• Anonym (Börja­r tröttn­a)
    Thu 30 May 2019 01:29
    4685 visningar
    133 svar
    133
    4685

    Tynande sexliv i flera relationer. Vad är det som jänder

    Jag har sedan snart tio år en kvinna som jag dessutom har två barn med. I början när vi sågs så hade vi sex så fort vi sågs och snart blev det något mer sällan vilket väl e helt i sin ordning.

    Under hennes första graviditet hade vi bara sex en eller kanske två gånger och jag tror det dröjde nästan 7 månader efter snitt innan vi hade sex igen. Sedan dess har det varit mycket sällan kanske max en gång i månaden fram tills för drygt ett år sedan när hon ville ha barn igen hon blev snart gravid och då hade vi inte sex alls under nio månader

    5 månader Efter snitt 2 hade vi sex igen vilket inte kanske va det bästa sexet vi haft tyvärr och sedan dess inget.

    Hon är inte den första heller. Mitt ex som jag har barn med slutade ha sex och skyllde såsmåningom, utan att ha besökt läkare, på nån form av sjukdom som medförde att samlag gjorde ont.

    Liknande saker har hänt i alla mina längre förhållanden. Det har påtagligt ofta handlat om smärta när jag försökt närma mig ämnet med vissa av mina ex och min nuvarande.

    Många har sagt att jag är väldigt stor "därnere". Det har sagts av de flesta kvinnor både i början av förhållandena och sedan har det påtalats även i de fall när de ska förklara varför de inte vill ha sex.

    Det som gör mig förvirrad i detta är att jag är helt normalt utrustad mellan benen. Något tjockare och marginellt längre än medel men inget särskilt alls. Trots det tycks det antingen som att jag upplevs som mkt större av kvinnor eller att jag helt enkelt bara suger på sex så de tröttnar. Vad e sant egentligen

  • Svar på tråden Tynande sexliv i flera relationer. Vad är det som jänder
  • Mon 19 Aug 2019 08:57
    +1

    Sexlivet i ett förhållande kan förkortas:

    MMA.

    I början står det för:

    MORGON, MIDDAG, AFTON

    Efter några år står det för:

    MARS, MAJ, AUGUSTI

    Slutligen står det för:

    MÖJLIGEN MITTEN på APRIL

  • Anonym (Känne­r igen)
    Mon 19 Aug 2019 09:01

    Känner igen det flirtiga innan kläderna åker av och ett alltför starkt kontrollbehov. Vet d fasen hur det kan lirkas upp. Känns som min partners lust är rätt flyktig vilket gör att den lika gärna kan vara som bortblåst när det väl är läge. Svårt att läsa av signalerna...så tråkigt nog blir det sex när partnern i fråga känner lust och vill. Även ointresset för variation förbryllar mig. Vi kör helt enkelt på det som min partner vet funkar. Om och om igen. Inget fel i det, men trist och förutsägbart. Ibland kan det kännas som min partner gärna vill utan att förmå sig att släppa spärrarna och ge sig hän. Märkligt. Jag inser att fin analys av hur det kan fungera troligen r helt korrekt men jag hoppas verkligen att vi inte nåt dit. Hon tar ju trots allt initiativ till sex men har ett sånt extremt kontrollbehov att jag knappt får röra mig samtidigt har hon noll intresse av variation. Men kan samtidigt innan sex vara väldigt driven och flörtig ända tills kläderna åker av.[/quote]

  • Anonym (Ty)
    Tue 20 Aug 2019 15:25
    Anonym (Trött i själen) skrev 2019-08-06 19:44:48 följande:

    Du skriver med huvudet på spiken. Detta är så himla sant och ramar inte bara in mitt eget äktenskap (där jag står vid kanten och funderar starkt på skilsmässa) men också samtliga av mina kollegor och vänner. Detta borde fan alla män läsa.

    Kvinnors stress ökar när de kommer hem till skillnad från mäns som minskar, detta trots att kvinnor har det minst lika stressigt på jobbet och dessutom oftast lämnar ungar. När min man frågar vad han kan göra gör att jag ska vilja ligga mer är oftast disken, nattning av barn och planering inför hans mammas födelsedagspresent det som ploppar upp, haha.


