Tynande sexliv i flera relationer. Vad är det som jänder

Bra tips absolut. Vi har pratat en del om det och är överens om att det är för sällan. Hon har fixat preventivmedel och glidmedel men sen blir det inte mer. Det verkar som hon fatta och vill ha det annorlunda men att stämningen inte infinner sig för henne. Är det verkligen rätt att då bestämma att INTE ha sex?,

Kvinnor har sex av två skäl, bli på smällen och skaffa resurser.

I ditt fall har du redan gjort henne på smällen och resurser ger du henne ändå varken du vill eller inte därmed har hon inget driv.

Google dread game om du måste, men problemet med kvinnors sexualitet är att den drama som krävs för att kvinnan ska vara kåt också förstör det lugn man gärna vill ha i övrigt i sitt liv som man.

Bästa rådet. Skaffa ny, yngre, utan barn.

Ja det är rätt att bestämma att inte ha sex. Ska förklara. Även om det har gått lång tid sedan ni hade sex senast så ska ni just bestämma att inte ha sex. Låter knasigt att bestämma sig för att inte ha något man ändå inte har. Är du med? Poängen är att ta udden av kraven. -Det är länge sedan och nu måste/bör vi! Rädsla för minsta intimitet som ev kan leda till sex. Kan få henne att slappna av när hon vet att oavsett så blir det inget sex. Sedan kommer intimitetsövningarna.

Låter bakvänt jag vet men att veta att det inte blir sex väcker en lust och längtan. Att lugnt och tryggt återupptäcka den. Förklarar jag klantigt så fråga!

Inte helt orimligt ju. Kanske ska försöka dra upp det faktiskt.

Mina erfarenheter efter två långa förhållanden där mönstret varit ungefär det samma har gjort två saker med mig:

1. Jag har kommit fram till att jag inte kan klandra min partner för att hon inte vill ha sex lika mycket, lika engagerat osv. som jag. Man är som man är och det går inte att göra så mycket åt.

2. Jag har blivit något mer cynisk.

Lite djupare resonemang kring de två punkterna:

1. Jag var tidigare bitter, men det är jag inte längre. Ledsen, men inte bitter. Jag var tidigare arg och frustrerad, men det har förvandlats till sorg. Jag var gift med en kvinna som blev mamma till mina barn och jag stod till slut inte ut i den relationen och bröt upp.

När jag träffade en annan kvinna så trodde jag att jag nu hade hittat en kvinna som spelade på samma planhalva som jag, men det utvecklade sig på samma sätt. Givetvis har även jag skuld i detta, jag är inte så korkad att jag inte fattar det. Men vi har verkligen försökt att reda ut saker och gått i parterapi i omgångar och försökt att starta om och försöka igen. Men det är snart tillbaka i samma hjulspår igen.

Samtidigt som hon säger att hon vill ha sex så tar hon i princip aldrig initiativ själv. Det gör mig frustrerad, för jag vill känna mig åtrådd, inte bara bli tillåten att få sex när jag tar initiativet. Detta gör och också att jag själv tar initiativ till sex mer sällan, för det är lite förnedrande att alltid vara den som tar initiativet men som aldrig själv får känna sig efterlängtad. Min desperation måste liksom nå en viss nivå innan jag "förnedrar mig" att åter förföra henne utan att hon gjort minsta ansats sen vi senast hade sex.

2. Jag överväger starkt att skilja mig även från denna kvinna. Jag tycker att jag har nått vägs ände. Jag är inte lycklig och ser inte att vårt förhållande har nån framtid. Och om jag gör det så vill jag naturligtvis inte leva helt ensam. Jag vill ha sexuella relationer. Men här kommer cynismen in. Då skulle jag inte bli sambo/gift utan ha en särbo/KK-relation. Jag vill hålla det på den nivån eftersom jag räknar med att det kommer att gå samma väg igen och då ska det vara mycket enklare att avsluta relationen. Alternativt kan det hjälpa att inte bo ihop, vara lättare att hålla liv i lågan när man inte tär på varandra för jämnan. Och cynismens kärna: Hålla kvinnan lite på halster, inte låta henne ta mig för given.

Usch, vad hemsk jag är, men jag har inte bara blivit lite cynisk, utan väldigt...

Kvinnor har sex av två skäl, bli på smällen och skaffa resurser.

I ditt fall har du redan gjort henne på smällen och resurser ger du henne ändå varken du vill eller inte därmed har hon inget driv.

Google dread game om du måste, men problemet med kvinnors sexualitet är att den drama som krävs för att kvinnan ska vara kåt också förstör det lugn man gärna vill ha i övrigt i sitt liv som man.

Bästa rådet. Skaffa ny, yngre, utan barn.

Gäsp. Nu ska du få höra en annan teori.

Kvinnor och män sexualitet skiljer sig på det viset att män jagar sex, vill tömma, lätt skulle kunna ligga med någon de ogillar eller saknar intresse för. Sex handlar i många fall om att runka med en kvinna och få utlopp för de egna begären.

För flertalet kvinnor är sex kopplat till deras känsloliv. En man är inte en pinne man onanerar med. Sex är ett samspel. Personen man ligger med är en människa och inget objekt. Man måste må bra för att vara sugen på sex. Känna sig uppskattad och uppvaktad. Utvilad.

När relationen stabiliserar sig så händer vanligtvis samma fenomen, mannen blir bekväm. Han slutar uppvakta, ge komplimanger, söta gester i vardagen. Hon tas för givet. Barnen kommer och helt plötsligt inser kvinnan att hon är den som drar tyngst lass. Hon projektleder, inte bara jobb utan också familj. Han lutar sig tillbaka medan hennes stresspåslag ökar. Han ser sex som något självklart i relationen. Något som bara ska serveras. Hon vill bli tagen med storm, känna sig värderad. Hon tröttnar.

