fastän man faller tusen meter i sorg. Att man tror att man ska dö, men man överlever. Jag hade behövt höra det hundratals gånger. Allt går, på något konstigt sätt så går det till slut. Även om man dör ganska mycket på vägen."

    All styrka till dig!


    Ja..all styrka till dig..??
    Visst är det härligt att kunna tycka så synd om sig själv, och inte ge den minsta tanke till den man bedragit?
    Skilj dig nu, inte om 2 år, 5år, eller inte alls. Din man förtjänar något bättre.
  • Sun 30 Jun 2019 11:55
    Anonym (Yup) skrev 2019-06-29 22:00:32 följande:

    Hej TS! 
    Jag skrev i den här tråden då den var ganska nystartad och beskrev då att jag var i en liknande situation med den enda skillnaden att både han och jag är gifta med barn. Jag har följt tråden hela tiden och har sett hur du mår och vill bara berätta för dig hur jag har gjort. 

    Jag mådde tillslut så vidrigt dåligt av situationen att jag höll på att explodera. Jag förstod att det bara fanns en enda sak att göra för att JAG skulle må bra. Jag vägrade låta mig utnyttjas känslomässigt av X längre. Jag hade kommit till insikten att den enda som kan göra något åt situationen är jag och ingen annan. Jag var beredd att ge upp mitt äktenskap, men för honom har jag bara varit en leksak, ett tidsfördriv och jag hatar det. HATAR. Jag älskar honom av hela mitt hjärta men har nu sagt upp bekantskapen med honom. Det gör så ont, så vidrigt jävla fruktansvärt ont. Men jag vet att det är enda sättet att komma till rätta med problemet. Min man och jag har tack vare det kommit varandra lite närmare och jag har i dagsläget inga planer på att lämna honom. Kanske jag lämnar honom om 2 år, kanske om 5 år eller inte alls. Men just nu måste jag må bra, iaf så bra det går. 

    Jag har raderat X ur mitt liv så mycket det går men eftersom vi har så många gemensamma vänner kan jag inte ta bort honom på facebook då folk skulle börja undra. Det enda jag kan göra där är att avfölja honom för att slippa se hans inlägg. Första 2 veckorna fick jag total panik i kroppen så fort jag påmindes om honom. Det kändes som att nån skar en kniv i mig. Nu känns inte kniven lika ofta även om jag vill lägga mig ner och gråta lite då och då. Men jag är fullständigt livrädd inför att träffa honom igen vilket jag oundvikligen kommer att göra pga div saker. Fullständigt livrädd för att alla känslor ska blossa upp till max igen. 

    Det jag vill säga iaf... För din skull, inte för någon annans skull. Tillåt honom inte att utnyttja dig mer. X och jag höll också på i ett år tills jag sa stopp. Jag hade gått in i väggen mentalt om jag hade fortsatt hoppas lika intensivt som jag gjorde. Jag VET att det känns omöjligt. jag var nyss där själv. Känslorna är som en drog i kroppen och man tar allt man kan få för att man så gärna vill. Kroppen och själen skriker efter den andre men till slut mår man bara dåligt av det. Då är det inte värt det längre. Jag tänker på X flera gånger om dagen och sörjer det som aldrig blev. Jag är livrädd för att känna så resten av livet, att jag hela livet ska längta efter honom och älska honom. Men jag vill avsluta med att skriva ett citat ur Martina Haags bok Det är något som inte stämmer. Även om hennes bok inte handlar om det vi är med om finns det mycket man kan känna igen sig i. Jag rekommenderar dig även att kolla på filmen Broarna i Madison County. 

    "Jag vill berätta att man klarar sig fastän man faller tusen meter i sorg. Att man tror att man ska dö, men man överlever. Jag hade behövt höra det hundratals gånger. Allt går, på något konstigt sätt så går det till slut. Även om man dör ganska mycket på vägen."

    All styrka till dig!


    Det är starkt av dig att lyckas ta dig ur det där.
    Men jag tycker att du ska vara ärlig och berätta för din man så att han får en chans att välja om han vill stanna kvar med dig eller gå.
  • Anonym (Yup)
    Sun 30 Jun 2019 13:38
    molly50 skrev 2019-06-30 11:55:40 följande:

    Det är starkt av dig att lyckas ta dig ur det där.

    Men jag tycker att du ska vara ärlig och berätta för din man så att han får en chans att välja om han vill stanna kvar med dig eller gå.


    Det kommer jag inte göra.
  • Anonym (X)
    Sun 30 Jun 2019 13:56
    Anonym (Yup) skrev 2019-06-30 13:38:38 följande:

    Det kommer jag inte göra.


    Nej, leva med nån o leka lyckliga familjen under falska premisser verkar ju vara en grej för er otrogna.
  • Anonym (A)
    Sun 30 Jun 2019 17:08
    Anonym (Mm) skrev 2019-06-28 14:40:54 följande:
    Tycker att hon är lika delaktig då hon fejkar vänskap. Hade hon varit utomstående och varit "älskarinna" så är det en annan femma. Visst tycker fortfarande det är fult, men då är det mer mannen som har ett större ansvar i vad som görs.
    Tycker det är extremt fullt att vara hemma hos någon och låtsas vara vän när man så fort vännen vänder ryggen till, knullar dennes man.
    Jo de är delaktiga båda två. Själv skulle jag inte ens ha mage att lura en vän så och dessutom hänga där med deras gemensamma barn och vara falsk rakt igenom.
    Instämmer
  • Sun 30 Jun 2019 18:01
    Anonym (Yup) skrev 2019-06-30 13:38:38 följande:
    Det kommer jag inte göra.
    Så du tänker låta honom leva i en lögn?
    Hur tror du det blir om sanningen komer fram från annat håll? För den risken finns alltid.
  • Anonym (Yup)
    Sun 30 Jun 2019 19:00
    molly50 skrev 2019-06-30 18:01:03 följande:

    Så du tänker låta honom leva i en lögn?

    Hur tror du det blir om sanningen komer fram från annat håll? För den risken finns alltid.


    Svar ja. Om sanningen skulle komma fram vilket jag finner lika troligt som att vi skulle hitta apor på månen skulle jag bli utkastad.
Svar på tråden Olyckligt, korkat, kär i en gift man.