    Om kvinnor kunde ge faen och tro att de ska ta ansvar i allt så skulle deras stress också minska, än sen om nåt trillar mellan stolarna, ta varsin fast städdag, varannan middag, ungars skolgrejer när båda är lediga, skit i presenter till folk...skicka ett sms. Folk blir inte lyckligare över att nån överanstränger sig, och klagar gubben så upp med fingret och säg åt han att fixa det som stör han.
  • Anonym (Maya)
    Wed 21 Aug 2019 17:07
    Anonym (Ty) skrev 2019-08-20 15:25:36 följande:

    Om kvinnor kunde ge faen och tro att de ska ta ansvar i allt så skulle deras stress också minska, än sen om nåt trillar mellan stolarna, ta varsin fast städdag, varannan middag, ungars skolgrejer när båda är lediga, skit i presenter till folk...skicka ett sms. Folk blir inte lyckligare över att nån överanstränger sig, och klagar gubben så upp med fingret och säg åt han att fixa det som stör han.


    När det är barnen som trillar mellan stolarna, jag som får städa dubbelt så mycket på varannan städdag och leva i skit där emellan, jag som får skämmas för att det inte finns presenter, barnen som får skäll för att det saknas läxor, gympa kläder eller matsäck och äta hämtat varannan middag så är det inte bara att skita i det. Vissa bollar kan man liksom inte bara kasta upp och hoppas att någon ska fånga. Steppa Up lite istället.
  • Anonym (Börja­r tröttn­a) Trådstartaren
    Sat 24 Aug 2019 03:27
    -1
    Anonym (Ty) skrev 2019-08-20 15:25:36 följande:

    Om kvinnor kunde ge faen och tro att de ska ta ansvar i allt så skulle deras stress också minska, än sen om nåt trillar mellan stolarna, ta varsin fast städdag, varannan middag, ungars skolgrejer när båda är lediga, skit i presenter till folk...skicka ett sms. Folk blir inte lyckligare över att nån överanstränger sig, och klagar gubben så upp med fingret och säg åt han att fixa det som stör han.


    De orden skulle kunna komma ur min mun. Varför alltså på riktigt varför får kvinnor för sig att de har allt på sina axlar. Och varför börjar de med att stressa upp sig istället för att ta upp problemet. Kan man inte bara ta det lugnt och backa ut och hitta en helhetsbild istället, kanske är inte tvätten viktigare än sömn eller den självupptagna middagen viktigare än att bara luta dig bakåt.

    Det e faktiskt sjukt vad kvinnor belastar sig själva med hela tiden. Helt utan anledning. Jag har ofta funderat på om det handlar om att vara behöver men ju mer tiden går så inser jag att det inte är möjligt att en sådan stor del av alla kvinnor har ett problematiskt förhållande till sin betydelse.
  • Anonym (Ja)
    Sun 25 Aug 2019 11:05
    Anonym (Börjar tröttna) skrev 2019-08-24 03:27:54 följande:

    De orden skulle kunna komma ur min mun. Varför alltså på riktigt varför får kvinnor för sig att de har allt på sina axlar. Och varför börjar de med att stressa upp sig istället för att ta upp problemet. Kan man inte bara ta det lugnt och backa ut och hitta en helhetsbild istället, kanske är inte tvätten viktigare än sömn eller den självupptagna middagen viktigare än att bara luta dig bakåt.

    Det e faktiskt sjukt vad kvinnor belastar sig själva med hela tiden. Helt utan anledning. Jag har ofta funderat på om det handlar om att vara behöver men ju mer tiden går så inser jag att det inte är möjligt att en sådan stor del av alla kvinnor har ett problematiskt förhållande till sin betydelse.


    Så sant..
  • Anonym (Blomm­an)
    Sun 25 Aug 2019 12:17

    Har svarat här innan men anledningen till mitt ointresse var i alla förhållanden en kombination av att jag inte var (tillräckligt) attraherad av killen och aldrig fick orgasm.

    Sexet var alltid överstökat när killen sprutat.

    Sen att du är lite större än medel verkar konstigt att de inte pallade det. Är ju en sak om du är XL eller XXL.

  • Anonym (Börja­r tröttn­a) Trådstartaren
    Tue 27 Aug 2019 22:48
    Anonym (Blomman) skrev 2019-08-25 12:17:47 följande:

    Har svarat här innan men anledningen till mitt ointresse var i alla förhållanden en kombination av att jag inte var (tillräckligt) attraherad av killen och aldrig fick orgasm.

