• Fri 5 Jul 2019 15:57
    1047 visningar
    5 svar
    5
    1047

    Förstår inte mina känslor (Gjorde slut med tjejen)

    Ber om ursäkt för lång text, men jag vill att du som läser ska förstå hela sammanhanget för att kunna ge mig bästa råd. Vet heller inte om detta är rätt forum, isf får någon gärna flytta tråden.
    Träffade en otroligt vacker, charmig och rolig tjej förra året och blev blixtförälskad i henne. Vi gick på samma skola och bodde på samma internat. Livet var helt underbart med henne den första tiden, men sen kom ångesten - efter att vi hade haft sex första gången. Hon höll på sig länge så det tog ett tag innan vi hade sex. Jag hade gått på Nofap i lite mer än en månad - kämpade med porrmissbruk - och kände väl egentligen att jag borde ha levt i celibat i alla fall några månader till. Men jag blev kär.
    Jag kände redan efter sexet och efterföljande dagar att något kändes fel. Jag kände att jag kanske egentligen inte ville vara i ett förhållande; jag gick på en skola med massa vackra kvinnor runtomkring mig som ständigt flörtade och ville få mig i säng. Jag fick mota bort en tjej på en fest som försökte hångla upp mig och förklara att jag var upptagen. Men egentligen ville jag bara hoppa i säng med henne... 
    Jag jämförde min flickvän med andra kvinnor och blev väldigt nyfiken på hur de andra kvinnorna såg ut nakna; kände att jag ville utforska deras kroppar också, inte bara min flickväns. Jag är i 30års-åldern och när jag var yngre slösade jag bort mitt liv på att spela datorspel och supa. Jag träffade sällan några kvinnor och fick aldrig experimentera som jag ville. På 10 år hade jag kanske sex 3 gånger... Sen tog jag tag i mitt liv och blev en bättre människa. För första gången i mitt liv var jag populär och hade möjlighet till sex med massa fina kvinnor och det fick mig att tvivla på mitt förhållande.
    Tiden gick och jag höll fast vid min flickvän. Efter att vi hade haft sex första gången och ångesten började komma så hade vi redan sagt till varandra att vi älskade varandra. Jag visste att det skulle bli otroligt smärtsamt för oss båda att göra slut med henne och fegade ur. Samtidigt så var denna tjejen helt otrolig på alla sätt och vis och dessutom sanslöst vacker. Jag kände att jag antagligen aldrig skulle hitta någon som henne igen och att det var bäst att hålla fast vid henne. De andra tjejerna var väldigt snygga men min flickvän hade något extra. Hon var inte bara vacker utan även snäll, omtänksam, lojal, rolig, ja hon hade allt! Så jag ville verkligen inte släppa henne för att kunna ligga runt.
    Men ångesten gav inte med sig, viljan att vara med andra kvinnor fanns hela tiden kvar. En kväll låg vi på mitt rum och myste och hon berättade då att jag var det bästa som hänt henne; att hon inte förstår vad hon höll på med sina ex, att jag var så mycket bättre än dem. Det kändes som att hon hade hittat den rätta och att hon kunde se sigsjälv bli gammal med mig. Detta gav mig otroligt mycket ångest. Jag kände "Vad fan håller jag på med?! Jag vill ju vara singel och ligga runt!". Samtidigt tyckte jag också att det var väldigt fint och en del av mig ville verkligen vara med henne också. Men ångesten blev för stark.
    I mars försökte jag göra slut med henne; berättade att känslorna svalnat. Sen ångrade jag mig otroligt mycket, insåg att jag älskade henne och bönade om att få henne tillbaka. Hon tog mig tillbaka efter ett tag och jag bestämde mig för att satsa på henne; det var inte livet jag ville leva men jag älskade henne för mycket för att inte vara med henne. Allt var frid och fröjd i några veckor, sen kom ångesten tillbaka, starkare än någonsin.
    Jag valde att försöka härda ut för jag visste hur ont det gjorde utan henne. Det gick 3 månader till och jag började distansera mig alltmer. Hon märkte att jag mådde dåligt men jag skyllde på annat. Jag mådde bara sämre och sämre, började gnissla tänder på nätterna, gick upp massa i vikt och ville vara själv alltmer. Det blev smärtsamt att umgås med henne; jag kände att jag lurade henne; att jag ljög för henne. Tillslut, för någon månad sedan, fick jag nog och berättade för henne. Jag sa att jag antagligen inte var redo för ett förhållande och att jag mådde dåligt av det. Hon blev inte arg, bara ledsen men sa att hon kände det på sig. Så vi gjorde slut.
    Sen ångrade jag mig. Saknade henne som fan och bönade och bad om att få en chans till men hon sa nej, att vi inte kommer fungera tillsammans längre.
    Jag skriver här för att jag förstår verkligen inte mina känslor. Jag tänker att om jag verkligen inte ville vara i ett förhållande så borde jag känt mig lättad nu. Visst, jag förstod att det skulle bli smärtsamt. Men jag känner ingen lättnad, bara ångest, fortfarande och jag saknar henne otroligt mycket. Jag tänker att om det bara handlade om kåthet från min sida så varför känner jag såhär? Jag har ingen lust att träffa någon annan kvinna längre, jag vill bara vara med henne. Jag vill hitta på massa saker med henne, det känns meningslöst ensam.
    Jag har tänkt på att försöka få henne tillbaka. Hon är (ovanligt) svag för blommor och jag är bra på att skriva känslosamma dikter/sånger. Överraska henne med något som får henne att sakna mig för mycket. Men. Om jag ska göra det så vill jag inte stå där igen med ångest. Och jag har ingen garanti för att om jag får henne tillbaka att det blir bättre denna gången. Jag vill inte såra henne igen! Det orkar jag inte. Jag vet inte vad fan jag ska göra! Jag förstår inte mina känslor!
    Något som komplicerar saken är att vi har en resa tillsammans inbokad till Japan den 5 augusti. Nu får jag inte längre följa med henne dit. Fullt förståeligt, men jag har lagt pengar på resan och det är dessutom min livslånga dröm att åka till Japan. Det känns hårt att behöva sumpa den resan, samtidigt vill jag såklart inte få henne tillbaka bara för att få åka på en resa som jag vill, det skulle vara oerhört egoistiskt.
    Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag försöka vinna tillbaka henne eller gå vidare? Någon annan som känt såhär i en relation?
  • Svar på tråden Förstår inte mina känslor (Gjorde slut med tjejen)
  • Fri 5 Jul 2019 16:54
    #1

    Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

    Hon gav dig en andra chans, men du sumpade den. Så det är fullt förståeligt att hon inte vill ge dig en till chans.

    Du bör nog följa dina begär och träffa andra. Det är många som behöver få leka av sig, på ett eller annat sätt, innan dom är redo att stadga sig.

    Är det meningen att det ska vara ni två, så kommer era vägar mötas igen. Men tills dess, respektera er båda och ta avstånd från henne.

    Du kanske inte är skapt för ett monogamt förhållande, och det är något du måste ta reda på innan du stadgar dig. Så du vet vilken typ av förhållande du kommer att trivas i.

  • Anonym (kompl­icerat­)
    Fri 5 Jul 2019 17:43
    #2

    Tror precis som föregående att du inte är redo för att vara monogam och ett långt förhållande förrän di lekt av dig, experimenterat både med känslor och sex. Kanske blir du aldrig det? Jag känner igen mig i dina känslor Har aldrig förstått det där med "den ende" och ha livslånga relationer. Min inre rastlöshet och nyfikenhet är större, likaså mitt behov av att vara själv.

    Förstår att tjejen inte vågar ta dig tillbaks. Tror du krossat hennes hjärta fullständigt för lång tid framåt. Hon kunde inte lita på dig och ni var inte på samma plan känslomässigt. Du gör bäst i att låta henne gå vidare utan dig och hitta en man som förtjänar henne och vågar älska.

    Du själv får ta och slicka dina sår, ligga runt när lusten återvänder, för det kommer den med alls säkerhet att göra. Men det betyder inte att du nånsin kommer över denna tjej. Hon kommer förmodligen ha en väldigt helig plats i ditt hjärta och du kommer säkert ämföra nya kvinnor med henne. Men livet måste få ha sin gång:)

  • Smultr­onmarm­elad
    Fri 5 Jul 2019 23:20
    #3

    Det går inte att äta och behålla kakan.

