• Anonym­sju
    Fri 7 Jun 2019 20:37
    2146 visningar
    44 svar
    44
    2146

    Hur sätter man gränser för en 1,5 åring?

    Jag har ett barn på 1,5 år som är nyfiken på allt, testar gränser och kollar direkt vad han får för reaktioner av oss föräldrar, förmodligen som alla andra 1,5 åringar gör.

    Det jag kan bli lite smått galen på är att man hela tiden hör att man inte ska säga "nej" "inte" "va försiktig" osv. osv.

    Man ska avleda och distrahera, men det funkar ju inte alltid, och vissa saker är ju rentav farliga för barn att hållas med, därav måste man ju kunna säga till med med ordet "nej" eller "inte" i meningen. Jag märker att det blir mycket nej i vardagen just nu, vilket känns trist men vad tusan ska man göra? Och jag kan säga att jag är ingen hönsmamma som säger nej till minsta lilla, utan jag har en väldigt aktiv, snabb, nyfiken kille som vill upptäcka allt och lite till. Han springer jämt (ingen överdrivt) när han går så reagerar alla som känner honom på att han inte springer, så snabb är han. Vilket är kul, men som sagt gränser måste sättas av olika anledningar, men hur?

    Ge mig era tankar på detta. Skriv gärna tips & råd om ni har något bra sätt. Jag blir som sagt galen på alla böcker och metoder om hur man ska "säga till" sitt barn, och nej det handlar inte om att skälla på en 1,5 åring. Ville bara tydliggöra det.

  • Svar på tråden Hur sätter man gränser för en 1,5 åring?
  • Anonym­sju Trådstartaren
    Sat 8 Jun 2019 16:57
    #31
    Physalis skrev 2019-06-08 12:27:49 följande:

    Ja det är en balansgång det där. Han förstår ju inte varför han får göra vissa saker och inte andra. Och hans hjärna utvecklas hela tiden vilket gör känslorna svåra att hantera, åtminstone på ett sätt som är acceptabelt av omgivningen.

    Jag har också en otroligt viljestarkt barn med hett temperament. Det är inte alltid lätt att veta hur man ska hantera olika situationer. Jag brukar försöka hantera allt så gott jag kan, sen om det inte kändes helt optimalt så försöker jag fundera på hur jag kan göra i framtiden. Jag försöker också att alltid ge mer positiv uppmärksamhet än negativ för det känns viktigt att mitt barn vet att hon gör bra saker och är omtyckt.

    Jag tycker du låter som en klok mamma som vill sitt barns bästa. Jag tror du kommer göra fel ibland, precis som alla föräldrar men i långa loppet kommer det bli riktigt bra. Heja dig!


    Ja verkligen en balansgång där. Va skönt att det finns fler som dealar med samma situationer. Det förstår jag ju att de flesta med barn gör, mer eller mindre. Av allt jag tänkt skulle vara tufft med barn så var inte det här något jag tänkt på innan, denna balansgång mellan att säga till och "sätta gränser" men ändå låta han få testa och upptäcka själv.

    Tack, vilka peppande ord! Va snäll du är!
  • Anonym­sju Trådstartaren
    Sat 8 Jun 2019 17:01
    #32
    Esofe skrev 2019-06-08 12:34:42 följande:

    Min spontana tanke är att hur ska man lära sig att acceptera ett nej om man aldrig får höra det? Jag är förskollärare (snart) och försöker undvika att enbart använda ordet nej i negativa sammanhang. Jag säger ofta nej, men fortsätter sedan med något "såhär kan du göra istället" eller något liknande. Det är viktigt för barn att lära sig att acceptera ett nej, hur ska de annars klara av det senare i livet?

    Du verkar ha en otroligt nyfiken och härlig liten son!


    Va skönt att höra från dig som förskolelärare! Det låter ju klokt det du skriver, ska ta med mig det, tack!

    Ja han är en riktig charmig liten kille!
  • Sat 8 Jun 2019 17:25
    #33
    Esofe skrev 2019-06-08 12:34:42 följande:
     Det är viktigt för barn att lära sig att acceptera ett nej, hur ska de annars klara av det senare i livet?
    Skillnaden mellan oss där, är väl vid vilken ålder vi drar gränsen. Där en tycker att man ska börja säga nej redan från födseln, där tycker jag att det inte är dags förrän runt 2 år.
  • nernu
    Sat 8 Jun 2019 23:44
    #34
    Anonymsju skrev 2019-06-08 00:02:22 följande:

    Har ditt barn inte varit intresserad av att pilla i kontakter, dra i sladdar, vrida på ugnsknappar, springa "ifrån" dig utomhus till ställen som inte är "barnvänliga", velat härja fritt i mataffären och dra ut varor, stå upp på stolar/bord/andra ställen barn kan slå sig om dom ramlar?

    Isåfall ge mig dina tips på hur du aldrig behövt säga nej innan 2 års ålder om ditt barn gjort ovanstående. Min pojke gör nämligen dagligen typ allt det där varje dag, mer eller mindre.


