Ni som har barn som inte håller på med någon idrott?

Nu är sonen vuxen och väldigt vältränad, tränar på gym och löptränar.
Varför han inte höll på med någon idrott? Han var fullständigt ointresserad av organiserad verksamhet.
Behövdes det?
Nej, för vi rörde oss väldigt mycket i vardagen.
Det enda jag höll på med var ridning (och så spelade jag fiol). Ridningen tog jag upp som vuxen igen, slutade när jag började gymnasiet.

Måste man ha en anledning till att inte hålla på med sport?

Varför denna kryptiska fråga?

Som om man skulle behöva en anledning till varför man existerar.

För att hon bara är två år.

Jag hoppas dock att hon börjar med nån idrott innan hon börjar grundskolan. Finns så mycket fördelar med det, inte bara att man mår bra av det utan det är socialt också. Jag tillhör dem som inte höll på med idrott som barn, började i tidiga tonåren men anser att om jag hade spelar fotboll/hockey som sexåring hade jag nog både varit mer vältränad idag och dessutom haft fler kompisar.

Så ja jag erkänner att jag ångrar det, men visste inte bättre.

För att mitt barn inte är intresserad av idrott. När hon var yngre tvingade jag henne att delta under ständiga protester men nu har jag gett upp (hon är 12). Hon säger själv hon tycker det är jobbigt med all press och krav det innebär med idrott. Ägnar sig hellre åt att fiska, måla, läsa etc. Själv höll jag på mycket med sport som ung.

De vill inte idrotta i grupp. De hatar idrotten i skolan också, vägrar delta. Den ena är på nivån panikgråter av bara tanken, den andra är nog egentligen mest solidarisk med syskonet men har också samma problem som den andra fast mildare. 

Det fantastiska är att de inte måste om de inte vill. Varken jag, pappan eller skolan tvingar dem. De får göra annat som också är rörelse och träning och behöver bara närvara vid vissa idrottslektioner som är mer teoretiska av naturen.

Idrott, sport och rörelse ska vara roligt och lustfyllt och därför tänker jag aldrig tvinga någon att göra sånt mot sin vilja i en form som inte fungerar och som de mår dåligt av.

Förstår att det inte är aktuellt med någon idrott utöver skolidrotten i ditt fall. Hoppas det löser sig.

Testa att få dom att börja med mer fri träning som kampsport, parkour, klättring. Dom traditionella idrotterna är dels väldigt elitinriktade sen brukar alla dryga översittare syssla med dom. Minns när jag var i den åldern då höll alla dryga på med fotboll. Jag valde kampsport istället. Man får dessutom bättre träning.

Båda sönerna ogillade gympan i skolan från att de började på högstadiet.
Det var både si och så med närvaron de sista åren.
Även om de hade jättebra betyg så länge de gjorde det som förväntades.

Sedan började den äldsta gymma som 16-åring och har tränat MMA, Krav Maga, Thaiboxning mm mm i snart 20 år.
Han har vunnit ett flertal tävlingar, bland annat "kommunens starkaste man".
Idag jobbar han som tränare både inom KM och TB.

Den yngre sonen har tränat i perioder på gym men även när han inte är så aktiv är han galet stark.
Han tävlade även i DM i distanslöpning ett par år då han, i motsats till sin bror, inte är så tung och väldigt snabb.

De har gener på min sida att brås på, dock inte mig som skolkade varje gympalektion på hela högstadiet.

Anledningen? Ointresse från deras sida, så klart. Vad annars? Mina barn är konstnärliga bokmalar, inte sportnördar.

Äldsta gillar dock sporter som utövas enskilt: parkour/freerunning, inlines och skejting. Lagsporter och dylikt ratar han kategoriskt, så pass att han nästan har total frånvaro från gympan. Men så fattar hans idrottslärare inte heller att det finns andra sporter än bara lagsporter.

Dina barn har troligen asberger. Parkour utövas ENDAST av veganer som sedermera blir deprimerade i livet då de inte får någon social stimulans. Gör något åt det innan det är för sent.

Eftersom du själv heter Tomatmacka, och man är vad man äter/heter, är du själv förmodligen vegan. Så, är du deprimerad?

Ja

Jag började många olika sporter när jag var liten, men slutade lika snabbt igen. Tyckte helt enkelt inte att det var kul.. Och jag är fruktansvärt glad att jag fick välja själv om jag ville eller ej och inte blev pushad och påtvingad av mina föräldrar. Tänker göra detsamma med mina barn.

För mig blev idrottsintresset förstört av att det jämt skulle tävlas - både i skolan och på fritiden. Tävling är totalt lustdödande för mig.

Än så länge tränar ena barnet en gång i veckan. De är små och har inte börjat tävla än.

Suck. Hoppades att den sortens idrottslärare hade dött ut... :(

Hörde om en skola där de tagit bort all tävling och aldrig gjorde idrottsövningar i hel grupp, utan alltid delade in i mindre grupper, typ stationsträning tex. De fick ner skolket något enormt! (Det var ett inslag i "Gympaläraren" med K Zackari Walström)