I folkhälsoinstitutet undersökning om sex bland svenska folket uppgav en betydande andel kvinnor (i förhållande till männen) att de varit alldeles för trötta och stressade för att kunna ha sex. Kvinnor toppar också den grupp som tar initiativ till skiljsmässa (70%). Många kvinnor har helt enkelt inte rätt förutsättningar för att kunna åtnjuta ett sexliv i den nuvarande relationen.

Och kvinnor är kåta och kärlekskranka. Törstar efter bekräftelse och samvaro. Hittar en ny Karl och sexlivet stegrar. Tills samma procedur upprepas på nytt.m och hon känner sig bortprioriterad.

There you have it.

Säger inte att detta är TS fall. Men jag känner alldeles för många kvinnor som vittnar om detta och som just lämnat pga partnerns bristande engagemang i själva relationen.

Gäsp. Nu ska du få höra en annan teori.

Kvinnor och män sexualitet skiljer sig på det viset att män jagar sex, vill tömma, lätt skulle kunna ligga med någon de ogillar eller saknar intresse för. Sex handlar i många fall om att runka med en kvinna och få utlopp för de egna begären.

För flertalet kvinnor är sex kopplat till deras känsloliv. En man är inte en pinne man onanerar med. Sex är ett samspel. Personen man ligger med är en människa och inget objekt. Man måste må bra för att vara sugen på sex. Känna sig uppskattad och uppvaktad. Utvilad.

När relationen stabiliserar sig så händer vanligtvis samma fenomen, mannen blir bekväm. Han slutar uppvakta, ge komplimanger, söta gester i vardagen. Hon tas för givet. Barnen kommer och helt plötsligt inser kvinnan att hon är den som drar tyngst lass. Hon projektleder, inte bara jobb utan också familj. Han lutar sig tillbaka medan hennes stresspåslag ökar. Han ser sex som något självklart i relationen. Något som bara ska serveras. Hon vill bli tagen med storm, känna sig värderad. Hon tröttnar.

I folkhälsoinstitutet undersökning om sex bland svenska folket uppgav en betydande andel kvinnor (i förhållande till männen) att de varit alldeles för trötta och stressade för att kunna ha sex. Kvinnor toppar också den grupp som tar initiativ till skiljsmässa (70%). Många kvinnor har helt enkelt inte rätt förutsättningar för att kunna åtnjuta ett sexliv i den nuvarande relationen.

Och kvinnor är kåta och kärlekskranka. Törstar efter bekräftelse och samvaro. Hittar en ny Karl och sexlivet stegrar. Tills samma procedur upprepas på nytt.m och hon känner sig bortprioriterad.

There you have it.

Säger inte att detta är TS fall. Men jag känner alldeles för många kvinnor som vittnar om detta och som just lämnat pga partnerns bristande engagemang i själva relationen.

Mina erfarenheter efter två långa förhållanden där mönstret varit ungefär det samma har gjort två saker med mig:

1. Jag har kommit fram till att jag inte kan klandra min partner för att hon inte vill ha sex lika mycket, lika engagerat osv. som jag. Man är som man är och det går inte att göra så mycket åt.

2. Jag har blivit något mer cynisk.

Lite djupare resonemang kring de två punkterna:

1. Jag var tidigare bitter, men det är jag inte längre. Ledsen, men inte bitter. Jag var tidigare arg och frustrerad, men det har förvandlats till sorg. Jag var gift med en kvinna som blev mamma till mina barn och jag stod till slut inte ut i den relationen och bröt upp.

När jag träffade en annan kvinna så trodde jag att jag nu hade hittat en kvinna som spelade på samma planhalva som jag, men det utvecklade sig på samma sätt. Givetvis har även jag skuld i detta, jag är inte så korkad att jag inte fattar det. Men vi har verkligen försökt att reda ut saker och gått i parterapi i omgångar och försökt att starta om och försöka igen. Men det är snart tillbaka i samma hjulspår igen.

Samtidigt som hon säger att hon vill ha sex så tar hon i princip aldrig initiativ själv. Det gör mig frustrerad, för jag vill känna mig åtrådd, inte bara bli tillåten att få sex när jag tar initiativet. Detta gör och också att jag själv tar initiativ till sex mer sällan, för det är lite förnedrande att alltid vara den som tar initiativet men som aldrig själv får känna sig efterlängtad. Min desperation måste liksom nå en viss nivå innan jag "förnedrar mig" att åter förföra henne utan att hon gjort minsta ansats sen vi senast hade sex.

2. Jag överväger starkt att skilja mig även från denna kvinna. Jag tycker att jag har nått vägs ände. Jag är inte lycklig och ser inte att vårt förhållande har nån framtid. Och om jag gör det så vill jag naturligtvis inte leva helt ensam. Jag vill ha sexuella relationer. Men här kommer cynismen in. Då skulle jag inte bli sambo/gift utan ha en särbo/KK-relation. Jag vill hålla det på den nivån eftersom jag räknar med att det kommer att gå samma väg igen och då ska det vara mycket enklare att avsluta relationen. Alternativt kan det hjälpa att inte bo ihop, vara lättare att hålla liv i lågan när man inte tär på varandra för jämnan. Och cynismens kärna: Hålla kvinnan lite på halster, inte låta henne ta mig för given.

Usch, vad hemsk jag är, men jag har inte bara blivit lite cynisk, utan väldigt...