    De där grejerna ska inte ens vara möjliga att göra. Börja med att barnsäkra ditt hem så försvinner många nej per automatik. Det handlar inte om att skämma blrg eller fe med sig. Det handlar om att ett så litet band inte kan dra långtgående slutsatser och förstå konsekvenser så det är ingen ide att hålla på och mästra med uppfostran.
  • Anonym­sju Trådstartaren
    Sun 9 Jun 2019 09:23
    #35
    nernu skrev 2019-06-08 23:44:34 följande:

    De där grejerna ska inte ens vara möjliga att göra. Börja med att barnsäkra ditt hem så försvinner många nej per automatik. Det handlar inte om att skämma blrg eller fe med sig. Det handlar om att ett så litet band inte kan dra långtgående slutsatser och förstå konsekvenser så det är ingen ide att hålla på och mästra med uppfostran.


    Hemmet är barnsäkrat i den mån vi behöver. Mitt barn är inte intresserad av kontakterna, men va det en kort kort period, och den perioden kände jag mig kluven om man skulle barnsäkra alla kontakter eller bara säga "nej" Vi sa nej, och nu bryr han sig inte om dom. Det jag skrev speglar inte mitt liv eller mitt barn. Utan jag ville bara ifrågasätta den personen som skrev att hon aldrig behövt säga nej till ett barn under 2 år.

    Och att barn springer ifrån en utomhus, ska det inte vara möjligt? Självklart släpper jag inte ner honom nära en gata eller annat farligt.. men kom tillbaka när du vet hur det är att ha ett barn som från 11 mån alltid sprungit, väldigt fort. Han måste ju få leka ute och springa omkring, ibland vill han sticka iväg lite för långt där det inte är lämpligt, det är där man på nåt sätt måste hantera hans eventuella utbrott. Detta jag skrev speglade alltså inte exakt så som jag har det, utan var bara ett gäng exempel på vissa situationer.
  • nernu
    Sun 9 Jun 2019 09:43
    #36
    Anonymsju skrev 2019-06-09 09:23:42 följande:

    Hemmet är barnsäkrat i den mån vi behöver. Mitt barn är inte intresserad av kontakterna, men va det en kort kort period, och den perioden kände jag mig kluven om man skulle barnsäkra alla kontakter eller bara säga "nej" Vi sa nej, och nu bryr han sig inte om dom. Det jag skrev speglar inte mitt liv eller mitt barn. Utan jag ville bara ifrågasätta den personen som skrev att hon aldrig behövt säga nej till ett barn under 2 år.

    Och att barn springer ifrån en utomhus, ska det inte vara möjligt? Självklart släpper jag inte ner honom nära en gata eller annat farligt.. men kom tillbaka när du vet hur det är att ha ett barn som från 11 mån alltid sprungit, väldigt fort. Han måste ju få leka ute och springa omkring, ibland vill han sticka iväg lite för långt där det inte är lämpligt, det är där man på nåt sätt måste hantera hans eventuella utbrott. Detta jag skrev speglade alltså inte exakt så som jag har det, utan var bara ett gäng exempel på vissa situationer.


    Jag svarade givetvis utifrån det du skrev. Jag menar att många av de situationer du skrev är onödiga. Det lönar sig att minimera antal tillfällen när du måste säga nej och begränsa. Välj dina strider så att säga. Du kan säga nej och förklara och prata hur mycket du vill men barnet är för litet för att förstå så du kan lika gärna citera walt whitman. Det är bara prat. Måste du säga nej så gör det och byt riktning.
  • Sun 9 Jun 2019 09:49
    #37

    Eller hur, dom testar ju inte gränser i den åldern, dom vet bara ingenting om vad som är farligt och inte, det är därför föräldrarna är nära dom och kärleksfullt guidar vad som går bra att pilla på och inte. Jag har aldrig sagt nej på ett hårt sätt som fått barnet att gråta eller bli rädd, det är bara vänlig och tålmodig information. Dessutom förväntar jag mig inte att informationen ska fastna, mitt barn förstår nej i 5 sekunder innan hen testar igen, då säger jag nej igen och avleder till något som är ok och ger en kram och en puss.

    Inget farligt, inget hämmande.


    Physalis skrev 2019-06-08 09:27:22 följande:

    Börja med att byta synsätt. Istället för att tänka att han testar gränser (vilket han är för liten för) så tänk att hand nyfikenhet tar överhand. Då blir det lättare att ha tålamod.

    Säg nej och lyft bort. Plocka undan sådant han inte kan låta bli. Ha honom i vagn om han springer iväg. Säg åt honom vad du vill att han ska göra istället för vad han inte får göra.


  • Sun 9 Jun 2019 09:54
    #38

    Jo men det ska dom få i den åldern! Man ska inte straffa dom utbrotten och reaktionerna, deras hjärnor är för outvecklade för att hantera känslor på något annat sätt, om dom inte helt stänger av istället vilket är hemskt!

    Var vänlig, säg nej, gå från lekplatsen och ta med dig barnet fast det skriker men gör det snällt och kärleksfullt.

    Det handlar inte om gränser utan bara om att vara en förälder som har och tar ansvaret.

