Har ni blivit ihop med någon ni som ogillar bara för ni inte har hittat någon annan partner?

Men bli ihop med någon man ogillar..? Seriöst? Vad är det för fel med att vara singel?

Tror att det är bättre att söka psykolgisk hjälp då för sin dåliga självkänsla. Bara du kan leva ditt liv, oavsett relation eller inte! 

Och ta sig en funderare på vilken människosyn man har, om man nedvärderar folk som lever singelliv så pass mycket. 

 

Det är inte nedvärdering över singlar

Jag ställde bara en fråga vad ni tycker om det?

Jag har läst om män som gift sig med kvinnor bara för de inte hittat någon som de egentligen hade velat vara med.

Ogillar är ju ett starkt ord, varför skulle man bli tillsammans med ngn man ogillar?

Menar du kanske att man blir tillsammans med ngn som inte är ens drömpartner för tt man inte vill vara ensam?

Nej, jag trivs rätt bra med mig själv och är hellre ensam än med fel person.

Om man inte hittat någon partner och föredrar vara i ett förhållande än utan

Någon jag ogillar? Absolut inte. Däremot inte med någon som uppfyller mina ideal.

Varför i all världen skulle man vilja nöja sig? Det är inte farligt att vara singel.

Tror det är vanligare än man tror att bli ihop med någon som man inte utvecklar kärlek eller särskilt stark attraktion för. Har inte hänt mig personligen men har sett flera exempel på det bland människor jag haft runt mig.

Skulle säga att alltför många går omkring med väldig låg självkänsla,  bristande självförtroende, social attraktionsförmåga och kanske försökt sig på det där med dejting utan framgång i flera år. Så träffar de äntligen någon som verkar gilla dem, som förgyller livet lite på ett eller flera sätt. De har längtat och förstått att de inte tillhör den lyckliga skaran eller har lätt för att få andra intresserade. Så det är nu eller aldrig!!

Närhetsbehovet aktiveras lätt i oss människor och beroendet av mänsklig kontakt är stark i de allra flesta. Vips så sitter de fast i en relation, kanske t o m tror att de är lite småkära ett tag. De får sex, vänskap, beröring och en identitet och kan byta status på FB.Vara en del i tvåsamhetsnormen, kanske få barn, en mening?!

Inom sig vet de att de inte kunde få de där de drömde om och accepterar sin lott. 
Men de skulle förmodligen aldrig erkänna det, inte ens för sig själv.

Många verkar också välja människor som väljer dem istället för tvärtom. De blir kära i uppmärksamheten och bekräftelsen snarare än i personen. Andra måste bli kära själv för att kunna falla och leds av jakten, också det ett bekräftelsebehov. 

Undrar hur många det är som liksom mötts i total jämställdhet? Båda lika kära i samma stund och väljer varandra utifrån attraktiva egenskaper som passar deras bild av kärleken?

Jag svarade vad jag tycker. Att personer som anser det bättre att vara med någon de ogillar än att vara själv, ofta  har en nedvärderande syn på singellivet. Ofta brukar också sådana personer vara snabba att fråga singelvänner "om de träffat någon än", gärna bjuda på parmiddagar där singlar utesluts, eller så ser de till att alltid bjuda två singlar av olika kön. För att försöka tussa ihop dem, eftersom de anser att singellivet inte är lika rikt som parlivet. 

Varför skulle man annars vara med någon som man ogillar? 

Nja.. Jag har varit tillsammans med en kille jag tyckte var rätt osympatisk. Inte för att jag inte ville vara ensam utan för att jag hade väldigt begränsade erfarenheter av sex och ville lära mig. Jag var en bit över 20 år och han var en väldigt bra lärare. Det stärkte mitt självförtroende för kommande relationer så det är absolut inget jag ångrar.

Ja tyvärr!

När jag var runt 14-15år kanske så träffade jag och min bästa vän på den tiden två killar vid en badplats som vi började spana på, och dom på oss. Jag blev intresserad av en av killarna och tror att det var ömsesidigt. Men iallafall så kom de efter många dagars spanande äntligen bort tillbaks och pratade. Då förstod jag att det var den andre killen som var intresserad av mig och var väldigt tydlig med det. Hans kompis backade och jag hade aldrig haft en pojkvän förr och blev exalterad av att någon bjöd ut MIG!

Vi blev tillsammans medans min bästis blev tillsammans med kompisen. De hade noll intresse av varandra egentligen.

Vi var ihop några månader sen kände jag att det absolut inte gick mer. Jag var inte alls attraherad ens. Men han var en superkille! Önskar att jag träffat honom 10år senare än vi gjorde.

Håller med

Det är inte farligt men ensamt och många vill ha både närhet och någon att dela livet med. Och ev familj.

Och alla arrangerade äktenskap. Kanske inte alltid självvalt men dock..

Aldrig i livet att jag skulle nedvärdera mig själv på det sättet.  Om jag är i en relation så är det för att vi båda upplever att livet är bättre tillsammans. Allt annat är ju befängt.

Jag förutsätter att det är självvalt vi talar om.