    Sexet var alltid överstökat när killen sprutat.

    Sen att du är lite större än medel verkar konstigt att de inte pallade det. Är ju en sak om du är XL eller XXL.


    Jag ger henne orgasn VARJE gång. Och det är jag säker på eftersom allt därefter är ointessant vad det verkar. Attraherad vet jag inte men hon känns som att hon är det iaf pfrsm tills hon fått sitt.

    Att vara stor hsr för stor betydelse i sammnhanget. Visst jag har full koll på att vara försiktig osv nen ?et e ju ingen överraskning för henne llängre
  • Anonym (...)
    Wed 28 Aug 2019 08:50
    Anonym (Börjar tröttna) skrev 2019-08-09 03:29:31 följande:

    Jag har tänkt tanken med att vara tydlig med at det inte blir penetration men det funkar inte hittills. Och att komma dit i en konversation är inte så enkelt. Sen r jag en svag man så jagbörjar alltid hoppas när vi kommer till det läget.

    Jag är medveten om att gemensamma nämnaren är jag men jag har svårt att begripa det ändå. En gång träffades vi ju och hade sex betydligt oftare och jag e ju samma kille o hon e samma tjej. Hur kan det blivit så mycket sämre nu? Jag e likadan som innan och hon var då väldigt entusiastisk över storlek och allt och trots vissa problem ville hon ändå försöka.


    Som alltid låter det som att ni har kommunikationssvårigheter Och kanske också bristande förtroende. Ni har ändå varit tillsammans länge och ni har barn ihop men du har inte kommit dit i en konversation att ni kunnat prata om det- att ha annat sex än penetration- sex behöver man kunna prata om. Om man inte ens kan prata om det, hur ska man då känna sig bekväm nog att göra det?

    Sen kan du inte säga att inget har förändrats sedan ni var nykära, naturligtvis har allt ändrats. Bara det att ni nu har en familj är ju helt annorlunda.

    Och då var ni förälskade, inte kära utan förälskade

    Väldigt få tänker på hur mycket energi och tid man lägger på förberedelser för sex när man är förälskad och nykär. Förutom att man håller efter sitt utseende som aldrig för. Så uppmärksammar man också varandra konstant, har i princip förspel så fort man ses i flera timmar, kysser och tar på varandra när man kommer åt, flirtar, har romantiska dejter. Det är knappast det livet ni har nu...
  • Anonym (så funger­ar kvinno­r)
    Wed 28 Aug 2019 11:58
    Anonym (...) skrev 2019-08-28 08:50:33 följande:
    Väldigt få tänker på hur mycket energi och tid man lägger på förberedelser för sex när man är förälskad och nykär. Förutom att man håller efter sitt utseende som aldrig för. Så uppmärksammar man också varandra konstant, har i princip förspel så fort man ses i flera timmar, kysser och tar på varandra när man kommer åt, flirtar, har romantiska dejter. Det är knappast det livet ni har nu...
    Här är du inne på något väsentligt som jag aldrig sett någon annan ta upp. Honeymoonfasen är ju ett heltidsjobb där man bara odlar kärlek och inget annat. Att vara perfekt för varandra, doftlös, silkeslen, ultrahygienisk, strålande, bästa kläderna, humöret, orden vänds och vrids innan de uttalas. Varje rörelse och aktivitet är noga uttänkt för att attrahera den andre.

    Jag har tänkt på det mycket sista tiden eftersom jag nu är i nyförälskelse/lära kännafasen med en ny person efter en väldigt lång relation som blev slentrian och tråkig, där jag inte ville ha sex på flera år, och mest drömde mig bort.

    Nu duschar jag konstant, tvättar håret varje dag, använder så mycket produkter för att lukta fantastiskt, köpt ny garderob, parfym, tränar kroppen dagligen för att den ska vara spänstig, slank och inbjudande för min nya älskling. Rakar, drar hårstrån, filar fötter, skrubbar, peelar, tandtrådar tungskrapar, inspekterar varje centimeter med förstoringsglas mer eller mindre för att inga obehagliga överraskningar ska göra sig påminda. Checkar spegeln konstant, tänker på hur jag rör mig, sitter, ser ut i olika vinklar, låter, t o m äter så att magen inta ska krångla osv.