    Även om dom gråter och är arga för att dom inte fick stanna så länge dom ville på lekplatsen (dvs hela dagen till midnatt antagligen ;) så är dom inte arga och sårade i grunden om man är trygg och snäll och låter dom ha sitt utbrott tills dom skrikit färdigt. Det är mer känslostormar som tar över dom och att dom bara har en stark vilja, inget konsekvenstänk direkt ellerolika perspektiv på saker.


    Anonymsju skrev 2019-06-08 09:54:14 följande:

    Ja, jag kanske uttryckt mig klumpigt, jag förstår att han är för liten för att testa gränser, han är självklart bara väldigt nyfiken på sin omgivning, men det är där jag blir kluven, för jag har alltid tänkt att en 1,5 åring är för liten för att kunna räknas som trotsig, men ändå sen 1 års ålder så har han fått extrema utbrott om han inte får som han vill, och han vill mycket hela tiden. Samtidigt som man vill uppmuntra hans nyfikenhet så vill jag inte att han ska bli ett odrägligt barn som tror att han får gärna fritt för att han aldrig blivit tillsagd eller fått tydliga gränser.


  • Sun 9 Jun 2019 09:57
    #39

    Eller hur! Det är ju det det handlar om! Det finns vuxna som inte klarar av saklig kritik eller gränser och tar allt personligt och blir kränkta. Att höra ett nej och inte bli kränkt för att man har erfarenhet av det i barndomen i kärleksfulla och tillåtande sammanhang där man fick vara sig själv och blev älskad för det är ju det bästa.


    Esofe skrev 2019-06-08 12:34:42 följande:

    Min spontana tanke är att hur ska man lära sig att acceptera ett nej om man aldrig får höra det? Jag är förskollärare (snart) och försöker undvika att enbart använda ordet nej i negativa sammanhang. Jag säger ofta nej, men fortsätter sedan med något "såhär kan du göra istället" eller något liknande. Det är viktigt för barn att lära sig att acceptera ett nej, hur ska de annars klara av det senare i livet?

    Du verkar ha en otroligt nyfiken och härlig liten son!


  • Sun 9 Jun 2019 09:59
    #40

    Min Bvc-sköterska sa på vårat hembesök att vi inte behövde plocka bort precis allt utom farliga saker utan kunde lämna en del framme och säga nej istället...


    nernu skrev 2019-06-08 23:44:34 följande:

    De där grejerna ska inte ens vara möjliga att göra. Börja med att barnsäkra ditt hem så försvinner många nej per automatik. Det handlar inte om att skämma blrg eller fe med sig. Det handlar om att ett så litet band inte kan dra långtgående slutsatser och förstå konsekvenser så det är ingen ide att hålla på och mästra med uppfostran.


  • nernu
    Sun 9 Jun 2019 10:14
    #41
    Loloboije skrev 2019-06-09 09:59:22 följande:

    Min Bvc-sköterska sa på vårat hembesök att vi inte behövde plocka bort precis allt utom farliga saker utan kunde lämna en del framme och säga nej istället...


    Ja vill du ägna barnets uppväxt åt att säga nej hela tiden så får du gärna göra det.
  • Sun 9 Jun 2019 10:27
    #42

    Vad pratar du om?


    nernu skrev 2019-06-09 10:14:04 följande:

    Ja vill du ägna barnets uppväxt åt att säga nej hela tiden så får du gärna göra det.


  • Sun 9 Jun 2019 12:22
    #43

    Med tvillingar som var helt sjövilda så när det blev så att det bara var en massa nej osv så gick vi ut. De hade alldeles för mycket energi för att vara inne.

    Men annars så var jag tillåtande, de fick leka och undersöka. Då när de fick röra allt så slutade de att intressera sig för vad det nu var och jag lockade med lek i en annan del av hemma.

    Så istället för att säga nej hela tiden och barnet leker i jorden så visa barnet istället. Prata och berätta att blomman mår bra med jorden i krukan, se vad den har växt, titta vilka fina blad. Här känn -försiktigt annars går blomman sönder.
    Var lite dramatisk i rösten ungefär sagoberättar röst. Fånga barnets intresse att lyssna.
    Avsluta med att säga något om vi låter blomman stå ifred, kom så leker vi med...

    Man måste inte använda ordet nej, prova med att inte säga det på en hel dag.

  • Sun 9 Jun 2019 19:27
    #44

    Avleda och distrahera, i värsta fall lyfta bort barnet från det farliga är de kortsiktigt fungerande lösningarna.

    Men jag tror också på en väl avvägd reaktion som får barnet att förstå att detta är något som mamma/pappa blir upprörda över, för att det är fel, farligt, inte tillåtet e.t.c.
    Även små barn tar till sig av sådant långt innan de förstår den egentliga innebörden.

    Om ett barn slår sitt syskon eller gör ett husdjur illa, så räcker det inte med att tillfälligt avbryta handlingen, utan att även påverka beteendemönstret utanför tillfällena man som förälder ser.
    För detta anser jag inte att det finns några åldergränser, men däremot åldersanpassade metoder och sätt att bemöta.

Svar på tråden Hur sätter man gränser för en 1,5 åring?