    Ligg runt och stilla de begären, önska henne all lycka och trevlig resa. Du får boka en ny.

  • Sat 6 Jul 2019 02:17
    #4
    +1

    Ja, du verkar inte veta vad du vill och vad du behöver. Ta reda på det först, innan du gängar dig med någon tjej.

    Just denna tjej får du nog se som sumpad för alltid och du gör bäst i att lämna henne ifred, nu när du ändå inte känner dig mogen för ett förhållande.

    Sedan förstår jag inte tjusningen i att vara singel och ligga runt och sådant borde man ha kommit ifrån vid 30.
    Allt i umgänget med en partner av något slag blir bättre i någon form av relation, jämfört med ONS.
    Detta är dock ditt eget dilemma.

  • Sun 7 Jul 2019 20:45
    #5

    Anonym (komplicerat) skrev 2019-07-05 17:43:18 följande:

    Tror precis som föregående att du inte är redo för att vara monogam och ett långt förhållande förrän di lekt av dig, experimenterat både med känslor och sex. Kanske blir du aldrig det? Jag känner igen mig i dina känslor Har aldrig förstått det där med "den ende" och ha livslånga relationer. Min inre rastlöshet och nyfikenhet är större, likaså mitt behov av att vara själv.

    Förstår att tjejen inte vågar ta dig tillbaks. Tror du krossat hennes hjärta fullständigt för lång tid framåt. Hon kunde inte lita på dig och ni var inte på samma plan känslomässigt. Du gör bäst i att låta henne gå vidare utan dig och hitta en man som förtjänar henne och vågar älska.

    Du själv får ta och slicka dina sår, ligga runt när lusten återvänder, för det kommer den med alls säkerhet att göra. Men det betyder inte att du nånsin kommer över denna tjej. Hon kommer förmodligen ha en väldigt helig plats i ditt hjärta och du kommer säkert ämföra nya kvinnor med henne. Men livet måste få ha sin gång:)


    Jag har aldrig förstått vitsen med tvåsamhet innan jag träffade henne. Varför ska man binda upp sig med en kvinna när världen är full av vackra kvinnor? Men jag har aldrig trivts med att vara ensam. Bodde sj i lägenhet ett tag och gillade verkligen inte det; jag trivs bra med folk runtomkring mig så internatlivet var perfekt för mig.
    Men nu känns singellivet inget vidare. Hon visade mig verkligen hur fint det kan vara att ha en relation. När jag träffade henne första gången så visste jag att jag bara måste ha henne! Trots att det gick emot alla mina principer om tvåsamhet. Det är väl därför det blev så fel. Jag är arg och ledsen över att jag inte ska få älska någon. 

    Tanken på henne med någon annan gör mig oerhört ledsen. Jag förstår logiken, men jag har svårt att acceptera det rent känslomässigt. Jag vill verkligen vara den personen som hon gifter sig med en vacker dag.
    Tom Araya skrev 2019-07-06 02:17:53 följande:

    Ja, du verkar inte veta vad du vill och vad du behöver. Ta reda på det först, innan du gängar dig med någon tjej.

    Just denna tjej får du nog se som sumpad för alltid och du gör bäst i att lämna henne ifred, nu när du ändå inte känner dig mogen för ett förhållande.

    Sedan förstår jag inte tjusningen i att vara singel och ligga runt och sådant borde man ha kommit ifrån vid 30.
    Allt i umgänget med en partner av något slag blir bättre i någon form av relation, jämfört med ONS.
    Detta är dock ditt eget dilemma.


    Jag tror inte det har så mycket med åldern att göra, snarare bara att jag aldrig fått uppleva det själv. Mitt ex är den enda kvinnan i hela mitt liv som jag legat med som jag verkligen varit attraherad av. 


    De flesta i min ålder som har relationer har redan legat runt en massa när de var yngre.

    Tack för alla era svar.

Svar på tråden Förstår inte mina känslor (Gjorde slut med tjejen)