    Det är ett "osynligt" heltidsjobb och inget jag skulle orka hålla på med i längden!

    Stor del av tiden går samtidigt åt att tänka ut saker jag vill överraska honom med, köpa till honom, göra med honom sexuellt, överraska, fråga honom osv.

    Men det är ju så underbart att man blir tossig;) Ett av livets stora mysterium och gåvor, allt detta för att förhoppningsvis bli accepterad, vald, så att personligheten ska kunna få ta plats och kärleksbygget påbörjas?!

    Ett tag innan detta dejtade jag runt lite på olika dejtingappar och insåg att jag gjorde detta inför varje ny person och dejt. Helt förtärande eftersom 99 % aldrig blev mer än högst några timmars fika eller i bästa fall hyfsat sex. Så efter att ha lagt ner detta destruktiva  och hemska totalt avskräckande förfarande sprang jag på en man irl, mitt i livet på en återkommande aktivitet där vi dessutom sakta fick börja lära känna varann och bli förälskade.

    Tror knappast allt ser ut såhär i de flesta relationer efter barnaår och slentrian.
    Man behöver då gå tillbaks till detta stadie i tankarna och försöka återinföra lite magi i vardagen.Se varann med nya ögon och sätta kärleken och förälskelsen först något de första aldrig klarar.
  • Anonym (så funger­ar kvinno­r)
    Wed 28 Aug 2019 11:58
    Anonym (...) skrev 2019-08-28 08:50:33 följande:
    Väldigt få tänker på hur mycket energi och tid man lägger på förberedelser för sex när man är förälskad och nykär. Förutom att man håller efter sitt utseende som aldrig för. Så uppmärksammar man också varandra konstant, har i princip förspel så fort man ses i flera timmar, kysser och tar på varandra när man kommer åt, flirtar, har romantiska dejter. Det är knappast det livet ni har nu...
    Här är du inne på något väsentligt som jag aldrig sett någon annan ta upp. Honeymoonfasen är ju ett heltidsjobb där man bara odlar kärlek och inget annat. Att vara perfekt för varandra, doftlös, silkeslen, ultrahygienisk, strålande, bästa kläderna, humöret, orden vänds och vrids innan de uttalas. Varje rörelse och aktivitet är noga uttänkt för att attrahera den andre.

    Jag har tänkt på det mycket sista tiden eftersom jag nu är i nyförälskelse/lära kännafasen med en ny person efter en väldigt lång relation som blev slentrian och tråkig, där jag inte ville ha sex på flera år, och mest drömde mig bort.

    Nu duschar jag konstant, tvättar håret varje dag, använder så mycket produkter för att lukta fantastiskt, köpt ny garderob, parfym, tränar kroppen dagligen för att den ska vara spänstig, slank och inbjudande för min nya älskling. Rakar, drar hårstrån, filar fötter, skrubbar, peelar, tandtrådar tungskrapar, inspekterar varje centimeter med förstoringsglas mer eller mindre för att inga obehagliga överraskningar ska göra sig påminda. Checkar spegeln konstant, tänker på hur jag rör mig, sitter, ser ut i olika vinklar, låter, t o m äter så att magen inta ska krångla osv.

    Det är ett "osynligt" heltidsjobb och inget jag skulle orka hålla på med i längden!

    Stor del av tiden går samtidigt åt att tänka ut saker jag vill överraska honom med, köpa till honom, göra med honom sexuellt, överraska, fråga honom osv.

    Men det är ju så underbart att man blir tossig;) Ett av livets stora mysterium och gåvor, allt detta för att förhoppningsvis bli accepterad, vald, så att personligheten ska kunna få ta plats och kärleksbygget påbörjas?!

    Ett tag innan detta dejtade jag runt lite på olika dejtingappar och insåg att jag gjorde detta inför varje ny person och dejt. Helt förtärande eftersom 99 % aldrig blev mer än högst några timmars fika eller i bästa fall hyfsat sex. Så efter att ha lagt ner detta destruktiva  och hemska totalt avskräckande förfarande sprang jag på en man irl, mitt i livet på en återkommande aktivitet där vi dessutom sakta fick börja lära känna varann och bli förälskade.

    Tror knappast allt ser ut såhär i de flesta relationer efter barnaår och slentrian.
    Man behöver då gå tillbaks till detta stadie i tankarna och försöka återinföra lite magi i vardagen.Se varann med nya ögon och sätta kärleken och förälskelsen först något de första aldrig klarar.
  • Anonym (...)
    Wed 28 Aug 2019 12:18
    Anonym (så fungerar kvinnor) skrev 2019-08-28 11:58:29 följande:

    Här är du inne på något väsentligt som jag aldrig sett någon annan ta upp. Honeymoonfasen är ju ett heltidsjobb där man bara odlar kärlek och inget annat. Att vara perfekt för varandra, doftlös, silkeslen, ultrahygienisk, strålande, bästa kläderna, humöret, orden vänds och vrids innan de uttalas. Varje rörelse och aktivitet är noga uttänkt för att attrahera den andre.

    Jag har tänkt på det mycket sista tiden eftersom jag nu är i nyförälskelse/lära kännafasen med en ny person efter en väldigt lång relation som blev slentrian och tråkig, där jag inte ville ha sex på flera år, och mest drömde mig bort.

    Nu duschar jag konstant, tvättar håret varje dag, använder så mycket produkter för att lukta fantastiskt, köpt ny garderob, parfym, tränar kroppen dagligen för att den ska vara spänstig, slank och inbjudande för min nya älskling. Rakar, drar hårstrån, filar fötter, skrubbar, peelar, tandtrådar tungskrapar, inspekterar varje centimeter med förstoringsglas mer eller mindre för att inga obehagliga överraskningar ska göra sig påminda. Checkar spegeln konstant, tänker på hur jag rör mig, sitter, ser ut i olika vinklar, låter, t o m äter så att magen inta ska krångla osv.

    Det är ett "osynligt" heltidsjobb och inget jag skulle orka hålla på med i längden!

    Stor del av tiden går samtidigt åt att tänka ut saker jag vill överraska honom med, köpa till honom, göra med honom sexuellt, överraska, fråga honom osv.

    Men det är ju så underbart att man blir tossig;) Ett av livets stora mysterium och gåvor, allt detta för att förhoppningsvis bli accepterad, vald, så att personligheten ska kunna få ta plats och kärleksbygget påbörjas?!

    Ett tag innan detta dejtade jag runt lite på olika dejtingappar och insåg att jag gjorde detta inför varje ny person och dejt. Helt förtärande eftersom 99 % aldrig blev mer än högst några timmars fika eller i bästa fall hyfsat sex. Så efter att ha lagt ner detta destruktiva  och hemska totalt avskräckande förfarande sprang jag på en man irl, mitt i livet på en återkommande aktivitet där vi dessutom sakta fick börja lära känna varann och bli förälskade.

    Tror knappast allt ser ut såhär i de flesta relationer efter barnaår och slentrian.

    Man behöver då gå tillbaks till detta stadie i tankarna och försöka återinföra lite magi i vardagen.Se varann med nya ögon och sätta kärleken och förälskelsen först något de första aldrig klarar.


    Ja jag hörde det i en intervju med en psykolog som pratade om just sexlivet i en längre relation och det är så väldigt sant.

    Psykologen menade att en stor anledning till att sexlivet blir sämre och ibland obefintligt är för att man slutar lägga ner tid på sex och kärlek i förhållandet och gjorde jämförelsen just med förälskelsefasen då allt handlar om det.
  • Anonym (Ja)
    Wed 28 Aug 2019 20:09
    Anonym (så fungerar kvinnor) skrev 2019-08-10 00:27:40 följande:

    Det kanske är vanligt att även män känner så här trots att de mest är kvinnor som  pratar om det? Vad tror du själv att det beror på att du känner så där efter ett tag? Är det attraktionen som försvinner för dig med? Om det var din kvinna som skrev här i tråden och undrade hur hon skulle kunna väcka lusten i sin man vad hade du gett henne för råd då.


    Ja det är nog så att män inte sätter ord på det på samma sätt..

    Om det är attraktionen som försvinner? Ja i förlängningen. Börjar med att jag blir uttråkad tror jag..över tiden

    Kan tyvärr inte ge nåt bra råd.. Så individuellt
Svar på tråden Tynande sexliv i flera relationer. Vad är det som jänder